3:o Att äfven efter nederlaget vid Temesvar Ungrarnes härar, om de förenat sig, utgjort en styrka af öfver 100,000 man; att, enligt Görgeys eget medgifvande uti ett bref till Klapka, reträtt var honom öppen till Siebenbärgen, der han kunnat sammanstöta med öfverlefvorna af ungerska sydarmåen, under Bem och Dembinsky, samt de skingrade siebenbärgska trupperna, och sedan derifrån åter börja sina operationer. Blott några veckors förlängande af fälttåget hade för de allierade medfört de farligaste följder; de febrar, som redan bortryckt tusentals offer, isynnerhet bland ryska härens leder, skulle vid den snart inträffande regntiden blifvit en vida fruktansvärdare fiende för de allierade, än Ungrarnes tapperhet. De ryska soldater, som återvände frår ungerska fälttåget, hafva sjelfve försäkrat: att Theissmorasen skulle blif,vit deras graf, om ej den gamle Eriwanski, phvilken de hafva att tacka för sina Hf, hade förmått Görgey till kapitulation. Annu några veckor längre vid Theiss, och rötfebern skulle hafva bortryckt halfva armän!b). Samt slutligen: 4:0 att alla dessa den ungerska insurrektionens förhoppningar tillintetgjardes genom Görgeys förräderi, att locka sin armå till kapitulation, samt derefter till de öfriga arme:årerna afsända uppmaningar all göra detsamma. Att kapitulationen icke var oundviklig, medgifver Görgey sjelf, genom uppgiften att vägen var honom öppen, och att han således kunnat rädda sin armå, eller åtminstone beatinga amnesti för densamma. Men förrädaren föredrog att åt bödelns godtycke öfverantvarda d3 hjeltar, som kämpat med det varmaste fostc idska nit vid hans sida, och med enthusiasm för frihetens sak, villigt offrat sitt blod på Ungerns ärofulla slagtfält. Lägger man nu härtill, att ungrarne enligt Klapkas offentliga uppgift, (uti en i The Times, intagen skrifvelse), straxt före katastrofen hade ett antal af 13,000 österrikiska fångar, hvaribland 2 generaler och 370 officerare, så inhemtas af alla dessa nu anförda fakta, samt de deraf logiskt följande slutsatser, att Posttidningen varit mycket illa underrättad, då hon antagit såsom alldeles säkert, att ungerska härarnas snara undergång varit oundviklig och redan långt f re katastrofen kunnat med visshet förutses. Och likväl utgör denna oriktiga förutsättning basen för Posttidningens hela polemik, dess begynnelse och ända: ty katastrofen vid Vilagos är, enligt dess omdöme, det handgripliga beviset, att österrikiska bulletinernas och Wienerhofbladens öfverdrifna berättelser, om de allierades framgångar, varit sanningsenliga; men deremot de ungerska berättelserna, samt alla andra till ungrarnas :ördel lutande underrättelser varit diktade af partisinne. Vi hafva med faktisk bevisning vederlagt det officiella bladets villfarelser, hvad premisserna beträffar, och konklusionerna ramla sedan af sig sjelfva.