sin ungdom genom olyckor, ädelmod eller bedrif-
er, blifvit odödliga. Författaren är Michel Masson.
Denna samling af till en stor del ohyggliga och i
rymma, men historiskt grundade och intressanta
verättelser, skall troligen äfven för en mängd läsare
nnehålla fullkomliga nyheter. Ugolins söner, Fran-
ise Mariette, Elisabetiv Cazotte, Vulney Beckners,
icolette de Foix, Praskowna m. fl. äro namn, som
I icke alltför många i Stockholm hört omtalas
förut ; anekdoterna om dessa personers märkvärdiga
händelser kunna då påräkna uppmärksamhet. Om
några andra, mera bekanta, får man också läsa här.
Dertill kunna räknas den olycklige, på Schlässelburg
insperrade ryske prinsen Iwan VI, den vid 21 års
ålder aflidne hertigen af Reichstadt, Napoleons son,
Jernmasken, 0. s. V.
De fyra Systrarna, af grefvinnan Gasparin;
öfvers. från franskan af Christine af Sandeberg.
Framställningen är klädd i form af berättelse om
fyra hyggliga unga flickor, Rosa, Clementine, Louise
och Justine, i Sainte-Agreve i departementet Gard,
hvilka en viss fru Dubois tager sig före att under-
visa. Egentligen består boken i en religiös uppbyg-
gelseskrift, ämnad till goda lärdomar för flickor, rö-
rande äktenskapet.
Nya Dikter af Peiw Thomasson. Publiken på-
minner sig säkert denne s. k. naturskald från Ble-
kinge, hvilken, bondeståndet tillhörig, icke aflögsnat
sig derifrån, oxktadt han gripit ti!l pennan och ly-
ran. — Så enkla, vackra och felfria vers får man
icke alltid läså, äfven från poeters hand, som vilja
gå och gälla för vida mer bildade än Pehr Thomas-
son. Vi kunns ej neka oss; nöjet att meddela ett
litet prof på hans diktion i dessa Nya Dikter. Så
här låter till exempel Torparens Morgonsång:
Ur hafvet stiger solen så rosenröd och blid,
Och alla foglar sjunga i det gröna.
Haf tack, o milde Fader, för nattens stilla frid
Och för dena ro jag i mitt bo fått röna.
Af sömnen styrkt jag äter, med helsa, kraft och fröjd
Mitt arbete begynner — så hjertans glad och nöjd —
För maka, barn och hydda.
Jag känner mig så lycklig. Hvad det är gladt och ljuft
Att lefva ibland skogar, berg och dalar,
Att dricka källans vatten och andas himlens luft
Uti nature: iska blomstersalar.
Allt under vindens veyling gå timmarna med hast,
Och yxa, plog och spade jag sköter utan rast
För maka, barn och hydda.
Hvad det är sällt au äga en egen åkerlapp
Och derpå lägga ned sin flit och möda
Väl kan det stundom hända att grödan blifver knapp,
Men aldrig har jag ännu saknat föda.
Ty Han, som matar sparfven och kläder jorden grön,
Har rikligen välsignat båd arbete och bön
För maka, barn och hydda.
Se rågen står i blomma och kornet skjuter ax
Och glada bjordar beta uppå marken,
Och bien dra ihopa till honung och till vax,
Och päronträd och apel stå i parken...
Allt detta jag planterat så glad i håg och sinn
Och skall, om Gud behagar, till hösten berga in
För maka, barn och hydda.
O, Herre Gud i höjden, som vext och näring ger
t allt, som finns på hela vida jorden,
Till dig i dag och städse jag utaf hjertat ber:
Låt ymnighet och frid siå ut i Norden.
Men skulle ovän komma och gästa Svea land,
Låt mig i striden draga med farfars svärd i hand
För maka, barn och hydda.