rier (66 man till hvarje batteri ), äfvensom
kuskar till fotbatterierna, är fullkomligt öf-
verensstämmande med den fredsfot, som för
artilleriet är af nöden.
10:0 Att nedsättning å arrendena för befälets bo-
ställen skulle komma att inträffa, om de alla skulle
utarrenderas.
Anmärkaren torde vara obekant med det
förhållande, att antalet af boställen, hvilka af
innehafvare brukas och bebos, är ganska ringa
och blifver med hvarje år allt fåtaligare. Att
arrendena skulle stiga om de allmänt bestäm-
des till 30 år i stället för innehbafvarens tjen-
stetid, torde vara så obestridligt, att det en-
dast kan vara anmärkaren, som deremot fram-
kastar tvifvelsmwål.
hvilka fordra tid att anskaffa och äro af den natur,
att de en längre tid kunna magasineras) skulle ko-
sta 6 millioner.
Jag anser mig icke annorlunda böra bemöta ett
dylikt orimligt påstående, tydligen endast gjordt
för att missleda, än med det tillkännagifvande,
att i den händelse förenämnde utredning och
beklädnad för circa 30,000 man beväring —
det högsta antal som kan komma i fråga att
på en gång förenas med stammen eller ställas
under vapen — skulle kosta den summa an-
märkaren uppgifver, så utgör detta ännu ett
skäl till, för att utan ringaste uppskof succes-
sive å 4 huf:udtitelns anslag bereda tillgång
Itill desamma; ty ått Ständerna såsom ren till-
ökning å redan varande utgifter skulle på en
gång anslå en dylik summa är, med allt er-
kännande af deras gifmildhet, ej tänkbart.
42:0 Att Krigskollegii närvarande budget är torftig.
Det ogrundade i detta påstående bevisa
tillräckligen krigskollegii kassor, hvilka uppgå
till öfver En million rdr bko) cch årligen
Iförökas genom besparingar på anslagen, så satt
Ibemälde kollegium i lånerörelse snart kan täfla
Imed en mängd andra diskont-inrättningar i riket.
Huruvida, detta oaktadt, budgeten kan kallas
torftig, torde få skrifvas på orättvisans gebit.
153:0 Att befordringslagarne endast innehålla ord,
men inga bestämda föreskrifter.
Den lucka, som anmärkaren antyder att för-
slaget häruti innehåller, lär icke förundra den,
hvilken icke likt anmärkaren förbigår hvad
tydligen blifvit sagdt, nemligen: att det endast
är hufvudmomenternapy till det blifvande för-
slaget, hvilka i Aftonbladet blifvit meddelade.
I 44:0 Att föreskriften, att definitift antagande af
Irekryt icke får äga rum förr än efter bivistandet
Jaf rekrytmötet, skulle förorsaka den rustande betyd-
ligt större utgifter, derigenom att torpet längre tid
kommer att skötas af rotebonden.
Genom den fardag, som kongl. resolutionen
Jaf den 21 Januari 1748, 8 69, och kongl. för-
Jordningen af den 11 Juni 1842 beviljar afske-
dad soldat eller dess enka om han i tjensten
laflider, torde i de flesta fall någon brukning
Joaktadt det fördröjda definitiva antagandet at
Irekryten.
45:0 Att förslaget afser indragning af armåeens
I pensionskassas andel af krigsmanshuskassan.
Det har i förslaget alltför tydligen blifvit:
lantydt, hvilka utgifter som borde upphöra att
belasta krigsmanshuskassan, för att någon an-
Inan slutmening skall kunna dragas af anmär-
41:0 Att ett fullständigt uppslag för krigsreservens
(af sådane beklädnads- och utredningsförnödenheter, ls
af torpet icke för rotebonden ifrågakomma,;
4
a RASAR AR NN SAR ARLA
Ikarens påstående, än den omisskänneliga afsig-
ten, att genom förvrängning af förslaget upp-
väcka ovilja deremot. Innan nagon pensionskassa
I för armeen fanns, pensionerades befälet af krigs-
I manshuskassan; den andel som af nämnde kassa
ingår till armåeens pensionskassa är således icke
rande jag i sista rummet vill bestrida.
sten i Stockholm successive bestridas af indelta ar-
Imeen, för att dymedelst bereda densamma tillfälle
skulle i mer än ett bänseende blifva tryckande för
den jordbrukande klassen, vara stridande mot stän-
dernas hemställan vid 4741 års riksdag (en af fri-
Thetstidens apotheoser), samt sprida osedligheten till
landsbygden m. m.
För att ännu mera höja effekten af detta
lutnötta sliddersladder hafva epitheterna projekt-
Imakeri, omoget bhugskott, orimligt o. s. v. blif-
lvit såsom kryddor till förenämnde anrättning
använde. Härå ämnar jag dock icke ingå i
något svaromål. Dylika yttranden kunna icke
öfvertyga någon med ringaste sakkunskap om
något annat, än att saken som förfäktas är
Isjuk. Den ömhet, hvarmed anmärkaren om-
Ifattar den jordbrukande, tungt beskattade de-
len af nationen, synes med förlof något miss-
ltänkt, eller heldre något jesuitisk, sedan han
Ipå andra ställen i sitt opus motsatt sig den
minskning i utgifter förslaget afser, klan-
Idrat befälets knappa lönevilkor samt krigskol-
TIlegii torftiga budget, hvilka förhållanden han
Idock bör veta icke kunna afbjelpas under för-
svarets närvarande organisation, med mindre
län att skatterna förökas.
Den olägenhet, om man så vill kalla den,
nerligast när, enligt förslaget, den förökade be-
annat än en befälets rättighet, hvars fortfa-
I 16:0 Att fullbordandet af den i förslaget uttalade
låsigt, att gardena borde indragas och garnisonstjen-
till förvärfvandet af den nu saknade tjenstbarheten,.
Thvilken för rust- och rotehållarne blefve enj
följd af manskapets frånvaro från rotarne un-
Ider loppet af de 6 månader som de, hvart 7:de
lår, komme att bestrida garnisonstjensten i Stock-
Iholm, är af den obetydlighet att ingen af desse
Idervid komme att fästa ringaste afseende; syn-
klädnadsåtgången undertiden icke komme attl
drabba dem. I öfrigt antages, åtminstone af
mig, så mycken patriotism bos desse personer,
att d2 ingen ting komme att invända emot en
inrättning, som skulle föranleda härens förökade
tjenstbarhet, således ytterligare betrygga det
nationella sjelfbeståndet.
Det onus, som de hvarje halfår blifvande mar-
scherne till och från hufvudstaden komme för
inqvarteringsgifvarne att medföra, tror jag icke
Iheller alt i någon mån bör fästas afseende vid,
då dessa alltid medföra spridning i rörelsen af
ej obetydliga kapitaler. Anmärkarens ominösa
farhågor förtjena således ej ringaste afseende,
ehuru det likväl synes, som han trött sig vin-
na sitt ändamål genom deras producerande. Hvad
som dock förundrar mig, är att anmärkaren il.
sin egenskap af riddare för status quo, ingen-
ting anmärkt emot de långa garnisonsförstärk-
Iningarne de sednare åren i Stockholm, och hvil-
ka alla drabbat samma regementer och således
verkligen kunnat hafva menlig inverkan så väl
på rotehållarnes som sjelfva soldaternas ekono-
miska ställning; ej eller indelta armeens nuva-
rande användande i Schleswig eller alla fång-
bevaknings-kommenderingarna, som af indelta
larmöen bestridas. Ett dylikt tillkännagifvande
hade åtminstone haft konseqvensen för sig.
Att osedligheten skulle spridas till landsbygg-
den genom den föreslagna garnisonstjenstgöringen,
I) Uti organisationsförslaget har den misskrifning ägt
rum, att vid uppgiften på antalet af ett fästnings-
artillerikompani, har endast manskapet eller 50
man i cället för 58 man inberäknadt konstanp-
j
är ett af de vanliga medel, som personer af samma