bevisar förvandlingen af Smålands kavalleri till
ett regemente husarer och en kår grenadierer;
stgötha kavalleri och infanteri, till först en
kår infanteri och derefter till tvenne regemen-
ten; Lifregementet till häst, till en dragon-, en
husar- och en grenadierkår; Nerikes och Werm-
lands regemente, till 2:ne regementer; Wester-
bottens fältjägareregemente, till 2:ne kårer o. s.
Vv. Att en dylik kår-indelning, som den när-
vårande, Hvilken ger tillvaro åt så många öf-
verflödiga beställningar, uppslukar på ett än-
dämålslöst. sätt så betydliga tillgångar af 4:de
hufvudtitelns anslag, och som slutligen företer
sådan olikhet i numerär med lika antal rege-
ments- och kompanibefäl som 1:a Lifregemen-
tet med 1126 man, Nerikes regemente med
686 och Jemtlands fältjägareregemente med
556 mans effektiv, skall kunna med allvar och
öppen sköld försvaras, har jag föga anledning
att tro. Såsom ytterligare stöd för den af mig
uttalade åsigt, att en förändrad kår-indelning
är af nöden, torde följande möjligen få gälla
något mer än anmärkarens s.k. erfarna mänp,
nemligen att statsutskottet vid 1840 års riks-
dag, i betänkandet JM 44, yttrar: patt den
brist, som nu förefinnesi tillgångarne för ar-
meåens lönereglering, skulle kunna fyllas ge-
nom indragning af befälsplatser vid indelta
infanteriet, hvilket åter kunde ske genom
,sammanslagningar af regementer, hvilka äro
förlagde nära intill hvarandra, och hvarmed
en jemnare fördelning af regementerne till an-
tal och styrka jemväl borde afses. Att jag
benämner dessa sammanslagne regementer med
sitt taktiska således rationella namn brigader,
torde väl icke böra klandras. (Forts.)