bevisar förvandlingen af Smålands kavalleri till ett regemente husarer och en kår grenadierer; stgötha kavalleri och infanteri, till först en kår infanteri och derefter till tvenne regementen; Lifregementet till häst, till en dragon-, en husaroch en grenadierkår; Nerikes och Wermlands regemente, till 2:ne regementer; Westerbottens fältjägareregemente, till 2:ne kårer o. s. Vv. Att en dylik kår-indelning, som den närvårande, Hvilken ger tillvaro åt så många öfverflödiga beställningar, uppslukar på ett ändämålslöst. sätt så betydliga tillgångar af 4:de hufvudtitelns anslag, och som slutligen företer sådan olikhet i numerär med lika antal regementsoch kompanibefäl som 1:a Lifregementet med 1126 man, Nerikes regemente med 686 och Jemtlands fältjägareregemente med 556 mans effektiv, skall kunna med allvar och öppen sköld försvaras, har jag föga anledning att tro. Såsom ytterligare stöd för den af mig uttalade åsigt, att en förändrad kår-indelning är af nöden, torde följande möjligen få gälla något mer än anmärkarens s.k. erfarna mänp, nemligen att statsutskottet vid 1840 års riksdag, i betänkandet JM 44, yttrar: patt den brist, som nu förefinnesi tillgångarne för armeåens lönereglering, skulle kunna fyllas genom indragning af befälsplatser vid indelta infanteriet, hvilket åter kunde ske genom ,sammanslagningar af regementer, hvilka äro förlagde nära intill hvarandra, och hvarmed en jemnare fördelning af regementerne till antal och styrka jemväl borde afses. Att jag benämner dessa sammanslagne regementer med sitt taktiska således rationella namn brigader, torde väl icke böra klandras. (Forts.)