— a
Ädle välgörande menniskovänner! Eder
barmhertighet tillitas stundligen och den fattiga har
uti sin nöd ingen annan utväg att vinna sin bergande
räddning. En uti de svåraste omständigheter af en
hjertlös man öfvergifven hustru, som utaf tra små barn
är hindrad, att på något sätt förtjena sig det nödigaste
för lifvets uppehållande, anropar eder nu om hjelp, då
allt saknas, både föda, husrum och vedbrand, och den
hårda årstiden gör fatWgdomen ännu kännbarare. Nu
stundar snart barnens gladaste högtid, då de fleste ega
att gladt hoppas på sina skänker och Julljus ; men hvaråt
skola mina små glädja sig, då jag eger intet att dem
gifva, ej ens att mätta deras hunger? Jo, med tillitsfullt
hopp emotser jag ändock denma vår Frälsares, Barna-
vännens födelseest. Säkert skall hans ord och exempel
för mina små öppna något medlidsamt och kärleksfullt
bjerta, så att äfven handen vid utdelandet af julgåfvorna
vänligt sträckes mig med. något understöd utaf det rika
öfverflöd, som vanligen vid denna tid förefinnes uti de
flesta hus. Litet gifvet minskar föga utaf ett större för-
råd, men, lemnadt från många gör det den fattiga rik.
Jag hoppas således på edert deltagande, ädla och goda
menniskor, och jag nedkallar öfver er himmelens rika
välsignelse, och en ren, oblandad julfröjd skall blifva
den barmhertiges belöning. I en framtid skola säkert
mina nu små mel erkänsamma hjertan ihågkomma den,
som i nddens stund räddade dem från uselhet och gaf
dem tillfälle att blifva dugliga melborgare. Tänken vän-
ligt och öfverseende på mig, som härigenom hoppas, fräl-
sad från behovet och friad från kölden, genom eden
vinna någon Julfröjd.
LOVISA ALBERTINA AHLSTRÖM-
(Hustru till afvikne gjutaren Ahlström)
Hornstullsgatan J4 10.