stin Nilsdotter i Slimminge socken, meddelar Tele-
grafen i Ystad den upplysning, att sedan drängen
Nils Hansson i häktet efkänt brottet samt att han
på intalan och i samråd med en annan dräng Lars
Nilsson föröfvat detsamma, hade han inför Wemmen-
högs häradsrätt, som sammanträdde i Anderslöf den
28 November, vidhållit sin bekännelse, men Lars
Nilsson, som under natten blifvit häktad, förnekade
inför rätten all delaktighet i eller kännedom om
brottet. De konfronterades med hvarandra, och
ehuru Lars Nilssons utseende och hans tvetalan tyd-
ligt förrådde hans brottslighet, fortfor han likväl
djerft i sitt nekande.
Sedan rätten upplöst sig och domaren afrest, er-
kände han likväl frivilligt sitt brott i flera personers
närvaro.
Orsaken till missgerningen skall vara den, att Ker-
stin, som vid sin död var hafvande i 6:te månaden,
hade uppgifvit Lars Nilsson som barnfader och ho-
tat stämma honom om barnuppfostringshjelp, från
hvars utgifvande han genom hennes afdagatagande
ville befria sig.
— För någon tid sedan omnämndes ett dråp, som
blifvit begånget i Efveröd å åboen Ola Hansson.
Under ransakningen inför Herrestads häradsrätt om
detta brott erkände de begge tilltalade, guldsmeds-
gesällen Tuve Marcussen och den mördades hustru
Botilla Trulsdotter, att de redan före dråpets begå-
ende flera gånger stämplat efter Ola Hanssons lif
och äfven sökt taga honom af daga med gift som de
bibringat honom i toddy, hvilket likväl i följd af en
stark uppkastning icke verkat på Ola.
Häradsrättens utslag i målet föll den 19 sistlidne
November, då Tuve Marcussen och Botilla Trulsdot-
ter dömdes för förgiftningsförsök och dråpet att mi-
sta lifvet genom halshuggning. (Telegr.)
— I Götheborgs Handelstidning meddelas polis-
protokollet angående det mord, som der föröfvats å
skomakaregesällen O. P. Hallengren af skomakare-
gesällen A. F. Tengberg. Dervid upplystes af flera
vittnen, att vid tillfället begge varit så rusiga, att
de icke lära vetat hvad de gjorde. Hallengren, som
i sådant tillstånd flere gånger och äfven nu talat
om att han ville dö, och sjelf döda sig, hade för-
modligen genom sina rop försatt den rusige Teng-
berg i den exaltation, att han framtagit en rakknif,
såsom han sjelf påstår, för att gifva den till Hal-
lengren, men i ruset sjelf skurit denne så djupt i
strupen, att döden deraf blef en följd. Hela tilldra-
gelsen skall hafva gått för sig så skyndsamt, att de
närvarande icke kunde hindra olyckan.