stin Nilsdotter i Slimminge socken, meddelar Telegrafen i Ystad den upplysning, att sedan drängen Nils Hansson i häktet efkänt brottet samt att han på intalan och i samråd med en annan dräng Lars Nilsson föröfvat detsamma, hade han inför Wemmenhögs häradsrätt, som sammanträdde i Anderslöf den 28 November, vidhållit sin bekännelse, men Lars Nilsson, som under natten blifvit häktad, förnekade inför rätten all delaktighet i eller kännedom om brottet. De konfronterades med hvarandra, och ehuru Lars Nilssons utseende och hans tvetalan tydligt förrådde hans brottslighet, fortfor han likväl djerft i sitt nekande. Sedan rätten upplöst sig och domaren afrest, erkände han likväl frivilligt sitt brott i flera personers närvaro. Orsaken till missgerningen skall vara den, att Kerstin, som vid sin död var hafvande i 6:te månaden, hade uppgifvit Lars Nilsson som barnfader och hotat stämma honom om barnuppfostringshjelp, från hvars utgifvande han genom hennes afdagatagande ville befria sig. — För någon tid sedan omnämndes ett dråp, som blifvit begånget i Efveröd å åboen Ola Hansson. Under ransakningen inför Herrestads häradsrätt om detta brott erkände de begge tilltalade, guldsmedsgesällen Tuve Marcussen och den mördades hustru Botilla Trulsdotter, att de redan före dråpets begående flera gånger stämplat efter Ola Hanssons lif och äfven sökt taga honom af daga med gift som de bibringat honom i toddy, hvilket likväl i följd af en stark uppkastning icke verkat på Ola. Häradsrättens utslag i målet föll den 19 sistlidne November, då Tuve Marcussen och Botilla Trulsdotter dömdes för förgiftningsförsök och dråpet att mista lifvet genom halshuggning. (Telegr.) — I Götheborgs Handelstidning meddelas polisprotokollet angående det mord, som der föröfvats å skomakaregesällen O. P. Hallengren af skomakaregesällen A. F. Tengberg. Dervid upplystes af flera vittnen, att vid tillfället begge varit så rusiga, att de icke lära vetat hvad de gjorde. Hallengren, som i sådant tillstånd flere gånger och äfven nu talat om att han ville dö, och sjelf döda sig, hade förmodligen genom sina rop försatt den rusige Tengberg i den exaltation, att han framtagit en rakknif, såsom han sjelf påstår, för att gifva den till Hallengren, men i ruset sjelf skurit denne så djupt i strupen, att döden deraf blef en följd. Hela tilldragelsen skall hafva gått för sig så skyndsamt, att de närvarande icke kunde hindra olyckan.