. sj ringa undsättningsbidrag har väl af stats med! erhållits, men förslår icke att afvärja den befintiiga verkliga nöden, som dagligen framträder i en a it svårare gestalt. Ställningen är ytterst brydsam; måtte det för denna, likasom tillförene för andra orter, lycka: att af enskildes välvilja erhålla någon beiydligare hjelp. (ÅA. P.) — —L— — Vi hafva hört en och annan anmärkning dervid, att Aftonbladet ett par gånger sysselsatt sz med veckobladet Folkets röst,, och derigenom möjligen gifvit en sorts uppmuntran åt ett blad, som eljest icke har serdeles minga läsare, och som genom tonen i sina framstöllningar i allt fall icke synes vara eg-nadt att vinna en långvarig lifstid. Det är möjligt att så kan förhålla sig; men vi bafve aldrig trolt att man uträttar något genom en sådan taktik, som blott skulle gå ut rå alt hindra annorlunda tänkande att blifva Deremot anse vi af flere skäl vigtigt, ke låta förvillande satser i fationalekoviska frågor och rörande sjelfva de naturlagar och vilkor för arbetet, af hvilka samiäliet måste uppbäras, utspridas utan gensäge!so och upplysning. Man måste alltid besinna, att i den s.k. socialismen, rätt förstådd, ligger så mycken sanning, att man mer än något annat i vår tid kan taga för afgjordt, att den icke längre kan eller får med förakt afvisas, utan otvifvelaktigt blir en lösen för hela det progressiva elementet i framtiden; ty hvar och en begriper att en biott och bart politisk reforia, t. ex. en representationsreform, vore det tomaste och ofruktbaraste i verlden, om den icke egentligen betraktades såsom medel för ait vinna ett ändamål, och att detta ändamå! måste vara att göra så många som möjligt i samhället delaktiga af civilisationens välar. Men under det man erkänner detta eller rättare i samma mån som man erkänner det, är det äfven lika nödvändigt, att icke den nyssnävanda lösen missbrukas, så att de okunnigare, hvilka väl tycka sig se målet vid ho risonten, men icke veta huru de skola komma dit, ej må misstaga sig om vägen och under den irrande vandringea förlora sig i det ho tande mörkret, eller kasta ännu svårarel hinder än förut i den rätta vägen, under det de tro sig undanrödja dem. Hade de stora tidninzarne i Frankrike för några år sedan vårdat att med mera utförlighet upptaga och gendriva de villfarelser, som förekommo i Louis Bianes, Considerants och några andras sociala predikningar, bredvid det myckna onekligt sanna som desse skriftställare yttrat; så fter vår tanka den förbistring, som sorter, som utgåfvo sig såsom grundläggare af en ny vetenskaplig skola, eller såsom uppfinnare af nya systemer i samhällsläran, grundade i sjelfva verket sin propaganda på vissa formicr hvari de hade fått tag, såsom terefter februarirevolutionen aldrig inhvad bände uu? Louis Blanc och hansl men om arbetets organisation m. m., hvilkal i sina konseqvenser oundvikligen skulle leda i framskridande, utan till förvirring elergång till skråväsen, prohibitioner och lenheternas fördyrande. Det gick med m med vissa mekaniska projektmakare, hvilka så starkt fästat sig vid en fix ide; att kunna lösa något ofantligt problem, att de förbise såväl sjelfva naturlagarna för rörelsen, som ailt hvad vetenskapen redan uttämpat och erfarenheten afgjort i afseende på de ideeroch hypoiheser, hvilka de betrakta såsom nya. Sålunda sysselsatte sig t. ex. Louis Blanc et konsorter ganska hufvudsakligt med, och antogo till sjelfva sin utgångspunkt den bekanta MMaltbusianska läran, att en positiv öfverbefolkning existerade i Europa redan i början af detta århundrade — en lära, som man vet för en mannaålder sedan satte statsmännen många myror i hufvudet, likasom det äfven fanns en tid, då en stor mängd trodde att machiner voro skadliga och minskade arbetstillfället för menniskorna. Det har sedermera genom ovederläggliga fakta blifvit bevisadt att Malthus åsigt är alldeles falsk, och det vigtigaste heviset derpå, som alla kunna begripa, är, att ehuru befolkningen i Europa sedan början af detta sekel ökat sig med mer än hälften, så hafva lifsmedlen ökats i en ändå större progression, så att en jemn fördelning deraf skulle gifva ett större qvantum åt hvar och en att förtära nu än för femtio år sedan, och hvad beklädnadsartiklar, husgeråd m. m. angår, så har tillgången derpå ökats och priset minskats i ännu :större progression. På samma sätt har det även visat sig, att oaktadt priserna på lifsförnödenheter nedgått, hafva arbetslönerna höjt sig just i de länder hvarest machiner mest begagnas, och i stället för det machinerna en tid förmodades göra arbetare brödlösa, sysselsättas nu ett ojemförligt större, ja ettmångdubbelt antal menniskor vid de industrigrenar som hufvudsakligen begagna machiner. Detta är fakta, till så fullkomlig visshet bevisade med siffror, att enhvar som följt något med sin tid och känner till förhållanderna och som nemligen vill söka sanningen, ej mera drager dem i tvifvelsmål. Men dessa sanningar passade icke in i stycke för de nymodiga socialisterna. Hvarföre? ty om de hade tagit dem ad notam, så hade de äfven måst finna, att det förtryck eller den fattigdom, hvari en stor del af den arbetande klassen ännu befinner sig, varit och är följden af missförhållanden, som endast kunna botas genom en förenad och fortsatt samverkan af folket sjelf, genom sträng hushållning med statsmedlen och genom politiska reformer såsom vilkor för möjligheten för folket att utar 8 anlitar MAR