BLANDADE ÄMNIEN: HENRIETTE NISSEN ocu LEOCADIE BERGNEHR. Öfver dessa båda svenska sångerskor, som under hösten låtit böra sig i Köpenhamn, lästes för någon tid sedan i hr Goldschmidts Nord og Syd följande omdöme, som i få ord enligt vår tanka på ett träffande sätt karakteriserar deras musikaliska egendomligheter: I går afton gaf jungfru Henriette Nissen sin konsert. Hon är icke en af dessa lyriskt energiska, af sångens religion uppfyllda snillen, som göra en nästan öfvernaturlig verkan, och hvars rösts klang bemäktigar sig åhöraren och sväfvar med honom emellan himmel och jord, mellan fröjdefullt jubel och feberaktig, aningsfull oro. När hon sjunger blir man på sin plats, befinner sig väl, rätt hjertligt väl, är glad att åhöra den omfångsrika, milda cch likväl starka stämman, njuter af det bildade, smakfuilla föredraget och gläder sig när rösten med säkerhet och aplomb kommer ned från ett vanskligt, eqvilibristiskt konststycke och otvunget fortsätter sitt lopp. En sådan sångerskas uppträdande hos oss någon gång emellanåt är en nödvändighet; hon anslår den rätta tonen för publiken, bringar örat i ordning, så att man med kritik kan höra våra egna sångerskor och af dem fordra den sköna måtta, det smakfulla, konstnärliga bruket af rösten. Vi tänka isynnerhet på jungfru Berghner, nemligen så som hon i lördags sjöng Donna Annas parti i Don Juan. Hon sjöng åtskilligt vackert, allting med lif, men hon öfverdref, hon ville göra effekt genom kontrasten emellan piano och forte, och hennes starka toner närmade sig icke sällan till skrik. När man har hört jungfru Nissen kan man omöjligt applådera åt sådana öfverdrifter; och pubiikens hållning skall lära sångerskan att göra ett ädlare bruk af de gåfvor naturen skänkt henne.n — GALERNAS DELTAGANDE FÖR MAGYARERNA. Pei Liverpool vistande infödingarne från Wales höllo den 46 Nov. ett möte, i ändamål att hos lord Palmerstone utverka brittiska styrelsans mellankomst till förmån för de magyariska fosterlandsvänner som ännu icke hunnit afrättas, så att de måtte återfå sin under beslag lagda egendom och sina gamla konstitutionella rättigheter. En mängd hororabla Welshmen deltogo i detta möte, till hvars ordförande man valde en af Liverpools Towncounciller, Thomas Lloyd, sjelf Welshman, och tal höllos både på galiska och engelska. Ett memorial till Lord Palmerstone beslöts enhälligt för det uppgifna ändamålet, och likaså den förklaringen, att medan mötet nödgades beklaga att en del af engelska tidningspressen, och isynnerhet Times och Morning Chromicle, vanfrejdat sig genom den låga tjenstvilligheten att orda för Ungerns grymma förtryckare, förklarade det deremot sin utmärkta förbindelse till ledarne af Daily News och andra hufvudstadens tidningar, till Liverpoolska tidningspressen i allmänhet, och i synnerhet till den galiska tidningen Amserau, som ständigt och orubbligt yttrat sig för Ungerns sjelfständighet. — Vid Conservatoire des Arts et Meåtiers i Paris skall en ny kurs börjas för arbetare, nemligen i experimental-kemi, tillämpad på slöjderna. Experimenter skola göras såsom vid Sorbonne, för att väcka publikens intresse. Ett ofantligt auditorium skall till detta ändamål inredas. — Öfver FRANSKA HVITBETSSÅCKERTILLVERENINGEN 1849—1850 har man redan officiella uppgifter i franska tidningarne ända till slutet af Oktober 4849. Fabrikernas antal hade ökats med 26 eller från 238, som de voro under 1848—4849 irs såckerkokning, till 264, som de äro nu; men af hvilka 83 hvila, af brist på afsättning för sitt såcker, i stället för att detta blott var fallet med 69 år 1848—1849. Tillverkningen var 4848 tillsammans 5,375,053 kilogrammer, och uppgår i är till 8,215,922 kilogrammer, eller 2,840,869 kilogrammer mer. — På hvit och nankinsgul bomull från Alsier samt tillverkningar deraf, bafva prof varit uttällda vid den stora slöjdexpositionen i år, och vunvit mycket bifall. — ETT TEATERMORD. En del af Londons 1tmärktaste skådespelare gåfvo i förra månaden föeställningar på teatern i Sheffield; den 16 uppförles Romeo och Julia, hvarvid fru Saville hade Roneos roll cch hr Rolfe Tibaldos. I tredje akten, ler Romeo afväpnar och nedstöter Tibaldo, blef skå lespelarinnan så bänförd af sin manhaftiga roll, att on verkligen trädde in sin värja i sidan på Tivaldo. Lyckligtvis var såret icke dödligt, och m:r Rolfe snart på bättringsvägen. Så väl m:r som m:strs Saville hafva utan afbrott ägnat honom sin omsorg åsom -sjukvakt. GG