ken i dess rätta dager, föranlåtes anhålla, att denn: replik. måtte varda införd. Det heter ungefär så här: Ladwgårdsarrendatorn J. Kumlin vid Stockby har begärt och erhållit kallelse å mig till poliskammaren, för de jag skolat emotllagit en af Kumlin i sistl. Apri månad utgifven revers å 300 rdr bko, i ändamål att derför anskaffa honom penningar, men sedermera icke fullgjort detta uppdrag, utan har Kumlin för omkring 8 dagar sedan för reversen blifvit stämd med anfordran att infria densamma. — Allt detta kan väl hafva på visst sätt, sin styfva riktighet, men torde dock behöfva att närmare förklaras. — Af Kumlin emottog jag visserligen på försommaren detta år, till belåning 2:ne skuldsedlar, den ena å 600 rdr och den andra å 300 rdr allt bko och båda bevittnade af herr not.pub. dAubigne. För att erhålla penningar på den mindre skuldsedeln, eller den å 300 rdr, vände jag mig i detta afseende till en bekant, bokhållaren F. Greijmer, med hvilken jag förut haft och ännu har ouppgjorda affärer, som lofvade uppgöra affären, endast jag, som han sade sig bättre känna än Kumlin, ville utgifva min skuldsedel och såsom hypothek derför lemna Kumlins revers å 300 rdr; detta gjorde jag, endast för att tjena Kumlin, men i stället för att lemna mig penningar, behöll Greijmer båda skuldsedlarna utan att lemna mig en enda skilling i valuta, under förebärande, att jag skulle vara skyldig honom. Som detta ingalunda var med sanningen öfverensstämmande och på det jag måtte kunna återfå Kumlins revers, hvilken, som jag förut nämnt, stod som hypothek; så instämde jag uti slutet af sist. Juni månad Greijmer till kämnersrätten härstädes, med yrkande bland annat, att han måtte åläggas återställa mig min revers, samt följaktligen äfven hypotheket; men som detta mål ännu ej blifvit afdömdt och jag till följe deraf, ännu ej kan känna utgången deraf, så bör det lätteligen för den opartiske kunna inses, att det varit mig alldeles omöjligt, återställa Kumlin skuldsedeln, och aldraminst kunde jag ana, att Greijmer skulle under rättegången med mig och innan dom i saken fallit, våga sätta i omlopp ett dokument, som han dock troligen blifver förr eller sednare ålagd återställa mig, utan lösen. Vidare förekommer i berättelsen: Att Kumlin i sällskap med tvenne personer uppgått till mig och begärt att återfå reversen. Jag hade då framtagit ett pappor och under yttrande: Hvad skall ni med ett papper att göra, på hvilket ni icke kan erhålla några penningar ? sö: derrifvit detsamma. — Att Kumlin i sällskap med tvenne personer besökt mig för återbekommande af sina tvenne skuldsedlar, är visserligen sannt, men att jag vid detta tillfälle fällt ett så beskaffat yttrande som citerats, vidkänner jag icke. Väl återlemnade jag till Kumlin den stora reversen, eller den å 600 rdr, under yttrande: Se här har ni denna skuldsedel, som jag icke varit i stånd att få belåna, samt frånref not. pub. bevittnande ifrån densamma, men sjelfva reversen återbekom dock Kumlin. Ett misstag kunde väl således ej ega rum och skulle lätteligen af Kumlin upptäckas, derest jag i stället för bevittnandet sönderrifvit sjelfva skuldsedeln, hvilken skuldsedel Kumlin härförutan erkänt sig hafva af mig riktigt återbekommit, och hvilket bäst bevises af hans återkalande af målet i poliskammaren, sedan jag för honom redogjort för den mindre reversen å 300 rdr. Till slut förekommer: All jag skulle hafva påstått, först till Kumlin hafva lemnat, såsom orden föllo sig: trehundrade-sextioåtta riksdaler — jag ville säga: tvåhundra-sextioåtta eller sjutio riksdaler, jag mins icke rätt. — Att så vanställa mina uttryck, förvånar mig i sanning och tyckes innebära den onda afsigten, att vilja svärta mig inför den resp. allmänheten; hvadan jag, för att omintetgöra denna illvilja emot mig och ge mina uttryck inför poliskammaren sin rätta betydelse, får härmed förklara, det jag väl derstädes uppgaf siffer-. belopp, men likväl icke så beskaffåde och uti sådan mening som i berättelsen citerats, utan voro mina yttranden sådane, nemligen: Att jag af Greymer egde att fordra 386 å 370 rdr och för hvilken fordran jag måst stämma konom,. Orsaken till denna uppgift var den, att jag dermed ville visa vederbö rande, det Greymer emot mig, äfvensom mot Kumlin, i allo handlat mindre redligt, då han i detta läge, såsom gäldenär till mig i stället för fordringsegare, ej återlemnade mig min egen, samt det derföre lemnede hypoteket, Kumlins skuldsedel. Med anledning af hvad jag bär vågat anföra, torde det lätteligen, för hvar och en som opartiskt vill skåda mitt handlingssätt-i denna affär, inses, att jag utan eget förvållande blifvit urståndsatt att kunna uppfylla mitt åtagande till Kumlin, hvadan det således är ganska hårdt för mig, att genom en sådan, utan fullständig undersökning i allmän tidning intagen ondskefull och vrängd framställning vill allmänhetens förvillande, se sig uipekad och chikanerad, såsom vore jag saker till ett rent bedrägeri. — Jag är visserligen skyldig att återställa Kumlin sin skuldsedel eller derför lemna honom valuta, men på intet sätt till något det ringaste oärliga förfarande emot honom, hvarom den resp. allmänheten torde, genom tit. benägna offentliggörande af detta mitt förklarande, behörigen upplysas. Stockholm den 6 December 1849. mW. 0. Hellbom. Guldsmed.