ken i dess rätta dager, föranlåtes anhålla, att denn:
replik. måtte varda införd.
Det heter ungefär så här: Ladwgårdsarrenda-
torn J. Kumlin vid Stockby har begärt och er-
hållit kallelse å mig till poliskammaren, för de
jag skolat emotllagit en af Kumlin i sistl. Apri
månad utgifven revers å 300 rdr bko, i ända-
mål att derför anskaffa honom penningar, men
sedermera icke fullgjort detta uppdrag, utan har
Kumlin för omkring 8 dagar sedan för reversen
blifvit stämd med anfordran att infria den-
samma. — Allt detta kan väl hafva på visst sätt,
sin styfva riktighet, men torde dock behöfva att när-
mare förklaras. — Af Kumlin emottog jag visserli-
gen på försommaren detta år, till belåning 2:ne skuld-
sedlar, den ena å 600 rdr och den andra å 300 rdr
allt bko och båda bevittnade af herr not.pub. dAu-
bigne. För att erhålla penningar på den mindre
skuldsedeln, eller den å 300 rdr, vände jag mig i
detta afseende till en bekant, bokhållaren F. Greij-
mer, med hvilken jag förut haft och ännu har oupp-
gjorda affärer, som lofvade uppgöra affären, endast
jag, som han sade sig bättre känna än Kumlin,
ville utgifva min skuldsedel och såsom hypothek der-
för lemna Kumlins revers å 300 rdr; detta gjorde
jag, endast för att tjena Kumlin, men i stället för
att lemna mig penningar, behöll Greijmer båda skuld-
sedlarna utan att lemna mig en enda skilling i va-
luta, under förebärande, att jag skulle vara skyldig
honom. Som detta ingalunda var med sanningen
öfverensstämmande och på det jag måtte kunna återfå
Kumlins revers, hvilken, som jag förut nämnt, stod
som hypothek; så instämde jag uti slutet af sist.
Juni månad Greijmer till kämnersrätten härstädes,
med yrkande bland annat, att han måtte åläggas
återställa mig min revers, samt följaktligen äfven
hypotheket; men som detta mål ännu ej blifvit af-
dömdt och jag till följe deraf, ännu ej kan känna
utgången deraf, så bör det lätteligen för den opar-
tiske kunna inses, att det varit mig alldeles omöj-
ligt, återställa Kumlin skuldsedeln, och aldraminst
kunde jag ana, att Greijmer skulle under rättegån-
gen med mig och innan dom i saken fallit, våga
sätta i omlopp ett dokument, som han dock troli-
gen blifver förr eller sednare ålagd återställa mig,
utan lösen.
Vidare förekommer i berättelsen: Att Kumlin i
sällskap med tvenne personer uppgått till mig och
begärt att återfå reversen. Jag hade då framta-
git ett pappor och under yttrande: Hvad skall ni
med ett papper att göra, på hvilket ni icke kan er-
hålla några penningar ? sö: derrifvit detsamma. —
Att Kumlin i sällskap med tvenne personer besökt
mig för återbekommande af sina tvenne skuldsedlar,
är visserligen sannt, men att jag vid detta tillfälle
fällt ett så beskaffat yttrande som citerats, vidkän-
ner jag icke. Väl återlemnade jag till Kumlin den
stora reversen, eller den å 600 rdr, under yttrande:
Se här har ni denna skuldsedel, som jag icke varit
i stånd att få belåna, samt frånref not. pub. be-
vittnande ifrån densamma, men sjelfva reversen å-
terbekom dock Kumlin. Ett misstag kunde väl så-
ledes ej ega rum och skulle lätteligen af Kumlin
upptäckas, derest jag i stället för bevittnandet sön-
derrifvit sjelfva skuldsedeln, hvilken skuldsedel Kum-
lin härförutan erkänt sig hafva af mig riktigt åter-
bekommit, och hvilket bäst bevises af hans återkal-
ande af målet i poliskammaren, sedan jag för ho-
nom redogjort för den mindre reversen å 300 rdr.
Till slut förekommer: All jag skulle hafva på-
stått, först till Kumlin hafva lemnat, såsom or-
den föllo sig: trehundrade-sextioåtta riksdaler
— jag ville säga: tvåhundra-sextioåtta eller sju-
tio riksdaler, jag mins icke rätt. — Att så van-
ställa mina uttryck, förvånar mig i sanning och tyc-
kes innebära den onda afsigten, att vilja svärta mig
inför den resp. allmänheten; hvadan jag, för att om-
intetgöra denna illvilja emot mig och ge mina ut-
tryck inför poliskammaren sin rätta betydelse, får
härmed förklara, det jag väl derstädes uppgaf siffer-.
belopp, men likväl icke så beskaffåde och uti sådan
mening som i berättelsen citerats, utan voro mina
yttranden sådane, nemligen: Att jag af Greymer
egde att fordra 386 å 370 rdr och för hvilken for-
dran jag måst stämma konom,. Orsaken till denna
uppgift var den, att jag dermed ville visa vederbö
rande, det Greymer emot mig, äfvensom mot Kum-
lin, i allo handlat mindre redligt, då han i detta
läge, såsom gäldenär till mig i stället för fordrings-
egare, ej återlemnade mig min egen, samt det der-
före lemnede hypoteket, Kumlins skuldsedel.
Med anledning af hvad jag bär vågat anföra, tor-
de det lätteligen, för hvar och en som opartiskt vill
skåda mitt handlingssätt-i denna affär, inses, att jag
utan eget förvållande blifvit urståndsatt att kunna
uppfylla mitt åtagande till Kumlin, hvadan det så-
ledes är ganska hårdt för mig, att genom en sådan,
utan fullständig undersökning i allmän tidning in-
tagen ondskefull och vrängd framställning vill all-
mänhetens förvillande, se sig uipekad och chikane-
rad, såsom vore jag saker till ett rent bedrägeri. —
Jag är visserligen skyldig att återställa Kumlin sin
skuldsedel eller derför lemna honom valuta, men på
intet sätt till något det ringaste oärliga förfarande
emot honom, hvarom den resp. allmänheten torde,
genom tit. benägna offentliggörande af detta mitt
förklarande, behörigen upplysas.
Stockholm den 6 December 1849.
mW. 0. Hellbom.
Guldsmed.