Article Image
stone icke omedelbart. Vapenstyrkan och di-
plomatien tjena blott att gifva den mera ef-
tertryck; men det egentliga stridsfältet är han-
delns och tndustriens; och för att vinna fram-
gång på detta, ser man begge makterna söka
förstora sitt anhang så vidt som möjligt i Tysk-
land äfven bland sjelfva folket.
Men såsom medel för värfningen af detta
slags anhängare, nödgas begge anlita tidnings-
pressen, och låta det konstitutionella och re-
presentativa systemets fana svaja; medan på
ingendera sidan någonting uraktlåtes att äfven
vinna de konservativa, medelst stora armåer,
belägringstillstånd och kamarillor; ministrarne
spela under tiden de oundvikliga konstitutio-
nella rollerna.
Preussens syfte med tre-konunga-förbundet
är för öfrigt kommerciellt, i vida större mån
än politiskt. Det nya förbundet är tydligen
ämnadt att öfverbjuda Preussens äldre skapelse,
tullföreningen, om det icke genast kan efter-
träda den. Första steget härtill är införlifvan-
det af de nordvestra staterna i det nya för-
bundet, i stället för att de icke deltagit i Tull-
föreningen, utan bildat en förening för sig
sjelfva. Den sistnämnda är redan bruten, ge-
nom Hamburgs och Mectlenburgs deltagande
i tre-konunga-förbundet. Kabinettet i Potsdam
inser härvid fullkomligt att det icke kan för-
må de nordvestra tyska staterna att allmänt
biträda det nya förbundet, utan med vilkor af
ansenliga nedsätltningar i den ännu gällande
Tullföreningens gemensamma tariff och stora
eftergifter åt handelsfriheten. Men de ansen-
liga stater söderut, inom hvilka prohibitifin-
teresset är öfvervägande, såsom Bäjern och
Wärtemberg, måste nödvändigt vågra sitt sam-
tycke till nyssnämnda medgifvanden, oaktadt
exemplet af Hannovers industriella förkofran
under de flere år denna stat hyllat friare han-
delsåsigter än Tullföreningen, förordar samma
åsigter onv:isskännligt, när man jemför Hanno-
vers industriella framsteg med Sachsens, nästan
stillastående eller återskridande industri, under;
tullföreningens hägn. Om Hannover för ögon-
blicket begynt få betänkligheter emot tre-ko-
nunga-förbundet, så har detta skett af fruktan!
att det nya förbundet kunde åsyfta en fort-
sättning, under annat namn, af tullföreningen,
och således kunna indraga Hannover i dennas!
mera prohibitiva system. Preussen kan, kort
sagdt, icke vinna hela det mnordvestra Tysk-
land obetingadt för sitt nya förbund, utan full-;
ständigt antagande a! handelsfriheten. Men å
andra sidan kan Tullföreningen ej heller upp-
höra ännu; den är afslutad och gällande till
år 1851. För att ändå nu genast komma ifrån
detta hinder, som Wiärtemberg och Bäjern na-:
turligtvis kunna och skola åberopa, återstår,
för Preussen icke annan utväg, än den — som!
sannolikt vidtages — att sluta en separat han-
delsunion med de nordvestra tyska staterna.
Sker åter detta, så är brytningen med Öster-
rike uppenbar, likasom undergången af alla 0-1
sterrikes planer. p suprematien. Ty det nya,
keommerciella separatförbundet skulle icke blott
genast ansluta hela det nordvestra Tyskland;
till Preussen, utan innen kort nödga Bijern
och Wärtemberg att medfölja. Stadnade de
nämligen, under sådana förändringar rundtom-
kring dem, qvar vid de österrikiska prohibitif-.
åsigterna, så skulle de få Österrikes egna ma-
nufakturer till medtäflare och nödgas betala
den höga österrikiska tariffen för alla konsum-
tionsartiklar; hvilket åter icke skulle kunna
länge stå tillsamman hvarken med deras finan-
er eller deras invånares trefnad. Preussen!
inser detta, och har ej heller någenting emat
att Bäijern, att Wärtemberg, ja, icke en gång;
att Sachsen vägrar att ingå i de norra stater-
nas förbund, för någon tid, samt genom egna
försök lär sig riktigt känna skilnaden emellan
kommerciella förbindelser med Österrike och
med Preussen,
Osterrike har sökt hindra denna nya preus-
siska plan, genom anlitande af allmänna tän-
kesättet och låter derföre några skiekliga stats-
ekonomer fylla Wienerbladen dagligen med
förslager, skäl och exempel i motsatt syftning.
Wiens statsekonomer söka nu intala tyskarne ,
att om de, som redan befinna sig i tullför-
eningen, blott hålla fast vid denmna och icke ll
lyssna till några förespeglingar om förmånerna
af fri handel eller nedsättning i tullen, så skall:
Österrike småningom nedsätta sin ännu långt
högre tulltaxa, till närmare likhet med tull- :
föreningens. I fyra år, heter det, måste olik-
heten ännu qvarstå; i fyra följande kan en ;
ansenlig rabatt ske, i fyra följanle en ännu å
C
I
y
a
t
d
ansenligare, och så allt vidare, hvaremot tull-
föreningen kunde höja sin tariff något litet,
tills fullkomlig öfverensstämmelse vore upp-
nådd. Sedan vore hela Tyskland förenadt med
Österrike, under samma prohitiva hägn för den
gemensamma tyska näringsfliten. Fördjupadt
i skuld, kan Österrikes statskassa ej undvara
de höga tullsatserna, oaktadt allt hvad folket
kunde vinna dervid. Preussen har deremot
den finaneiella friheten att kunna uppoffra nå-lä
got af sina tullinkomster, för vinnandet af po-
litisk öfvervigt. Begge stå sålunda midtemot
hvarandra, både i syften och förmåga.
Österrike har i detta handelskrig blott Bäjern
och Wärtemberg på sin sida, men dessa, jemte
dess eget så högt industriella Böhmen, utgöra
dock fruktansvärda bundsförvandter.
Preussen har redan försäkrat sig om Baden,
Nassau, Storhertigdömet, Hertigdömena och
Kurfurstendömet Hessen, Brunsvik, Mecklen-b
burg och Hansestäderna. Endast konungarne if!
Sachsen och Hannover hyser ännu betänkligt eter. !!
Stridens utgång kan lätt förutses på de re-IP
dan nämnda grunderna; men det blir alltid in-f
tressant att se huru den föres. sl
Åttnnen—— — Lt b
Thumbnail