Klostret Castro, skådespel i 5 akter och 7 ta-
blåer af Dinaux och Gustave Lemoine; upp-
fördt å Mindre teatern.
Händelsen föregår i Kyrkostaten, de sista
åren af Gregorius den trettondes pontifikat.
Under denne piåfves svaga regering var lan-
det ett uppgifvet gärde för stråtröfvare och
banditer; de utgjorde ordentliga band, som ofta
togos i sold af de stridiga partierna bland adeln
och det högre presterskapet. De fräckaste våld-
samheter föröfvades ostraffadt; palatser, byar
och köpingar Plundrades; rättvisans tjenare
blefvo utkastade genom fönsterna, påfvens lego-
knektar och banditerna voro de bästa vänner
i verlden .....
Den unge målaren Giulio hade inrättat sig
en atelier i en skön ruin ej långt från gref-
varne Campirealis slott. Mellan siraterna kring
en altartafla, den han varit sysselsatt att re-
novera, hade han kastat några ömma blickar
på en vacker bedjerska, bon hade blickat på
honom igen; de hade suckat, de hade haft
möten, de hade brefvexlat med hvarandra —
han, äfventyraren af obekant härkomst, och
hon, den ädle grefve Campirealis dotter.
Giulios smygvägar kring slottet hafva omsi-
der blifvit bemärkta, grefven och hans son
tänka med ens göra slut på den hemliga kär-
lekshandeln genom att tillfoga den rme älska-
ren en dödlig skymf. De infinna sig i bans
usla hydda, han fröjdar sig åt denna ära; men
de stolta ädlingarne kasta guld för den fat-
tige konstnärens fötter på det han må kunna
köpa sig en ny tröja tills det nästa gång fal-
ler honom in att promenera under Helena
Campirealis fönster. Giulio, förtvifl d öfver
skymfen, gör ett språng för att krossa sig bland
ruinerna på hvilka han uppslagit sina bopålar;
men i detta ögonblick uppträder kapten Ra-
nuceio, en af salig Don Juans af Österrike
vapenbröder och vän till Giulios okände far,
Den unge sjelfspillingen störtar ichans famn
och är sålunda räddad för den gången,
Kopien Ranureio älskar att se vår bjelte