stamma Sachsiske hertigar, framför allt Witekind
en gång i tiden, samt sedan ifrån honom, likt en
springbrunn, nästan alla regenter i Europa kunna
härleda sig. Ty Odin var äregirig oeh gladdes af
att blifva en stamfader för de tusentals furstar och
herrar, som han såg uppräknade hos Peringsköld
och andra.
Vi lemna nu allt öfrigt under den föregående re-
san, och berätta blott huru intagande skön en afton
var näst före midsommar, då Odin med två små
lätta, blå- och gulmålade skepp anlände till en hol-
me i svenska skären, der sedan det ryktbara Dalarö
blifvit anlagdt. Han satte här i land med sine män,
slog upp tält på stranden för att tillbringa natten i;
och dagen derpå ämnade han segla in genom Mäla-
rens mynning, såsom hans bestämmelse var. Han
hade med sig Thor, Heimdalr, Balder, Sigurlam och
öfrige söner och döttrar; likaledes sin förtrogne vän,
vanen Njord, jemte Frey och Freja. Alla bade re-
dan spisat qväll, druckit asiavin och gått och lagt
sig. Endast härföraren, Odin sjelf, var vaken ännu,
och gick utanför sitt tält helt ensam. Han ställde
sig slutligen på en kulle under ett träd och blickade
omkring sig. Han började i denna ställning se i
syne igen: ty han var nu så van vid att sia, att
han kunde stå och skåda i framtiden, utan att be-
höfva ligga. Han blickade vesterut på de djupt in-
gående Wermdövikarne; och de angenäma stränder-
na, leerde i aftonskimret, förtjuste hans ögon...
Morgonen derefter lemnade Odin med sina lätta
skutor Dalarökusten, och inlopp i den täcka Mäla-
ren utan allt annat äfventyr, än att en kråka högt
uppe på en klippspets ropade sitt urgamla, foster-
ländska, trefliga koåk! koak! aå Odin for förbi Skin-
narviksbergsn, och sedan följde honom ända til
lilla Hessingen. Hvart fremlingen vände ögat, såg
han höga, mörka furuskogar på alla stränder; vatt-
net var klart, som om det nyss blifvit skapadt; jor-
den rundt omkring stod ung och förvånad öfver
den framseglande; hvar gång Heimdall försökte en
ton i gjallarhorn, gaf luften de långsträcktaste och
bästa återsvar; mera tusenfaldigt än han nånsin hört
echo i sjelfva Asien; och Freja kunde icke se sig
mätt på siklöjorna, som likt silfverskir hoppade kring
förstäfven.
Med dryckeshornet i hand satt Odin i bakstam-
men, och när han styrde förbi Lofön, nickade han
en helsningsskäl mot venster åt den lilla behagliga
ängskant der öppnade sig, och hvarest han såg ett
sällskap ekorrar hålla den skämtsammaste lek. An-
nu bättre blef det, då han upp genom Löfstafjärden
sam förbi Svartsjölandet. Den tiden voro näkterga-
larne här som aldra ostördast, och Freja sade: hör!
hör, Frej! detta skall bli min fogel.
Nu är vidare blott att omtala huru de seglade in
genom Stäket, och slutligen genom Tärnsurtd kom-
mo in i stora Skarfven. Ingenstädes syntes gårdar
och hus: allt var den herrligaste obygd. Intet Runsa
fans, intet Rosersberg, intet Steninge.
Vid norra ändan af Skarfven, just vid slutet, såg
Odin den klara böljan slå mot vassen på ett brokigt,
skimrande sätt; och den stranden liknade hans barn-
domshem. Han styrde derföre rakt på land här.
Han ritade tvenne målrunor i den hvita sanden
med sitt skarpa svärd, steg upp på jorden, och hel-
sade sina män och qvinnor att följa sig upp.
Allt folket gick i land, och Odin sade: här är
ljuft och godt; här vill jag bygga mitt nya hem!
Herr Hugo! härefter är det nu som de stora Sa-
gorna begynna med sina små Demisagor eller kapi-
tel. Jag skall af dessa Sagor anföra en och en, allt
som det bär åt. Allesammans tillhöra de Sviavi-
gamal, hvilket, med min herres tillåtelse, utgör nam-
net på det hela. Om också denna saguföljd här
under aftonnöjena på Jagtslottet då och då skulle
blifva afbruten genom andra berättelser, som icke
tillhöra Sviavigamal, så gör det ingenting; ty jag
skall alltid särskildt nämna när en Saga kommer ,
som ingår i detta stora verldsstycke, och hvilket
alltså herr Hugo sedan efter behag kan uppsamla
eller tänka sig förenadt af alla de spridda delarne,
hvar de befinnasp......
Editionen är till tryck och papper elegant,
och stilen, ehuru fin (perlstil), dock så mnitid
och klar, att den läses utan svårighet. Genom
stilens finhet hafva bladen blifvit så digra på
innehåll, att boken efter vanligt tryck skulle
utgöra öfver 900 sidor, hvarföre dess pris är
billigt, isynnerhet som mer än 60 sidor mu-
siktryck medfölja. G—g S—1tz.
Rättelse: I gårdagsnumret; sid. 3, spalt 1, denna
artikel, rad. 46, står: nyttjas, i slället — läs: nyttja,
i stället.
—— (Ingändt )