Den innehåller ibland annat följande uppgifter, som vi e 5583 böra här meddela: Hre ian talade om det betydliga afstind, varpå fc ektarter, som hafva svärt att förflytta sig, åter u fa, och omnämnde en i förenämnde nänseende märkvirdig upptäckt. som under nästlidne sommar gjorts af hr C. Silfversvärd, hvilken å Munsön, nägra få mil söder om Stockholm, på der befnotliga Björns hög i Juli månad observerat en mängd individer af Bembex rostrata, hvilken hittills endast blifvit funnen på sandiga trakter i Skåne och PÅ Gottland. — Att vissa små insektarter, äfvensom sådana, hvilka endast förekomma under den mörkare tiden på dygnet, äro ytterst sällsynta och svåra att erh är en erfarenhet, som hvarje samlare va rit i till att göra. Afven stora och lätt i ögonen fallande ar:er äro understundom, ehuru de ega en vidsträckt u!bredning, af en stor sällsynthet. Ibland de insekter, som vanligen ådraga sig vår uppmärksamhet, äro de stora, genom sin raska och lifliga flygt utmärkta Florvingarne (Libellulidae). Flera hithörande arter äro allmänna och anställa vissa år stora tig, hvarunder de blifvit observerade öfver en del af landet. Andra arter deremot synas förekomma högst sparsamt, och till dem kan med skäl räknas den kra och genom sin egna caudalbildning utmärkta ieca bimaculata. För flera år sedan lärer ett exemplar, enligt C. Hagens uppgift i Synonymia Li rum Europaearum p. 59, blifvit funnet i Syerige, hvilket förvaras i Mark ins samling. Af detta sällsynta djur har under medlet af sommaren äter et utmärkt vackert och väl bibehållet individ blifvit fångadt i Hagaparken, i närheten af der varande kanaler, af hr C. Silfversvird, som benäget afiennat detsamma till riksmusei entomologi ska sai Att detta djur, ehuru egande en större ut ig i Euroxa, öfverallt synes vara sällsynt, kan man sluta deraf, att Selys Longehamps, som utgilvit en monographi öfver Libellulidae, enlast känt lokaier för två individer, hvaraf en hane blifvit funnen på Sicilien och en hona vid Brissel. I anleån af följande från hr N. M. Mania meddelande: säteri i Westergöthland finnes en iten insjö, som kallas Djupasjön, der jag flera gån arsnde, när isnot drogs, då med noten 2 sjöbottnen förstelnade svalor. Min fanspektor på Kafvelås, också närvarande. had mig taga några. och när jag kom hem, lägga lem på er stol, något från spiselden, hvilket jag gjorde, och fick till min stora förundran snart se, huru svajan rättade sitt under vingen instuckna hufvud och inom några minuter flög kring rummet; men som det cke var rätta tidon för ceras återupplifvande, så lefde Amnehärads prestgård d. 46 Aug. . Edberg, prost och pastor i Aranehärado. 5 samtlige ledamöter sitt tvifvel öfver riktigheten denna observation, och de funnas, som emförde iheorien om Svalans hibernation i vattnet ned den o:n guadratura circuli och perpetuum movile, hvilka Akademien on gång för alla beslutat utt aldrig upptaga bland sina förbandlingar. Hr Sundevall gaf slutligen ett förslag till förklaring öfver fenomenet: Det är bekant, att de störrre Trollländorna (sl.: Libellula och Aeschna) tillbringa sitt arvtillstånd uti dyen i sött vatten, och att dessa mörkt färgade larver, af några erter, bli 2 å 3 tum långa och fingerstjocka, samt, då de äro fullvuxna, uppkrypa och hastigt förvandlas till flygande insekter utan föregående egentligt pupptillstånd. Ifall några dylika larver, som redan om hösten erhållit sin hela utvecklin ifvit upptagne och inburne i varmt rum, så är det vä öjligt, att de, genom värmens inflylande, snart undergåätt sin förvandling och flugit bort i form af trol!sländor, som äro temligen stora, bevingade djur. Ifall att ott barn som ännu ej närmare kände Trollsländan, ser detta, och sedermera, kanhända efter lera års förlopp, påmint sig händelsen, så är det ganska sannolikt, att det flygande djuret för minnet framställt sig i form af en svala. Sjelfva larfven kan på samma sätt ganska väl hafva blifvit i minnet återkallad under bilden af en hopkrupen fogel med vingarna tryckta tätt intill kroppen. Ännu ett. Ofta hörer man påstås, att svalorna väl ej ligga i vatten, men att de, liksom andra småfoglar, tillbringa vintern, hopkrupna i en stor mängd, och stelnade, i ihåliga träd. Detta är alltför uppenbart ett misstag, i det man för foglar ansett Flädermöss, hvilka, såsom man allmänt vet, tillbringa vintern på nämnde sätt och, då de intagas i varmt rum, snart upplifvas och flyga omkring. Det är alldeles icke osannolikt, att en och annan historia om svalors uppfångande med isnpot uppkommit deraf, att någon af dem, som deltagit i detta fiske eller af dem, som ofta pläga följa med för att se på, funnit en bop flådermöss uti något vid sjön stående, eller kanske liggande, ihåligt träd, hvilka blifvit inhurna samt upplifvats. Möjligtvis har då någor, till och med vid fisket närvarande person, tillfälligtvis ej vetat, att d2 voro funna i trädet, utan trott dem vara uppdragna med noten, eller bortglömt det förra, då den sednare åsigten lång tid derefter framställt sig för minnet och öfvergått till tro. — Slutligen upprepas, att möjligtvis ett eller annat fenomen, som ännu är för vetenskapen obekant, understundom kan ligga till grund för sagan om svalans vinterläge i vattnet, och tillärges: att hvarje med namn, årtal och datum, eller på annat sätt bestyrkt upplysning i detta hänseende, med nöje skall emottagas afvetenskapsakademien eller dess tjenstemän. vä fttrade —— — I Aftonposten berättas, att flera af den på ett så hemskt och bedröfligt sätt omkomne öfverkommissarien Gillbergs musikaliska vänner bland lyriska scenens artister och amatörer ämna på nyåret arrangera en musikalisk cnire Hill förmån för den aflidnes i högst knappa