ger ihop hvad jag har radat upp, så får man unge. fär den näpna summan nittiosex stycken, derest jag icke missräknar mig. Det är sant, sex eller sju a! dem äro så korta, att de stundom blott utgöra ett blad, cirka; men många äro af en försvarlig längd. Ett rykte säger, att dessutom ett antal läroböcker i mathematik och språk skola hafva flutit ur samma bleckhorn och sanddosa. Jag vet väl, att de till författare sägas bära ett lika namn; men, att de skulle vara af samma person, vill jag till mensklighetens heder betvifla, såsom orimligt. Dessa läroböcker — sju eller åtta till antalet — påstår man till större delen hafva lyckats: äro de då verkligen af samma hand, som alla de förut uppräknade fantasispelen, så tillkännagifva de desto mera, och till överflöd, författarens omoraliska ståndpunkt; emedan de säkert varit något lukrativa, och följaktligen blifvit örfattade af egoistiskt motiv. Likasom ingen rätt storartad auktor skrifver för att läsas, lagar han också framför allt, att penningeförtjenst, denna nedrighet, icke åtföljer hans skriftställerl. Hvilken högre embetsman vill väl, jemte sitt arbete för staten och kyrkan, halva inkomster? Han föraktar dem, han vill icke veta af dem: och likaså det rätta snil let i vetenskap och konst; det vill icke lefva. En man af hög ande kröner sin ära genom att söka vara så skuldsatt som möjligt: han har finkänsla nog, att sentera det ensidiga och småaktiga uti att hjelpa sig sjelf: hans vänner biträda honom derföre i allt och hvartenda: fäderneslandet inser slutligen sin pligt att en gång betala hans skulder och föda den förevigades afföda: med ett ord, han lefver och dör som man bör. Men motsatsen af sådant se vi hos den författare, hvarom här blifvit taladt. Han berättas väl icke befinna sig uti en särdeles lysande ekonorai, men ega föga skulder, eller inga. Jag frågar hvad ett dylikt förhållande innebär? Har han då ärft förmögenhet? Nej. Har han någonsin bekommit publikt understöd? Nej. Har han lefvat ensam? Nej; han har, påstås det med säkerhet, varit gift, väl icke ifrån födelsen, men åtminstone så längt tillbaka som man hört talas om honom. Far han lefvat uselt och snålt? Dock icke fullkomligt, säger man. Han har då varit en arbetsmask, som vecka ut och vecka in fäktat från morgon till qväll, och större delen af nätterna? Nej; man hör konom som oftast hafva varit på resor, promenader, rörlig fot, och sällan hemma. Jag har till och med hört folk påstå, att han skall bruka lägga sig tidigt om aftnarne; men i stället likväl stiga desto senare upp. Det må vara. Jag öfverlemnar då åt tänkaren att rimma huru, när och hvarest han skrifvit det han skrifvit? ... Men denna merniska har burit slafbördor, och skrattat. År sådant rätt? Också svaTar jag för, att ingen skall gråta öfver honom; ty man hånar menskligheten, då man en id står upprätt der man gerast borde stupa. Neg faller också han, derom är ingen fråga. Jag skal icke se derpå utan nöje, och ej taga stenarne ifrån dem, som vilja kasta dem på en omenniska. Ty jag bekänner, att jag älskar ej en ordning, som är utom ordningen. Hvar träffa vi här de paroxysmer, som tillhöra en skald? Hvar det stora hjerta, som icke får Tum i bröstet, utan med tiden kan blifva en anevrism? Hvar den etheriska helsa och de hemorrhoider, som utgöra snillets vilkor och följe? Men, för att icke förlora mig, återkommer jag til de beryktade produkternas antal. Skelle vi sammanlägga de problematiska åtta läroböckerna med de förut uppräknade nittiosex styckena, efter man misstänker att de kommit från samma hand, så uppstår summan hundrafyra. Hvad säger herrskapet?, (Forts. följer.)