ej stort nog. Det behöfdes ännu flera vittner
till brottet. — Bancals lilla dotter, Magdalena
hade, drifven af rädsla eller köld, smugit sig
från vindskammaren tillbaka i köket och lagt
sig uti en sparlakanssäng. Enligt anklagelse.
aktea hade ännu flera barn legat i sängen:
kanhända utom Magdalena hennes yngre bro-
der Alexis. Genom de halföppna förhängena
blef hon vittne till alla tilldragelserna under
och efter mordgerningen. Här såg barnet (en
enskild utsago efter första förhöret) huru den
främmande herrn hade måst sätta sig vid bor-
det, huru man sagt honom, att han skule
skrifva vexlar och sedan dös. Mördarne be-
gingo i sitt blinda raseri den oförklarliga oför-
sigtigheten, att icke slå tillbaka förhängena.
Först sedan han upptäckt det främmande frun-
timret i kabinettet, undersökte Bastide äfven
sängen. Magdalena låtsade sofva. Då vidrörde
han henne ett par gånger, och sade sedan till
hustrun Bancal, att hon borde göra sig af med
barnet. Denna lofvade det, mot en belöning
af 400 francs. Följande morgonen skickades
barnet af modren ut på fältet, der fadren nyss
hade gräft en djup grop. Hon trodde att han
skulle nedkasta henne deri, men Bancal om-
famnade henne gråtande och sade: gå hem
igen, och var alltid ett godt barn.n
Man lärer varit i förlägenhet öfver hvad
som borde företagas med liket. Först ville
man kasta det in i nästa rum, och vid detta
ti lfätle skall det derstädes gömda fruntimret
blifvit upptäckt; sedan ärnade man skaffi det
tillbska i den mördades eget hus, och lägga
en rakknif bredvid det. Detta befanns emel-
ierud vara ogörligt; äfven motsäger det alla
förberedelser, hvilka, som vi veta, redan voro
sjorda. Icke för att mörda Fualdes, utan för att
bortskaffa hans lik hade smyghandlaren och de
undra karlarne blifvit tillkallade från krogen;
tili detta ändamål var det insvept i elt lakan
och omsnördt med tjocka rep.
Då Bach och Bou:quier (nemligen enligt den
örres utsago) lingo veta, att det ej var fråga
mm tobak, utan om ett lik, ville de fly, men.