ej stort nog. Det behöfdes ännu flera vittner till brottet. — Bancals lilla dotter, Magdalena hade, drifven af rädsla eller köld, smugit sig från vindskammaren tillbaka i köket och lagt sig uti en sparlakanssäng. Enligt anklagelse. aktea hade ännu flera barn legat i sängen: kanhända utom Magdalena hennes yngre broder Alexis. Genom de halföppna förhängena blef hon vittne till alla tilldragelserna under och efter mordgerningen. Här såg barnet (en enskild utsago efter första förhöret) huru den främmande herrn hade måst sätta sig vid bordet, huru man sagt honom, att han skule skrifva vexlar och sedan dös. Mördarne begingo i sitt blinda raseri den oförklarliga oförsigtigheten, att icke slå tillbaka förhängena. Först sedan han upptäckt det främmande fruntimret i kabinettet, undersökte Bastide äfven sängen. Magdalena låtsade sofva. Då vidrörde han henne ett par gånger, och sade sedan till hustrun Bancal, att hon borde göra sig af med barnet. Denna lofvade det, mot en belöning af 400 francs. Följande morgonen skickades barnet af modren ut på fältet, der fadren nyss hade gräft en djup grop. Hon trodde att han skulle nedkasta henne deri, men Bancal omfamnade henne gråtande och sade: gå hem igen, och var alltid ett godt barn.n Man lärer varit i förlägenhet öfver hvad som borde företagas med liket. Först ville man kasta det in i nästa rum, och vid detta ti lfätle skall det derstädes gömda fruntimret blifvit upptäckt; sedan ärnade man skaffi det tillbska i den mördades eget hus, och lägga en rakknif bredvid det. Detta befanns emelierud vara ogörligt; äfven motsäger det alla förberedelser, hvilka, som vi veta, redan voro sjorda. Icke för att mörda Fualdes, utan för att bortskaffa hans lik hade smyghandlaren och de undra karlarne blifvit tillkallade från krogen; tili detta ändamål var det insvept i elt lakan och omsnördt med tjocka rep. Då Bach och Bou:quier (nemligen enligt den örres utsago) lingo veta, att det ej var fråga mm tobak, utan om ett lik, ville de fly, men.