brott emot dueilsplakåtet? Och följaktligen äfven
emot krigsartiklarne? Gåfvo icke tidningsunderrät-
telserne om denna sak tillräcklig anledning för krigs-
fiskalen, att göra sig underrättad om rätta förhål-
landet? Har nu krigsfiskalen i denna del uraktlåtit
sina åligganden; så tager man sig friheten fråga:
Äger justitiekanslern icke något att skaffa med läg-
lydnadens vidmakthållande i allmänhet? Och när
äfven denna högsta åklagaremyndighet blundar, mån-
ne det, om också icke liggande inom omfånget af
justitiestatsministerns egentliga och närmaste verk-
samhet, icke kunnat tillkomma denna rättvisans hög-
ste vårdare att påminna åklagaremakten om fullgö-
randet af sina skyldigheter, då lagskipningens hand-
hafvande, utan afseende till person eller till personer,
utgör ett af de mest oeftergifliga vilkoren för sam-
hällets belåtenhet med sin styrelse, och då det icke
heller torde vara alldeles exempellöst, att från sjelf-
va regeringen befallningar utgått om efterforskande
af brott, som, i tidningarne omtalade, väckt allmänt
uppseende. Att det nu ifrågavarande brottet väckt
ett sådant i aldrahögsta grad, är ovedersägligt och
man kan således icke nog förundra sig deröfver, att
kapten Zachrisson måst så länge förgäfves afbida
allmänna åklagaremaktens uppmärksamhet och mel-
lankomst, för att få i laga ordning utfördt ett brott-
målsåta!, som det ej berott af hans godtfinnande att
nedlägga och sem hans heder slutligen tvungit ho-
nom att sjelf instämma.
Aftonposten anser ingenting böra hindra sig att
skilja emellan hvad som i denna sak bör skrif-
vas på den högsta myndighetens räkn ng, eler
på rent ut sagdt, miseren, godtyckligheten och het-
sigheten hos de underordnade Månne man
icke, mutatis mutandis, skulle kunna i den-
na affir tillämpa samma fras åt hvilket håll som
helst? För vår del hysa vi rent ut den öfvertygel-
sen, att om den högsta myndigheten hade afvisat
generalfälttygmästarens underställning af ett befor-
dringsmål, som efter gällande instruktion tillkom
honom sjelf att allena afgöra: om den högsta myn-
digheten hade afspisat generalfälttygmästaren med
hänvisning att handla i öfverensstämmelse med sin
instruktion, och att ej besvära den högsta myndig-
heten med mål, som den frånsagt sig att personli
gen behandla; så hade af alla de obehag, af all den
oreda som uppstått, af all den individuella olycka
som inträffat eller som kan komma att inträffa, icke
något ägt rum, till en oberäknelig vinst för alla ve-
derbörande och för hela samhället. Det är aldrig
bra ora högsta myndigheten någonsin blandar sig
med saker, som icke tillhöra omfånget af dess höga,
vidsträckta och mera maktpåliggande verksamhet.
Det är icke bra, om högsta myndigheten vid befor-
dringar i allmänhet fäster afseende på annat än
skicklighet och förtjenst. Kan Aftonposten neka
detta?
En opinion, hvar helst den må finnas, emot mi-
litärpersoners deltagande i sällskaper, som arbeta på
förbättring af landets lagstiftning, måste alltid blifva
outgrundlig för hvar och en, som kommer ihog, att
hälften af armtens befål har sjeifskrifven rätt att i
lagstiftningsfrågor besluta. Det synes då ej vara för
mycket, om äfven den andra kälften skulle få tänka
och tala i sådane frågor. Det vore nära nog brotts-
ligt att tänka något annat än att högsta myndighe-
ten allvarligt :och uppriktigt, till fåderneslandets bät-
nad, önskar framgången af det hvilande representa-
lionsförslaget, på hvars antagande eller förkastande
Sveriges lycka eller olycka uti den närmaste fram-
tiden säkerligen kommer att bero. Vi våga före-
ställa oss, att det vida mera hade ådagalagt ett för
handen vararde bestämdt system, om militärståndet
uppmuntrats till deltagande i reformsällskaperne, än
Itt det genom sådane exempel som det Zachrisson-
ka aflägsnats derifrån. Det är just inom reformsäll-
kaperne, som den ofrälse militären eller halfva de-
en af armeens befäl kunnat äga tillfälle, att till den
indra haifvan, eller till de Friv.ligierade, tala om
billigheten af det så kallade ofrälse befälets uteslut-
ing ifrån den delaktighet i lagstiftningen, hvaraf
len andra hälften i så ymnigt mått är innehafvare.
Det är just inom reformsällskaperne, som kamrat-
kapets inverkande vältalighet kunde till de nu pri-:
rilegierade ställa den samvetsfrågan: Om de. för bi-
,ehållandet af en, inom det öfriga samhället under-
känd uteslutande rätt, hade hjerta att genom det
vilande förslagets förkastande till ett obestämdt fjer-
an förskjuta krigskamraters rätt, till erhållande af
ika medborgerliga rättigheter, då de äro i allt lika
Ivalificerade att utöfva dem, och då de med sina
rivilegierade kamrater i allt dela samma mödor och
)esvär. Men utan allt hänseende till de medbor-
serliga missförhållanden kamrater emellan inom ar-
ncen, som väl en gång förr eller sednare, måste ut-
lånas, hvartill reformsällskaperna kunnat och bordt
itgöra en lämplig förberedelse, måste man besinna,
tt dessa sällskaper, om de ej skola förfalla i ensi-
lighet, egoistiska beräkningar och öfverdrifter, böra
illegna sig, så vidt möjligt är, allt hvad landet äger
if vett, heder och ordningssinne. Men i dessa egen-
kaper kan svenska militärständet lyckligtvis mäta
ig med hvilken annan samhällsklass som helst. Huru
ill man då tänka sig något rimligt skäl, hvarföre
letta stånd skulle genom ett maktspråk utestängas
från reformsällskaperne?
Måtte dylika tilldragelser som den Z:ska aldrig
nera lemna anledningar till tvifvel om den högsta
nyndighetens ailvar och mening att genomföra den
öreslagpa representåtionsreformen, såsom ett oefter-
ifligt vilkor för samhällets framskridande till ett
ättre och mera tillfredsställeise lofvande förhållande
n det närvarande! Och måtte alla tänkande, san-
ade och ordningsälskande fosterlandsvänner sluta sig
llsamman, för att, obetingadt och utan alla biafsig-
;r lemna sitt öppna biträde till det stora målets
innande! Dizi,
— —tö——rÖÅ o——
(Insändt.)
)m soldaternas beklädnad wv:d Helsinge Tege-
mente och något om rotering i allmänhet.
(Slut från lördagsbl.)
Det Kongl. brefvet klingar dock mycket
ackert, liberalt och bevekande. Det lofvar
iZenting mindre än att am ratahållarna villa
1