brott emot dueilsplakåtet? Och följaktligen äfven emot krigsartiklarne? Gåfvo icke tidningsunderrättelserne om denna sak tillräcklig anledning för krigsfiskalen, att göra sig underrättad om rätta förhållandet? Har nu krigsfiskalen i denna del uraktlåtit sina åligganden; så tager man sig friheten fråga: Äger justitiekanslern icke något att skaffa med läglydnadens vidmakthållande i allmänhet? Och när äfven denna högsta åklagaremyndighet blundar, månne det, om också icke liggande inom omfånget af justitiestatsministerns egentliga och närmaste verksamhet, icke kunnat tillkomma denna rättvisans högste vårdare att påminna åklagaremakten om fullgörandet af sina skyldigheter, då lagskipningens handhafvande, utan afseende till person eller till personer, utgör ett af de mest oeftergifliga vilkoren för samhällets belåtenhet med sin styrelse, och då det icke heller torde vara alldeles exempellöst, att från sjelfva regeringen befallningar utgått om efterforskande af brott, som, i tidningarne omtalade, väckt allmänt uppseende. Att det nu ifrågavarande brottet väckt ett sådant i aldrahögsta grad, är ovedersägligt och man kan således icke nog förundra sig deröfver, att kapten Zachrisson måst så länge förgäfves afbida allmänna åklagaremaktens uppmärksamhet och mellankomst, för att få i laga ordning utfördt ett brottmålsåta!, som det ej berott af hans godtfinnande att nedlägga och sem hans heder slutligen tvungit honom att sjelf instämma. Aftonposten anser ingenting böra hindra sig att skilja emellan hvad som i denna sak bör skrifvas på den högsta myndighetens räkn ng, eler på rent ut sagdt, miseren, godtyckligheten och hetsigheten hos de underordnade Månne man icke, mutatis mutandis, skulle kunna i denna affir tillämpa samma fras åt hvilket håll som helst? För vår del hysa vi rent ut den öfvertygelsen, att om den högsta myndigheten hade afvisat generalfälttygmästarens underställning af ett befordringsmål, som efter gällande instruktion tillkom honom sjelf att allena afgöra: om den högsta myndigheten hade afspisat generalfälttygmästaren med hänvisning att handla i öfverensstämmelse med sin instruktion, och att ej besvära den högsta myndigheten med mål, som den frånsagt sig att personli gen behandla; så hade af alla de obehag, af all den oreda som uppstått, af all den individuella olycka som inträffat eller som kan komma att inträffa, icke något ägt rum, till en oberäknelig vinst för alla vederbörande och för hela samhället. Det är aldrig bra ora högsta myndigheten någonsin blandar sig med saker, som icke tillhöra omfånget af dess höga, vidsträckta och mera maktpåliggande verksamhet. Det är icke bra, om högsta myndigheten vid befordringar i allmänhet fäster afseende på annat än skicklighet och förtjenst. Kan Aftonposten neka detta? En opinion, hvar helst den må finnas, emot militärpersoners deltagande i sällskaper, som arbeta på förbättring af landets lagstiftning, måste alltid blifva outgrundlig för hvar och en, som kommer ihog, att hälften af armtens befål har sjeifskrifven rätt att i lagstiftningsfrågor besluta. Det synes då ej vara för mycket, om äfven den andra kälften skulle få tänka och tala i sådane frågor. Det vore nära nog brottsligt att tänka något annat än att högsta myndigheten allvarligt :och uppriktigt, till fåderneslandets bätnad, önskar framgången af det hvilande representalionsförslaget, på hvars antagande eller förkastande Sveriges lycka eller olycka uti den närmaste framtiden säkerligen kommer att bero. Vi våga föreställa oss, att det vida mera hade ådagalagt ett för handen vararde bestämdt system, om militärståndet uppmuntrats till deltagande i reformsällskaperne, än Itt det genom sådane exempel som det Zachrissonka aflägsnats derifrån. Det är just inom reformsällkaperne, som den ofrälse militären eller halfva deen af armeens befäl kunnat äga tillfälle, att till den indra haifvan, eller till de Friv.ligierade, tala om billigheten af det så kallade ofrälse befälets utesluting ifrån den delaktighet i lagstiftningen, hvaraf len andra hälften i så ymnigt mått är innehafvare. Det är just inom reformsällskaperne, som kamratkapets inverkande vältalighet kunde till de nu pri-: rilegierade ställa den samvetsfrågan: Om de. för bi,ehållandet af en, inom det öfriga samhället underkänd uteslutande rätt, hade hjerta att genom det vilande förslagets förkastande till ett obestämdt fjeran förskjuta krigskamraters rätt, till erhållande af ika medborgerliga rättigheter, då de äro i allt lika Ivalificerade att utöfva dem, och då de med sina rivilegierade kamrater i allt dela samma mödor och )esvär. Men utan allt hänseende till de medborserliga missförhållanden kamrater emellan inom arncen, som väl en gång förr eller sednare, måste utlånas, hvartill reformsällskaperna kunnat och bordt itgöra en lämplig förberedelse, måste man besinna, tt dessa sällskaper, om de ej skola förfalla i ensilighet, egoistiska beräkningar och öfverdrifter, böra illegna sig, så vidt möjligt är, allt hvad landet äger if vett, heder och ordningssinne. Men i dessa egenkaper kan svenska militärständet lyckligtvis mäta ig med hvilken annan samhällsklass som helst. Huru ill man då tänka sig något rimligt skäl, hvarföre letta stånd skulle genom ett maktspråk utestängas från reformsällskaperne? Måtte dylika tilldragelser som den Z:ska aldrig nera lemna anledningar till tvifvel om den högsta nyndighetens ailvar och mening att genomföra den öreslagpa representåtionsreformen, såsom ett oefterifligt vilkor för samhällets framskridande till ett ättre och mera tillfredsställeise lofvande förhållande n det närvarande! Och måtte alla tänkande, sanade och ordningsälskande fosterlandsvänner sluta sig llsamman, för att, obetingadt och utan alla biafsig;r lemna sitt öppna biträde till det stora målets innande! Dizi, — —tö——rÖÅ o—— (Insändt.) )m soldaternas beklädnad wv:d Helsinge Tegemente och något om rotering i allmänhet. (Slut från lördagsbl.) Det Kongl. brefvet klingar dock mycket ackert, liberalt och bevekande. Det lofvar iZenting mindre än att am ratahållarna villa 1