lorses med tyska Iinskruter om yrkets Deskal-
fenhet, gifvit folket anledning att ådagalägga
sina tänkesätt. Man ser de löjligaste tillställ-
ningar för att göra spe af påbudet; såsom t.
ex. helt små tyska stilar och ofantliga unger-
ska bredvid hvarandra, 0. s. v.
Litteratur.
Kongl. Wermländska Hushållnings-sällskapets
Årsberättelse för 1848, eller dess 46 ar-
betsår. Carlstad. Tryckt hos G. Wallen-
crona 1849.
Denna berättelse börjar med en kort öfver-
sigt af de allmänna förhållanderna med rörelsen
inom provinsen under året, då till följd af
oroligheterna i nästan Europas alla länder han-
deln afstannade och krediten inskränktes, samt
i följd deraf provinsens hufvudsakligaste till-
verkningar i jern- och trävaror icke funno ef-
terfrågan. Ibland annat säges:
Landtmannen hade väl att glädja sig åt en gan-
ska gifvande sädesskörd, men den ymniga nederbör-
den under sommar- och höstmånaderna försvårade
all bergning och skadade en del af grödan. Genom
torrötan, som förmodligen i följd af den våta väder-
leken allmännare än något föregående år angrep po-
tatesväxten, minskades här i provinsen betydligt af-
kastningen af detta säde; men detta menliga för
hållande har, så vidt hitintills kunnat förmärkas,
icke haft något väsendtligt inflytande på jordbruka-
rens ställning, enär den ringare tillgången på pota-
tes, såsom födoämne, åter bidragit att någorlunda
uppehålla spanmålspriserna och kreaturspriset der-
jemte under tiden betydligen stigit till stor fördel
för landtmannen.
Derefter förekommer ett försök till naturlig
indelning af länets område efter dalgångarne,
hvarvid för hvarje af de tio dalarna (Bergslags-
dalen, Östra Wenerstrakten; Alstersdalen, Clara
Elfdalen, Frykens dal, Wermelens dal, Byelfs-
dalen, Silarnas dal och Stora Leedalen) lemnas
en kort skildring om landets beskaffenhet och
bufvudsakliga näringsfång.
De derpå följande underrättelser om landt-
brukets tillstånd grunda sig på meddelanden
af sällskapets korrespondenter, hvarföre man i
dem finner mer eller mindre omständlighet och
system, men i allmänhet rätt interessanta
uppgifter, äfven om de enskilda odlingsföreta-
gen samt om försök med olika brukning gssätt,
m. m. Att dömma af de i 1:sta artikeln om
nyodlingar, förekommande flera berättelser om
afstadnade försök till sjösänkningar och kärr-
aftappningar, är det anledning önska, att dy-
lika företag i provinsen skedde efter en stor,
allmän och på säkra undersökningar och be-
räkningar, genom tillräckliga kapitalkrafter un-
derstödd plan. De partiella företagen torde
eljest få föga framgång.
Den i 2:dra artikeln förekommande beskrif-
ning på åkerns brukningssätt i de olika trak-
terna af länet lemnar många anledningar till
interessanta betraktelser för jordbrukaren, ty
han finner här en mängd kort framställda er-
farenhetsrön, som sprida ljus öfver den olika
jordmånens mer eller mindre fördelaktiga be-
handling. Man finner här äfven upplysande
uppgifter om täckta dikesanläggningar, samt om
de särskilda gödningssätten. I en tabell visas
förhållandet emellan jordbrukets resultater på
de större egendomarne, samt på bond-
hemmanen, hvaraf det visar sig huru långt
allmogen ännu i de flesta orter står efter i
jordens behöriga vård och skötsel. Det anses
likväl att det isynnerhet är brist på dikniog
och allt för grund plöjning, som vålla denna
betydliga -skilnad, och det hopp yttras, att
dessa brister sålunda snart skola afhjelpas då
allmogen öfvertygat sig om nyttan af en för-
ändring härmed.
Af 3:dje artikeln om ängsodlingen finner man,
att denna vigtiga del af landtbruket icke i
Wermland synnerligen bearbetas. Orsaken cer-
till säges få sökas dels deri att naturliga ängar
äro ganska fåtaliga, om icke såsom sådane må
anses de sidländta gräsbärande trakter, hvilka
förekomma i närheten af sjön Wenern och af
denna sjö ofta öfversvämmas, dels i den om-
ständighet att, der de finnas, desamma vanli-
gen utan gödning lemna ringa afkastning i an-
seende till jordmånens svaghet; hvarföre man
hellre, än att bibehålla dessa i deras naturliga
skick, upptager dem till åker och gödslad vall,
dels ock uti det att ängar till bete anses um-
bärliga, då allmogen gemenligen låter sine krea-
tur söka sommarfödan uti de vidsträckta skogs-
markerna.
Då likväl af fjerde artikeln om ladugårds-
skötseln det vill synas att flerestädes beruö-
danden rigtas till dess förbättrande, i följd af
den nu genom ångfarten lifvade afsättningen,
torde väl uppmärksamheten äfven komma att
mera fästas vid ängsodlingen. För kreaturs-
SAR ENTRE ANT AGNTEAEL EN OeNA