jemnt?... Men haf den godheten att besinna min ställning; om jag nu lemnade ert barn i edra armar, skulle jag utan tvifvel emottagas som segrare, men i morgon skulle jag bortjagas såsom en slaf... Jag älskar er för mycket att begå ett dylikt fel; jag har segrarens rättigheter och jag skall ej frånträda dem... Fordrar ni ännu ett bevis? Se här... läs detta bref från den store konstnärn, som; målat er mans porträtt... se der, madame, läs, och märk datum, den är för en af de första dagarne i Juli 1833... Läs Grefvinnan tvekade några ögonblick. Men modrens ädla nyfikenhet kom henne att glömma qvinnans värdighet. Hon tog brefvet och läste: Till herr Octavien dOropega. Min herre! Efter er önskan, har jag hemma hos mig, på några timmar slutat porträttet af den sköna ngrefvinnans tjusande dotter; ni skall finna det nträffande, hoppas jag. Jag har ej förlorat någon tid, ty ni reser i dag. Ni skall med hög pröst säga till den lyckliga modren, att jag ej fått de bref hon mig tillskrifvit, om hon skrifpvit till mig. Framför till henne mina ödpmjuka helsningar. Ni sätter er i resvagnen vid Sigismunds torg klockan 7 i afton. Der möter jag er en halftimma före er afresa. Jag skall vänta er vid gallerverket kring statyen, och jag skall lemna er den lilla Hortensias porträtt. Tusen vänskapsförsäkringar, W xÄ ) Hvilket förfärligt qval! sade den unga qvinnan, i det hon sänkte handen i sitt knä. Derpå tillade hon med slocknande röst, utan att se på Fabiano: Och hvar är detta porträtt? Hvar är det? Se här, madamex, sade sicilianaren, i det ban öfverlemnade det med en behaglig gest. Hortensia tog porträttet, och den bestörtning hon erfor, aflockade ej hennes flämtande bröst ett enda ljud; men hennes ansigte strålade af en omätlig glädje, en glädje, som Rachel bort känna vid sina barns uppståndelse. Hon reste sig lifligt; hög i sin kärlek, glömde