såsom t. ex. föreskriften om ett minimiantal vf delägare, hvilket egentligen gifver en sådan oank monopolium på penningerörelsen i en eler flera provinser, ej heller den fara som kan appstå för bankens säkerhet, ej heller småselelutgifningen. Nej, alltsammans går endast ut på att väcka afund emot den stora förtjensten som derigenom skall tillfalla aktieegarne. Det är märkvärdigt nog alt se, till hvilka förvillelser man kan komma då man icke gör sig reda för grunderna till det ämne, hvaröfver man företager sig att predika. Sjelfva deen af enskilda banker är egentligen den ati kunna göra en mängd enskilda smärre besparingar fruktbärande genom inrättningar, som emottaga och utlåna dem, samt sålunda utgöra ;n mellanhand mellan dem som hafva penninsar lediga för tillfället, och andra, som kunna invända dem. Men Folkets Röst inser ej letta och att en ömsesidig fördel måste uppstå, ju mera alia de medel som finnas, kunna nållas rörliga, och den enskilde genom utsigen till förtjenst på tillgångar, som han sjell j är i stånd att lägga i direkta spekulationer, uppmanas till sparsamhet och hushållning. Iekså ser den det onda i sjelfva saken, i stälet för i missbruken, samt visar sig staddi den öreställningen, att den ene omöjligen kan vinna i en affär, utan att den andre skall förora. Det falska i denna föreställning bevisar ig dock hvarje dag i den allmänna rörelsen. Huru ofta händer ej, att en skicklig men obenedlad handtverkare hindras från en vacker örtjenst af brist på förlagskapital, och huru ofta skulle icke en sådan man önska att kunna å mot ränta låna detta förlag, då han visste ig kunna förtjena på arbetet dubbelt mer än väntan. Öfverhbufvud lånar väl ingen omtänkam person pennivugar för en rörelse, utan beräkning att kunna förtjena derpå, och detta .orde vara nog för att visa, att det fanatiska träfvandet att afmåla kapitaler och enskilda wredit-inrättningar såsom förderfliga och utarnande, utgår ifrån ett icke blott oredigt, utan ifven absolut falskt begrepp om penningens och arbetets förhållande till hvarandra. Vi kunna väl icke hoppas, att detta skall eda till någon rättelse eller till en förändrad on hos utgifvaren af Folkets Röst, nen vi inse det vara af tillräcklig vigt, att ej dylika nissledande begrepp få dag från dag uppdukas, ör att i alltifall fortfarande belysa dylika läror.