såsom t. ex. föreskriften om ett minimiantal
vf delägare, hvilket egentligen gifver en sådan
oank monopolium på penningerörelsen i en el-
er flera provinser, ej heller den fara som kan
appstå för bankens säkerhet, ej heller småse-
lelutgifningen. Nej, alltsammans går endast ut
på att väcka afund emot den stora förtjensten
som derigenom skall tillfalla aktieegarne.
Det är märkvärdigt nog alt se, till hvilka
förvillelser man kan komma då man icke gör
sig reda för grunderna till det ämne, hvaröf-
ver man företager sig att predika. Sjelfva
deen af enskilda banker är egentligen den ati
kunna göra en mängd enskilda smärre bespa-
ringar fruktbärande genom inrättningar, som
emottaga och utlåna dem, samt sålunda utgöra
;n mellanhand mellan dem som hafva pennin-
sar lediga för tillfället, och andra, som kunna
invända dem. Men Folkets Röst inser ej
letta och att en ömsesidig fördel måste upp-
stå, ju mera alia de medel som finnas, kunna
nållas rörliga, och den enskilde genom utsig-
en till förtjenst på tillgångar, som han sjell
j är i stånd att lägga i direkta spekulationer,
uppmanas till sparsamhet och hushållning.
Iekså ser den det onda i sjelfva saken, i stäl-
et för i missbruken, samt visar sig staddi den
öreställningen, att den ene omöjligen kan
vinna i en affär, utan att den andre skall för-
ora. Det falska i denna föreställning bevisar
ig dock hvarje dag i den allmänna rörelsen.
Huru ofta händer ej, att en skicklig men obe-
nedlad handtverkare hindras från en vacker
örtjenst af brist på förlagskapital, och huru
ofta skulle icke en sådan man önska att kunna
å mot ränta låna detta förlag, då han visste
ig kunna förtjena på arbetet dubbelt mer än
väntan. Öfverhbufvud lånar väl ingen omtänk-
am person pennivugar för en rörelse, utan be-
räkning att kunna förtjena derpå, och detta
.orde vara nog för att visa, att det fanatiska
träfvandet att afmåla kapitaler och enskilda
wredit-inrättningar såsom förderfliga och utar-
nande, utgår ifrån ett icke blott oredigt, utan
ifven absolut falskt begrepp om penningens
och arbetets förhållande till hvarandra.
Vi kunna väl icke hoppas, att detta skall
eda till någon rättelse eller till en förändrad
on hos utgifvaren af Folkets Röst, nen vi
inse det vara af tillräcklig vigt, att ej dylika
nissledande begrepp få dag från dag uppdukas,
ör att i alltifall fortfarande belysa dylika läror.