Jag förstår er ej, madamen, sade Fabiano
med den vekaste och vördnadsfullaste röst; då
min emissarie Octavien utbad sig af er ett
möte klockan tio om aftonen, utan vittnen och
besvärliga personer, beviljade ni honom det;
Warschau och edra vänners namn skingrade
all er tvekan. Octavien ledde alla edra steg
denna afton, ni skulle följt honom till verldens
inda. Det är samma vilja, min, som förmått
er att lemna Genua, som gifvit er en tillflykts-
ort i Arnos dal, i ett fritt land, öppet för alla
edra proskriberade landsmän. Nu drager Oc-
tavien sig tillbaka; det är jag som anländer
till platsen, hållande ert barn i handen, och ni
behandlar mig med en stränghet som om jag
bortfört er dotter. Pantherns ögon rulla ej
mera hotande, då man frånrycker honom sina
ungar. Om ni handlar så, madame, emedan
ni misstror mig, förklara er, jag är redo att
tillfredsställa er. Jag har segrande svar på alla
edra frågor.n
Grefvinnan log, men hennes blick förblef
allvarsam; derpå sade hon med ett uttryck af
dyster ironi:
Ni är förvånad, min herre, öfver mitt miss-
troende i afseende på er. I sanning, jag är
orättvis, icke så!... Ni bemantlar en god ger-
ning såsom ett brott, och jag skulle ej ha rät-
tighet att betvifla er goda handling! Om ni
har ett barn att återgifva dess mor, så återgif
det, min herre, utan dröjsmål och utan vilkor,
såsom hvarje hederlig man skulle göra.
Ja, madame, hvarje hederlig man, som ej
ilskade er, skulle handla så. Men jag, ma-
dame, jag älskar er med en kärlek som dödar
Mig; ni vet det. Jag gifver er ett klart prof
på denna kärlek, då jag uppoffrar mig natt
och dag för ert dyrbaraste intresse, ert mo-
derliga intresse. Jag har uppoffrat allt för att
itergilva er själ en glädje, som endast fanns i
ert yttre; och det skulle ej vara mig tillåtet
utt begagna mig af några oskyldiga medel för
tt erhålla belöningen af ett leende. Ab! ma-
lame, om nm framhärdar i denna stränghet,
lir er orättvisa en grymhet... Ni svarar
nig ej, madame; ni tviflar, ni tviflar allt-