Jag förstår er ej, madamen, sade Fabiano med den vekaste och vördnadsfullaste röst; då min emissarie Octavien utbad sig af er ett möte klockan tio om aftonen, utan vittnen och besvärliga personer, beviljade ni honom det; Warschau och edra vänners namn skingrade all er tvekan. Octavien ledde alla edra steg denna afton, ni skulle följt honom till verldens inda. Det är samma vilja, min, som förmått er att lemna Genua, som gifvit er en tillflyktsort i Arnos dal, i ett fritt land, öppet för alla edra proskriberade landsmän. Nu drager Octavien sig tillbaka; det är jag som anländer till platsen, hållande ert barn i handen, och ni behandlar mig med en stränghet som om jag bortfört er dotter. Pantherns ögon rulla ej mera hotande, då man frånrycker honom sina ungar. Om ni handlar så, madame, emedan ni misstror mig, förklara er, jag är redo att tillfredsställa er. Jag har segrande svar på alla edra frågor.n Grefvinnan log, men hennes blick förblef allvarsam; derpå sade hon med ett uttryck af dyster ironi: Ni är förvånad, min herre, öfver mitt misstroende i afseende på er. I sanning, jag är orättvis, icke så!... Ni bemantlar en god gerning såsom ett brott, och jag skulle ej ha rättighet att betvifla er goda handling! Om ni har ett barn att återgifva dess mor, så återgif det, min herre, utan dröjsmål och utan vilkor, såsom hvarje hederlig man skulle göra. Ja, madame, hvarje hederlig man, som ej ilskade er, skulle handla så. Men jag, madame, jag älskar er med en kärlek som dödar Mig; ni vet det. Jag gifver er ett klart prof på denna kärlek, då jag uppoffrar mig natt och dag för ert dyrbaraste intresse, ert moderliga intresse. Jag har uppoffrat allt för att itergilva er själ en glädje, som endast fanns i ert yttre; och det skulle ej vara mig tillåtet utt begagna mig af några oskyldiga medel för tt erhålla belöningen af ett leende. Ab! malame, om nm framhärdar i denna stränghet, lir er orättvisa en grymhet... Ni svarar nig ej, madame; ni tviflar, ni tviflar allt