skulle de förstkommandes andel i vinsten för-
minskas till hälften. Då säga de: Nej tack,
herr grosshandlare! Herrn får icke taga flera
bärare till hjelp;; och så uppstår kanhända
slagsmål mellan båda partierna. Detta är ett
exempel på broderligheten. Och huru går det
sedan, om spanmålen säljes med förlust?
Vidare: En person talar vid en byggmästare
och diverse skeppstimmermän, att bygga ho-
nom några fartyg, hvartill han sjelf tillsläpper
materialierna. Men arbetarne och byggmästa-
ren hafva, enligt den ofvan angifna socialisti-
ska satsen, anspråk på att få dela vinsten af
företaget med förläggaren,. Tänkom oss nu,
att man ville försöka detta: skall räkning då
föras öfver affärerna med hvarje fartyg sär-
skildt, och vinsten deraf fördelas mellan skepps-
timmermännen? Men ej nog härmed: till
skeppsfart fordras ej blott timmermän, som
bygga fartyget, utan äfven sjömän, som föra
det. Dessa skola äfven hafva sin andel, och
allt detta skall ordentligen år efter år bokfö-
ras och liqvideras!
Ett annat fall: Hr Frans Sjöberg ger ut tid-
ningen Folkets Röst, men sättarne och tryc-
karne, som dervid antagas, förklara, att med
de grundsatser denna tidning har, måste väl
utgifvaren först och främst predika med ex-
empel och taga dem i bolag med sig, samt
gilva dem en fördelning af vinsten,, på det
icke, såsom hittills varit fallet (äfven med tid-
ningen Folkets Röst) förläggaren ensam skall
taga hela förtjenstenn — — ty detta både är
och blir i evighet en himmelsskriande orätt-
visan. Detta är ju åtminstone hr Frans Sjö-
bergs egna ord! Nåväl: antagom att Folkets
Röst går åt. Men nu utgifves äfven en an-
nan tidning, Synglaset, som antagligen går klent.
Der hafva sä tare och tryckare således icke
mer än sin knappa arbetslön. Ingenting är
väl då billigare, än att dessa sättare och tryc-
kare äfven få dela behållningen af Folkets
Röst och af Sördagsbladet, som äfven predikar
detta slags socialism.
Behöfvas väl flera exempel för att visa, till
hvilka orimligheter den ifrågavarande läran,
införd såsom stats-maxim , måste leda. Och
likväl finnes ingen öfverdrift i de exempel vi
anfört och i slutsatserna deraf. De äro tvärt-
om en sträng följd af premisserna.