Grefve Fabiano,, sade han, hvarför har ni
icke hitfört med er herr Octavien dOropega?
Er, af mig väl kända, list och djerfhet ingifva
mig en besynnerlig misstanke. Skulle ni ej,
genom någon nedrig anläggning, hafva uppsnap-
pat herr dOropegas hemlighet? Skulle ni ej
hafvan. .. 4
Ursäkta mig, madame, om j2g afbryter er.
Octavien dOropega är här; jag förutsåg detta:
om ni kastar en blick genom detta fönster ut
i er trädgård, kan ni se honom på hundrade
steg härifrån, i samtal med er gamle Stanislaus,
Stjernorna lysa ännu nog klart för att tillåta
er igenkänna honom. Jag låter honom passera
för min betjent.n .
Grefvinnan reste sig i en förfärlig skakning,
och hon förstod hela nedrigheten af den kom-
plott som var anlagd emot hennes heder, en
komplott som hon från första ögonblicket miss-
tänkt.
Grefve Fabiano, sade hon, ,ni har ta it bra
minga försigtighetsmått för att återgifva en mor
sitt ban. Er dygds beräkningar likna förbe-
redelserna till ett brott. Nå väl! Jag har ej
darrat för de ryska batterierna och jag skall
ej söra er den äran att darra för er. Edra för-
aktliga afsigter lösa mig från hvarje känsla af
tacksamhet. Mitt barn är i ert våld, jag skall
hafva det mot er vilja. Gud betjenar sig någon
gång af en brottslig hard för att försona en
stor olycka: ni har varit hans verktyg; och
jag svär er vid Warschaus aska, att jag skall
frånrycka er mitt barn, såsom en annan moder
i Florens ryckte sitt ur lejonets gap.
Och jag svir er, jag, utropade Fabiano, med
en röst lik en orkan, jag svär er vid min mo-
ders stoft, att jag ej skall återgifva er er dot-
ter, utan mot titeln af er älskare.n
Jag skall hafva min dotter, herre, och ni
skall ej våga en åtbörd af våld mot hennes mor.
Och hvem skall hindra mig derifiån ?
Jag In ropade de Mersanes, hvilken såsom en
blixt slog ned framför sicilianaren.
Grefve Fabiano stod orörlig, stux, med upp-
spärradt öga såsom Benvenutos staty på Gamla
Palatsernas Torg. (Slutet följer.)