gamle generalen, er korrespondent i Pa:is, har inte
gjort annat än dårskaper, ni vet det. Jag ville att
Octavien ensam underrättade er om alla förbe-
redelser, men mig sjelf har jag förbehållit lyc-
kan att förkunna er resultatet. Octavien gaf
er blott hopp, mycket hopp, det är sannt, och
detta uppfyllde er med en ganska naturlig glädje.
Men jag förkunnar er, jag, att er lilla Horten-
sia är funnen, och att jag till och med i mor-
gon kan lägga henne i edra armarli)
Den unga modren sjönk tillbaka i en fåtölj,
men det var endast ett ögonblick. Det ädla
blodet hos hennes slägts starka qvinnor kom
henne till hjelp.
Min herre, sade hon med darrande, röst
kommer ni hit för att njuta af en mors för-
tvilan? Denna roll felades ännu i ert lif...)
Jag väntade mig denna orättvisa, madame;
ni är ännu under inflytelse af det förtal som
är gängse om mig... Er dotter har blifvit
stulen af en gammal qvinna i förstaden Cho-
letz, afklädd sina präktiga kläder och betäckt
med trasor. Små-barns-tjufvar, ni vet det, fin-
nas till i stort antal i ert land: det var må-
laren Wiganoski. med sin sällsynta artistiska
skarpsinnighet, som fann henne. Man bade
kunnat vända sig till domstolarne för att erhålla
rättvisa; men man hade då måst uttala ert namn,
utdraga affären i evighet, uthärda en oändlig pro
cess. Octavien afgjorde saken med guld inom
ett ögonblick. Frukta ej, er unga dotter är i
en guvernants bänder, som ÖOectavien tagit i
Berlin. Om ni ej igenhänner henne på hennes
barnsliga behag och skönhet, skall ni likväl igen-
känna henne på ett litet förtjusande födelsemärke
som hon, likasom ni, har på venstra tinningen.
Grefvinnan höjde händerna öfver hufvudet,
och i det han sänkte dem, rubbade hon sin
hårklädsel, och en ström af svarta flätor böl-
jade kriag hennes axlar och barm. Derpå sade
hon med sönderslitande röst:
Min Gud led mig! Är det eu bedrägeri?
Är det ett silvenheleprof... hvilken ger-
ning, mi: Heri e, om ni bedrager mig! Om ni
köreer nöj? i att sönderslita en mors hjerta
med denna nedriga och kalla beräkning!