gamle generalen, er korrespondent i Pa:is, har inte gjort annat än dårskaper, ni vet det. Jag ville att Octavien ensam underrättade er om alla förberedelser, men mig sjelf har jag förbehållit lyckan att förkunna er resultatet. Octavien gaf er blott hopp, mycket hopp, det är sannt, och detta uppfyllde er med en ganska naturlig glädje. Men jag förkunnar er, jag, att er lilla Hortensia är funnen, och att jag till och med i morgon kan lägga henne i edra armarli) Den unga modren sjönk tillbaka i en fåtölj, men det var endast ett ögonblick. Det ädla blodet hos hennes slägts starka qvinnor kom henne till hjelp. Min herre, sade hon med darrande, röst kommer ni hit för att njuta af en mors förtvilan? Denna roll felades ännu i ert lif...) Jag väntade mig denna orättvisa, madame; ni är ännu under inflytelse af det förtal som är gängse om mig... Er dotter har blifvit stulen af en gammal qvinna i förstaden Choletz, afklädd sina präktiga kläder och betäckt med trasor. Små-barns-tjufvar, ni vet det, finnas till i stort antal i ert land: det var målaren Wiganoski. med sin sällsynta artistiska skarpsinnighet, som fann henne. Man bade kunnat vända sig till domstolarne för att erhålla rättvisa; men man hade då måst uttala ert namn, utdraga affären i evighet, uthärda en oändlig pro cess. Octavien afgjorde saken med guld inom ett ögonblick. Frukta ej, er unga dotter är i en guvernants bänder, som ÖOectavien tagit i Berlin. Om ni ej igenhänner henne på hennes barnsliga behag och skönhet, skall ni likväl igenkänna henne på ett litet förtjusande födelsemärke som hon, likasom ni, har på venstra tinningen. Grefvinnan höjde händerna öfver hufvudet, och i det han sänkte dem, rubbade hon sin hårklädsel, och en ström af svarta flätor böljade kriag hennes axlar och barm. Derpå sade hon med sönderslitande röst: Min Gud led mig! Är det eu bedrägeri? Är det ett silvenheleprof... hvilken gerning, mi: Heri e, om ni bedrager mig! Om ni köreer nöj? i att sönderslita en mors hjerta med denna nedriga och kalla beräkning!