slagna löner utgöra, som jag vill minnas, för ami
ralen 6000 rdr, för viceamiralen 4300 rdr, och fö
hvardera kontreamiralen 3000 rdr, allt banko. Er
Maj:ts visa omtanka lät likväl icke bero vid de in
skränkningar inom amiralsgraderna, som stat och
reglering föreskrifva, utan fann en ytterligare be
sparing af sjelfva den högsta amiralslönen kunna oc!
böra ega rum, till fromma för femte hufvudtiteln
och utan mehn för flottans tjenstbarhet. Sålunde
lemnades amiralsgraden fortfarande otillsatt, hvilke
den varit, icke blott under hela Ers Maj:ts rege
ringstid, utan flera år af dess höge faders och före
trädares, om jag ej irrar mig, alltsedan amiral Palm:
qvists död för omtrent 45 år tillbaka, eller kanske
något deröfver.
I detta skick befann sig frågan då Ers Maj:
förlidne sommar afreste till Norge, derifrån åtskil
liga förfoganden utgingo, rörande Sveriges argelär
genheter, som, enligt hvad här ofvan finnes anmärkt
gifvit oss svenskar bra nog att fundera på, — —
Den mest maktpiliggande, hvad personen angår
är det öfverraskande utnämnandet den 28 August
af viceamiral Coyet till amiral. För besättandet a!
en plats, som utan olägenhet kunnat stå vakant i
nära tjugu år, och som årligen faller statsverket till
last med 6000 riksdaler banko, måste finnas ganska
bevekande bevekelsegrunder. De synliga här kunna
hvarken spåras i vapnets behof, i den politiska ställ-
ningen, eller i det befordrade subjektets anspråk.
Icke kan man gerna skrifva utnämningen på ett
vaknadt ordningssinnes räkning. Den skedde först
fem och ett halft år efter Ers Maj:ts uppstigande på
thronen; och ehuru det visserligen i allmänhet ä
rätt, att de embeten som finnas på rikets stat, i o-
afbruten succession besättas, kan dock detta motif
icke åberopas, då vakansen inträffat under en så
långt framfiren tid. O vap kunnat, utan af-
saknad, årtionden umbära amiralsvärdigheten och
utgiften, vill det falla svårt att begripa, det be-
hofvet deraf plötsligen låtit erfara sig så trängande,
att det icke ens medgaf rådrum tills Sveriges Ko-
nungs återkomst till rikets hufvudstad, utan att no-
minationen måst för sig gå hals öfver hufvud i
Christiania, — — S S S — — — LA
Någon ny bragd af hr Coyet, som i regeringens
eiler rikets intresse kräft att ögonblickligen belönas,
betviflar jag att sjöministern kan åberopa. Jag
vördar den höga åldern, äfven hos embetsmän, och
är långt ifrån att dela den gängse fördomen, att å
ren i allmänhet innefatta bevis på oförmåga att väl
sköta en befattning, så länge, väl förståendes, själs-
och kroppskrafter äro oförminskade. Men en be-
fordran vid fyllda 81 år (amiral Coyet är född 1768)
hör i alla fall till sällsyntheter och fordrar påtagliga
skäl, för att kunna begripas.
I afvaktan på dem hr sjöministern torde finna
godt att meddela allmänheten, eller framlägga för
ett blifvande konstitutionsutskott, vill jag försöka
att, så godt jag kan, lösa gåtan.
Baron Gyllengranat, den siste i ordningen af de
tre, som innehade kontreamiralslön, måste, då han
inträdde i konseijen, afstå densamma, emedan 34
Rgf. stadgar: Statsminister eller statsråd må icke
tillika annat embete utöfva, ej eller några inkom-
ster deraf uppbära. Lönen öfvergick då till hans
närmaste man inom vapnet, kontreamiralen von Sy-
dow, och uppfördes för honom på stat. Då seder-
mera, vid ministerförändringen i April 1848, Gyl-
lengranat förlorade taburetten, tröstades han med
befälbafvande amiralsplatsen i Carlskrona; men kon-
treamiralslönen, som redan blivit en yngre kamrat
tillslagen, kunde han ej återfå, innan någondera af
hans begge äldre kamrater, kontreamiralerne Fischer-
ström och Kreiger, gått undan. Ingen enda ogil-
lande röst höjdes öfver den ersättnirg Ers Maj:t
rättvisligen sålunda förunnade baron Gyllengranat;
men alla tyckte ock, att dermed rättfärdigheten blif-
vit uppfylld, och att han sedermera kunde gifva sig
tillfreds, tills någon af de tre äldre amiralspersonerne:
Coyet 81 år, Fischerström nära 69 år och Kretger
omkring 68 år gamle, upphörde att lefva eller öf-
verfördes på pensionsstat, då Gyllengranat i sin tour
var berättigad till kontreamiralslön. Fans otälighet
att komma genast i ätnjutande deraf må vara för-
klarlig; men sjöministerns beredvillighet att häruti
gå honom tillhanda är något svårare att förstå, så
vida den ej kan skrifvas på räkningen af smickrad
skandinavisk högfärd, i anledning af baron Gyllen-
granats sprakande tal till Ers Maj:t, ombord på li-
nieskeppet Skandinavien i fjol, då han förmälte, att
den skandinaviska halfön (i kraft af det då bera-
made, fastän icke efterlefda stilleståndet mellan Dan-
mark och Slesvig-Holstein samt Tyska förbundet),
;ehuru endast en makt af andra ordningen, likväl,
påtminstone i moraliskt hänseende, blifvit ställd i
;bredd med Europas makter af första rangenn.
Den der rangen kostar således Sverige, obe-
räknadt två millioner riksdaler banko på ett bräde,
ytterligare 6000 rdr samma mynt årligen i lön åt
amiral Coyet, på det Fischerström skulle kunna upp-
Nlyttas till viceamiral och Gyllengranat i successionen
efter honom erhålla kontreamirals lön.
Läsaren torde sjelf finna att något af räson-
nemangerna i brefvet är vederlagdt genom den
ofvanstående upplysningen, och hvad tiden för
utnärnningen angår, var det utan tvifvel en
vacker tanka att dermed fira sextionde årsda-
gen af en ännu lefvande sjömans deltagande i
en sjöbatalj, som utgör ett af Sveriges ärorika
minnen. Detta är en hågkomst som måste sen-
teras af en hvar, och som troligen äfven hade
tystat brefskrifvarens anmärkningar, om han
känt de omständigheter som dervid förenade
sig och hvilka troligen halkat förbi de flestes
uppmärksamhet, hvarföre vi också anse den
upplysning insändaren derom lemnat af myc-
ket intresse.
I