e Litteratur. Ställnir gar och Förhållanden, Femtonde brefvet (Forts. fr. gårdagsb.) Vi återkomma ännu en gång till detta bref dels derföre, att deri förekommer utom det : gårdagsbladet vidrörda, ett och annat, som v önska beledsaga med några erinringar, dels ock derföre, att till redaktionen blifvit inlemnad. med anhålian om införande i tidningen, en reklamation mot det ställe i brefvet, hvarest talas om br Coyets utnämnande till amiral. Aftonbladet har redan yttrat sin tanke om denna utnämning, att den syntes vara skäligen obehöflig, belst då den utnämnde är vid den ålder att hans tjenstbarhet i de hänseenden deri en che! förnämligast bör kunna vara af nytta, icke gerna mer kunna komma i fråga. Författaren af den insända artikeln betraktar emedlertid saken ifrån en särskild synpunkt och anför, efier en generel temligen skarp yttring af harm öfver hr Crusenstolpes skriftställeri i allmänhet, som synes oss gerna kunna uteslutas såsom ej hörande till saken, följande: Den väldige risaren är nu, som vanligt, flämtande under bördan af bestraffningar. Knappt är en syndare släppt, innan näpsten börjar för en annan. Ty så älskar mannen sitt fädernesland. Finns icke någon synd så författas en, saknas någon orättvisa så diktas en — men tårarne öfver Jerusalem få aldrig upphöra att rinna. Ibland de många pförfattade synderna förekommer denna gången amiral Coyets befordran. Man kan ej förstå huru en så orättrådig, för staten skadlig handling, som den gamle manners utnämnande till amiral med 6000 rdr lön kunnat äga rum; man kan ej begripa hvarföre detta gräseliga dåd just skulle ske den 28 Augusti; man beklagar Konungens inkonseqvens och ger Dess prådgifvare en vink, att vhär kommer en dag efter denna. Så ser denna synd ut sedan den blifvit redigerad. Innan den kom under mästarens hand, var dess utseende följande: Amiral Coyet var, som bekant är, den enda vice amiralen då han nämndes till amiral. Hans löneförmoner voro 4800 rdr och blef genom befordran till amiral 5000 rdr — icke 6000 — som författaren, ansig sig behöfva uppgifva. Det är således skillnaden emellan lönesummorna — nemligen de verkeliga och ej de författade — som, uppgående till 200 rdr bko, utvisar resultatet i detta afseende iaf den öfverklagade befordran. Ser man åter på amiral Coyets ålder och vill deraf bemta anledning till klander emot utnämningen, så kan ej nekas att denna ålder är betydlig. Men om, såsom med honom är förhållandet, den långa lefnaden blifvit använd att redligt och nitiskt arbeta i statens tjenst, och bräckligheterne icke äro betydligare än att, såsom äfven med amiral Coyet inträffar, han för icke längesedan erhöll H. M. Konungens uppdrag att afresa till Carlskrona och der emottaga befälhafvande amiralsembetet, hvilken befattning utgörande en af de vigtigaste inom flottan, han till sin Konungs och corpsens synnerliga belåtenhet utöfvade, så synes det böra tillgifyas Hans Maj:t, att Han funnit för godt att gifva en sådan lång och trogen tienst den utmärkelse, som i allmänhet betraktas såsom ett sätt att genom lifvande till efterföljd befordra statens bästa. Sannolikt ville Hans Maj:t gifva denna belöning den ökade vigt som at tillfället kunde hemtas och valde derföre att på den 28 Augusti. upphöja den gamle mannen till högsta värdigheten inom svenska flottan. Det var nemligen den 24 Augusti 1789 i Svensksund, som dåvarande fändriken vid armeens flotta, nuvarande amiral Coyet deltog uti en af de mest mördande drabbningar som svenska flottan fäktat, och blef 4 dagar derefter, eller den 28 Augusti, af Konung Gustaf III:dje för dervid ådagalagd tapperhet och välförhällande, egenhändigt dubbad till riddare af svärdsorden. Månne ej handlingen på den 60:de årsdagen derefter uthärdar samvetets, opinionens och äfven konstitutionsutskottets domslut? 1 Det stycke i hr Crusenstolpes bref, emot hvilket denna anmärkning är riktad, anföres På samma gång, på det läsaren må känna sjelfva corpus delicti: Det var en tid då svenska flottan — Ers Maj:ts och Rikets — prunkade med ett högst förnämt och talrikt amiralsbefäl: storamiral, generalamiral, öfveramiral, amiraler, viceamiraler och kontreamiraler. Ni insåg, sire, med er säkra blick, att under ett långvarigt fredslugn, då sjövapnet saknar tillfälle att positift gagna, ännu mer att utmärka sig, äro denna iyx i öfverbefaj orimlig och kostnaderna till dess underhåll rentaf förspillda. Ers Maj:t förordnade deröre den 6 Mars 4845 en ny reglering af flottans officerspersonal, som enligt densamma skall, inom i rna, bestå af en amiral, en viceamirel treamiraler. De af Rikets Ständer an