e
Litteratur.
Ställnir gar och Förhållanden, Femtonde brefvet
(Forts. fr. gårdagsb.)
Vi återkomma ännu en gång till detta bref
dels derföre, att deri förekommer utom det :
gårdagsbladet vidrörda, ett och annat, som v
önska beledsaga med några erinringar, dels ock
derföre, att till redaktionen blifvit inlemnad.
med anhålian om införande i tidningen, en re-
klamation mot det ställe i brefvet, hvarest
talas om br Coyets utnämnande till amiral.
Aftonbladet har redan yttrat sin tanke om denna
utnämning, att den syntes vara skäligen obe-
höflig, belst då den utnämnde är vid den ål-
der att hans tjenstbarhet i de hänseenden deri
en che! förnämligast bör kunna vara af nytta,
icke gerna mer kunna komma i fråga. För-
fattaren af den insända artikeln betraktar emed-
lertid saken ifrån en särskild synpunkt och
anför, efier en generel temligen skarp yttring
af harm öfver hr Crusenstolpes skriftställeri i
allmänhet, som synes oss gerna kunna uteslu-
tas såsom ej hörande till saken, följande:
Den väldige risaren är nu, som vanligt, flämtande
under bördan af bestraffningar. Knappt är en syn-
dare släppt, innan näpsten börjar för en annan.
Ty så älskar mannen sitt fädernesland. Finns icke
någon synd så författas en, saknas någon orättvisa
så diktas en — men tårarne öfver Jerusalem få
aldrig upphöra att rinna. Ibland de många pförfat-
tade synderna förekommer denna gången amiral
Coyets befordran. Man kan ej förstå huru en så
orättrådig, för staten skadlig handling, som den gamle
manners utnämnande till amiral med 6000 rdr lön
kunnat äga rum; man kan ej begripa hvarföre detta
gräseliga dåd just skulle ske den 28 Augusti; man
beklagar Konungens inkonseqvens och ger Dess pråd-
gifvare en vink, att vhär kommer en dag efter denna.
Så ser denna synd ut sedan den blifvit redigerad.
Innan den kom under mästarens hand, var dess ut-
seende följande:
Amiral Coyet var, som bekant är, den enda vice
amiralen då han nämndes till amiral. Hans löne-
förmoner voro 4800 rdr och blef genom befordran
till amiral 5000 rdr — icke 6000 — som författa-
ren, ansig sig behöfva uppgifva. Det är således
skillnaden emellan lönesummorna — nemligen de
verkeliga och ej de författade — som, uppgående till
200 rdr bko, utvisar resultatet i detta afseende iaf
den öfverklagade befordran.
Ser man åter på amiral Coyets ålder och vill deraf
bemta anledning till klander emot utnämningen,
så kan ej nekas att denna ålder är betydlig. Men
om, såsom med honom är förhållandet, den långa
lefnaden blifvit använd att redligt och nitiskt arbeta
i statens tjenst, och bräckligheterne icke äro betyd-
ligare än att, såsom äfven med amiral Coyet inträf-
far, han för icke längesedan erhöll H. M. Konun-
gens uppdrag att afresa till Carlskrona och der emot-
taga befälhafvande amiralsembetet, hvilken befatt-
ning utgörande en af de vigtigaste inom flottan, han
till sin Konungs och corpsens synnerliga belåtenhet
utöfvade, så synes det böra tillgifyas Hans Maj:t,
att Han funnit för godt att gifva en sådan lång och
trogen tienst den utmärkelse, som i allmänhet be-
traktas såsom ett sätt att genom lifvande till efter-
följd befordra statens bästa. Sannolikt ville Hans
Maj:t gifva denna belöning den ökade vigt som at
tillfället kunde hemtas och valde derföre att på den
28 Augusti. upphöja den gamle mannen till högsta
värdigheten inom svenska flottan. Det var nemligen
den 24 Augusti 1789 i Svensksund, som dåvarande
fändriken vid armeens flotta, nuvarande amiral Coyet
deltog uti en af de mest mördande drabbningar som
svenska flottan fäktat, och blef 4 dagar derefter, eller
den 28 Augusti, af Konung Gustaf III:dje för der-
vid ådagalagd tapperhet och välförhällande, egen-
händigt dubbad till riddare af svärdsorden.
Månne ej handlingen på den 60:de årsdagen der-
efter uthärdar samvetets, opinionens och äfven kon-
stitutionsutskottets domslut? 1
Det stycke i hr Crusenstolpes bref, emot
hvilket denna anmärkning är riktad, anföres
På samma gång, på det läsaren må känna sjelfva
corpus delicti:
Det var en tid då svenska flottan — Ers Maj:ts
och Rikets — prunkade med ett högst förnämt och
talrikt amiralsbefäl: storamiral, generalamiral, öfver-
amiral, amiraler, viceamiraler och kontreamiraler.
Ni insåg, sire, med er säkra blick, att under ett
långvarigt fredslugn, då sjövapnet saknar tillfälle att
positift gagna, ännu mer att utmärka sig, äro denna
iyx i öfverbefaj orimlig och kostnaderna till dess un-
derhåll rentaf förspillda. Ers Maj:t förordnade der-
öre den 6 Mars 4845 en ny reglering af flottans
officerspersonal, som enligt densamma skall, inom
i rna, bestå af en amiral, en viceamirel
treamiraler. De af Rikets Ständer an-