äss stR
Sko
leller icke; i alla fall bur den det ömkligaste
mönster på tysk oenighet. Österrike har nu
formligen protesterat emot hela tillstäl!ningen,
ehuru protesten blifvit i Berlin lagd ti!! hand-
I lingarne utan allt afseende. I Bijern hafva
-Jkamrarne förklarat sig för ministerens politik;
,Jalltså mot Preussen och förbundet al den 26
Maj; men tillika hafva de förordat en verk-
ligt ostympad representation af hela tyska fol-
ket — ett förord, som likaså kan läggas till
I handlingarne, bland de fromma önskningarnes
rika urkundsamling. Österrikes protest är helt
lenkel: det vill icke hafva något Folkhusp.
I Bäjern vill väl hafva ett, men derjemie en di-
rektorialstyrelse, eller ännu hellre de sju gamla
kurfurstarnes råd. Hannover och Sacbsen ön-
ska allehanda andra kombinationsvidunder, e-
gentligen att ställa upp som fågelskrömmor
emot den preussiska örnens uppslukningslyst-
nad. I Wärtemberg, der den revolutionära
Marsministern Römer blifvit störtad och af-
lägsnad, vill man helst vända tillbaka till den
gamla Förbundsdagen. De små staterna räcka
under allt detta händerna mot Potsdam, bön-
fallande om hjelp emot sina demokratiska un-
dersåtare. Preussen allena vill allt: ett Folk-
hus, ett Statshus, ett Furstekollegium, och så-
som Riksföreståndare sig sjelf. Men det vill
allt detta på samma sätt som hemma hos sig,
det vill det konstitutionella sken, åt hvilket
demokratien öfverallt hånfullt vänder ryggen;
medan de sluga diplomatiserande männen, hr
von Gagern och Gotha-partiet, mena, att det
medgilfna må vara så litet som det kan, så är
det ändå en början, och att om man blotthar
den, så blir det väl mera. Men hvad blir
slutet? ...
Interimsstyrelsen i Frankfurt skall, under
allt detta trassel, likväl taga sin början en af
dagarne. De preussiska rikskommissarierna,
hrr von: Radowitz och Bötticher, stå i begrepp
att afresa dit; såsom Österrikes kommissarier
hafva baron Käbeck och fältmarskalklöjtnan-
ten von Schönhals nyligen blifvit utnämnda i
Wien; den förre, en förslagen affärsman, var
finansminister under Metternich. Den gamla
så kallade riksministeren träder tillbaka, med
en hätsk förklaring emot Preussen och mot
den gamle riksföreståndaren, som icke gjort sin
sak bättre.
Utan tvifvel har ni redan gifvit edra läsare
del af riksministerens befallning om fregatten
Gefion; harmen deröfver var hos härvarande
hofparti gränslös; folkpartiet åter, ehuru inta-
get af förakt mot hela förfarandet, fann det
likväl rättfärdigadt genom Preussens uppfö-
rande i Slesvig. Tyska flottan kommer nu att
öfvervintra i Nordsjön; men en de! af kanon-
båtarne i Elben hafva blifvit förda genom Ha-
vel och Oder till Stettin; Hannover skall föra
uppsigten öfver flottan.
Underhandlingarne med Danmark, som här
sköttes af baron Pechlin, äro åter afbrutna.
Hr von Pechlin har farit tillbaka till Köpen-
hamn; huruvida hr von Uesedom följer ho-
nom, och hvad utgång fredsverket får, tycks
blifva mer och mer ovisst. Här tror man all-
mänt att danska kabinettet har, i följd af in-
flytanden från Österrike :och Ryssland, med
flit stegrat anspråken så högt, att ingen för-
likning kan blifva möjlig. : Man fordrar på dan-
ska sidan evärdlig personalunion af väldet öf-
ver både Holstein och Slesvig hos konungen i
Danmark och hans efterträdare på den danska
thronen: alltså fullständig tilintetgörelse af
den gamla arfföljden. Väl har samma dahska
sändebud förut, den 26 Maj, ordat om HEol-
steins inträde i Tyska förbundet; men nu mera
bar han instämt i ett helt annat språk — ett
Osterrikiskt och Stortyskt, under protest mot
hvarje förändring i de statsrättliga grunderna
för 1815 års traktater på annat vilkor, än att
samtliga medlemmarne af den gamla Tyska För-
bundsdagen dertill lemna sitt samtycke. Så-
lunda beredas svårigheter åt Preussen äfven
från detta håll, och öfverallt stå Österrike och
Ryssland i bakgrunden. I Kiel förlorar Ståt-
hållareskapet under tiden tålamodet och rustar
sig till nytt krig, hvilket kommer att utbryta
så snart Preussen drager sina troppar tillbaka.
Detta åter måste ske; ty danska fordringarne
kunna icke uppfyllas utan att väcka det yt-
terligaste skrik i hela Tyskland öfver skym-
jen, äfven bland de mest moderata. Slesvig
ir sålunda ännu af stor betydelse för framti-
ien samt för våra inre och yttre strider.
oron a ond er NNÄNSTTTT SANNA
