Hal Ulall SATUCICS INISSTAKHUIOR altldgd, dli TUM
dratusen unga, kraftfulla och af fanatism glö
I dande menniskor svärma för den sociala re
publikens gudomliga sanning — som sekter
Isjelf uttrycker det — och för dess grundlä
ror: eganderättens upphäfvande, arbetsgemen
-Jsamhet och rätt till arbete, samt egendomsin:
I nehafvarnes undergång såsom en nödvändighe
I för folkens lycka; — läror, som dagligen pre:
dikas med ord och skrift, i alla städer. Föj
närvarande kunna väl dessa läror omöjliger
förverkligas; men betraktar man arbetarerörel-
serna och de socialistiska förbindelserna :
Frankrike, England och Europas vester i all-
mänhet, så är den farhågan icke fjerran, att
Ikriget emellan den söndriga jackan och den
Ihela råcken bryter löst förr eller sednare, och
slutar med utrotandet af all civilisation. En
I förnuftig och verkligt garanterad frihet, som
I tillfredsställde hela det nu egendomsegande
I folkets majoritet, skulle ännu kunna rädda
samhället. Men de maktegande kunna icke
förmå sig dertill, utan ila på vinst och för-
lust bakut, sjelfva underblåsande glöden ge-
nom sina förföljelser och undertryckande åt-
gärder. G
Reaktionen har nu öppet ingått ett så kal-
ladt Treubund, vid hvars sida stå våra Preus-
senvereine, och Patriotenvereine,. Treubund-
ledamöterna utgöras till största delen af adeln,
och alla slags embetsmän, hofleveranter, titu-
lerade handtverkare m. m. — öfver hufvud
sagdt af börds- och penninge-aristokratien.
Den I November höll ,ler Treubund här i
Berlin en stor seger- och jubel-fest, till firande
af Brandenburg-Manteuffelska ministerens för-
sta årsdag. Ministrarne voro sjelfva tillstädes
och kröntes ordentligt med lagerkransar. Sam
ma dag höllo de nio i Berlin varande Demo-
kratische Volksvereine en gemensam . sorgfest,
till åminnelse af Robert Blum, den Tyske Folk-
representanten, hvilken såsom sändebud från
Frankfurterparlamentet kommit till Wien, men
der blef arkebuserad. Ehuru sorgfesten var
tillställd under fullkomligt iakttagande af de
för dylika sammankomster ännu gällande lag-
stadganden, och firades i största lugn, blefvo
demokraterna likväl utjagade och skingrade af
konstaplar, med våld och sabelhugg, under det
att reaktionärerna sågo sin fest icke blott skyd-
dad, utan för den skördade loford, såsom ord-
ningens och fredens män. Sålunda jubileras
till hån för tre fjerdedelar af nationen, som
med tandagnisslan ser sig förtrampad, och dar-
rar af harm och hämdlystnad. Sålunda väc-
kes och fostras hatet, och försoningens ömtå
liga planta uppryckes med roten. Sådant ut-
sädet är, sådan kommer skörden att blifva;
man kan endast med rysning blicka på fram-
tiden. Upprätthålla sig förmår detta samhälls-
tillstånd blott så länge bajonetterna hålla, dess
enda stöd: och att detta ej kan ske allt fram-
gent, — att den första kraftiga stöt, den må
komma från hvilket håll som helst, skall om-
störta och krossa allt, thronen i främsta rum-
met, — den öfvertygelsen påtränger sig hvar
och en lugn betraktare allt mer och mer oaf-
visligt.
Det är verkligen märkvärdigt att förnimma!
huru allmän denna öfvertygelse redan är.
Ofverallt talas om den stundande andra revo-
lutionen, såsom om en gifven sak, hvilken för-
stås af sig sjelf, som kommer och måste kom-
ma. Till och med de reaktionära äro öfver-
tygade härom, och skildra den förväntade till-
dragelsen med de hemskaste färgor. Men att
förekomma den gör man intet; utan tänker en-
dast på att genom våldsamma åtgärder upp-
skjuta den, så länge som möjligt, icke detj
minsta besinnande att man på detta vis på-
skyndar den. s
Till dylika åtgärder hör den under arbete
varande lagen om klubbar och föreningar,
hvilka man hoppas att derigenom kunna full-
komligt tillintetgöra. Lyckas detta offentligen,
så skall man så mycket hastigare hafva åter-
förflyttat oss ide hemliga förbundens och sam-
mansvärjningarnes tid. Likaså förberedes en
Trycktvångslag, med kautioner, postförbud och
höga böter. - Derjemte synes man icke obenä-
gen för kungörande af ett nytt belägringstill-
stånd, så snart någon passande förevändning
erbjuder sig dertill; och en sådan kommer j
visst icke att fattas. Konstaplarnes brutalitet
väcker lätt nog något motstånd, som kan lemna
det sökta svepskälet.
Det beryktade högmålet emot öfvertribunal-
rådet d:r Waldeck förekommer vid Appella-!
tionsrätten härstädes den 28 i denna månad;
. går offentliggjordes anklagelseakten. Hvar
redlig Preussare, han må tillhöra hvilket parti!
som helst, måste intagas af de bittraste käns-
or, när han ser huru litet som behöfs i hans
ädernesland, för att hållas sex månader i fän-
selse och ställas inför en af polisen utsökt jury.
illa domare och jurister, som jag hört yttra !;
ig öfver detta högmål, försäkra enhälligt att.
varje vanlig domstol skulle nödgas frikänna;
Waldeck, när inga andra bevis förefinnas, än,
le i anklagelseakten andragna; och att ankla-,
;elsen om hans medvetande af ett högförrä-l,
liskt anslag, så vidt det skulle ådagaläggas
senom dessa bevis, faller verkligen in i det,
öjliga. Det oaktadt är det icke omöjligt att)
;
(
polisens jurymän sakfälla honom; ty han är
n ibland demokratiens genom snille och ta-
anger mest utmärkte män. Att regeringen:;
nser en sådan utgång ofelbar, slutar man här
llmänt deraf, att Berlins garnison kommer att!
örstärkas ytterligare med 3000 man, och skarpal,
kott att utdelas bland soldaterna, för att ge-17
ast qväfva i blod hvarje orolighetstecken, som
2
i
S
kulle kunna förspörjas vid tidningen om dom-
lutet. Hända hvad som hända vill, så kom-j;
ner likväl icke något sådant tecken att visa
ig, hvarken den 28 eller någon annan dag,
örr än någon. skakning nalkas utifrån, och f
örr än det allmänna europeiska kriget, som lr
rv att vänta hryvter läct