ASA
Pråman ligger
af Fraktgods.
; OBS. vid Flugmötet för emottagand
EE —
Korrespondens-artikel.
Berlin den 15 November.
) Vår grundlagsrevision nalkas nu sitt slut
.Imen hela verket lemnar ingen tröstande an
blick äfven om ministeren, efter hvad mar
väntar, såvida ingår på skattbevillningsförsla-
get, att oinskränkt bevillningsrätt tillerkänne:
representationen och endast fullkomlig skatte-
vägringsrätt frånkännes henne. Nöjd med riks-
dagsbeslutet återvänder ingen härifrån, aldra-
Iminst de så kallade upprigtiga konstitutio-
jnellan, och något bestånd kan man vwisst icke
förespå den nya grundlagen. Genom de sist-
förflutna 6 månadernas reaktion äro vi tillba-
kaflyttade på samma ståndpunkt, som vi inne-
hade år 1847; detta nekar ingen nu mera.
I Ministrarne stå inom representationen på yt-
Itersta högern, representera och försvara hof-
och junkerpartiets åsigter och äro egentligen
ej annat än dess ombud för detta parti, hvil-
ket för öfrigt icke vet riktigt sjelf hvad det
vill, utan ombyter sina så kallade. principer
oupphörligt, och på sin höjd drifves afinstink-
ten att leta sig fram till de gamla spiltorna.
Den gamla preussiskheten, den gamla preus-
siska andan, det gamla, fadersväldet,, den
gammalpreussiska troheten och den gammal-
preussiska undergifvenheten så lyda minister-
fraserna för dagen, dem hela partiet upprepar
i chör. Men i dessa ord låtsar man sig vid-
skeppligt anse någon viss trollmakt förborgad,
med hvars tillhjelp man säger sig vilja upp
bygga ett nytt samhällsskick — ett konstitu-
tionellt — som tillika skulle blifva ett grund-
fäste för den berömda tyska enheten. Det går
härvid alldeles som i Babel: hvar och en talar
sit! eget språk, som ingen a-nan förstår; kon-
stitution är det endå för alla gemensamma
ordet. De högfärdigaste och inskiränktaste
junkrarne på yttersta högern, våra grander
från Yckermark, Schlesien och Pom nern svärja
1 kanp att de vilja den rena, sanna friheten;
detsamma gör byråkraternas härskara, hvartill
mer än halfva kammarn hör, och slutligen mi-
nistrarne sjelfva, som ordentligt svärma för
friheten, det vill säga för rätta måttet af en
passande och förnuftig frihety, vid hvilken den
oförnuftiga af år 1848, går förlorad, tycke för
stycke. Under detta fribetssvärmeri tillbaka-
skrufvas vi så oförmärkt till den allena salig-
görande familj- och polisstaten och, på sätt bof-
vet jublande förkunnar, skola vi år 1850 hafva
fullständigt sofvit bort det rus, som gripit oss,
så väl som alla andra folk, och gjort verlden
olycklig.
Medaljens frånsida ger mindre anledning till
jubel. För det första vexer partihatet med så
underbar hastighet, att man nästan kan märka
tillvexten för dagen. De härvid åt alla håll
sig utvidgande partierna gro redan ihop vid
sina gränsor, och uppsluka hvarandra ömsevis,
så att man nu egentligen icke har mer än två
partier att tala om, så i Tyskland,som i Preus-
sen — men dessa så mycket kraftigare och
mera hätska. Man är hos oss nu mera antin-
gen reaktionär eller demokrat. Det konstitu-
tionella partiet är sin undergång helt nära; i
vår kammare har det, genom sina svagheter
och halfheter, slarfvat bort all sin kredit. Detta
parti, så mäktigt ända tillår 1848, skulle kun-
nat spela en stor roll, ty till dess anhängare
hörde det förmögna tredje ståndet nästan utan
undantag. Men i stället för att med klokhet
följa framåtskridandet och fasthålla dess led-
ning, hvilken då låg i partiets hand, lät den
nu så kallade vgammalkonstitutionella fraktio-
nen inom det till största delen skräma sig
undan och att gå baklänges, medan den öfriga
mindre delen, vanmäktig att ensam stå vid
rodret, ölvergaf det och slöt sig till den utan
all ledning för den förliga tidsvinden drifvan-
de demokratien. Den cålunda förstärkta de-
mokratien kallar sig nu den sansaden, och
står midtemellan den sig så kallande asansade
reaktionen och de så kallade hvita republi-
kanerna. Frågar man efter de programmer,
som dessa tre splittror af det fordom så mäk-
tiga konstitutionella partiet uppställt, så åter-
finnas de väl ingenstädes tydligt; de sansade
konstitutionellar ega knappast något. Detta
parti är hvarken fågel eller fisk, ochi det hela
löga mer än en svans åt de gammalkonstitu-
tionellan,
till 1848 års skick, men dagligen se detta hopp
aflägsna sig. De hvita republikanerna efter-!
sträfva republiken, såsom, efter deras föreställ-
ning, den bästa af alla statsformer; men de
vilja icke tillvägabringa den genom några blo-
liga omhvälfningar. Samma åsigt om repu-,
hvilka hoppats kunna återföra allt .
;
blikens företräde hyllas af de sansade demo-
kraterna; men de anse dock bibehållandet af
konungadömet nödvändigt, under erkännande
af folksuveräniteten, och med afskaffande af!
alla stånd och ståndsförmåner, samt alla med-
borgarnes representerande i en enda kammare,
senom ombud, som utsetts medelst allmänna
val efter oinskränkt valrätt. Det var denna
sansade demokrati, som utgjorde majoriteten i
Preussiska Nationalförsamlingen, och hvars
verk blef den grundlag, som upphäfde adel-
skapet, afskaffade alla ordnar, och formligen
örklarade att konungadömet med Guds nåde
ir en fras utan mening. Det hade småningom
i
-
i
1
s
s
1
s
oli: vit majoritet äfven i Frankfurterparlamen-!
et, och det är ännu så utbredt i hela
fa Ar RR I RR I RR RR
Tysk-!