VVE fe PUR oo BJ BF IERESAS BREBERLUNef skrå. Men om detta också hade blifvit aldrig så många gånge ådagalagdt, hvad hjelper det, när man har att göra med kältringar? — — I sÖstgötba Correspondentenv läses: Korrespondens från Slesvig. Haderslev den 10 November. Allvarsamma krigsrykten hafva åter börjat cirkulera, och om ej alla gamla tecken svika, skola våra fält rt nog änvo blifva tummelplatser för ctt industrien och jordbruket förstörande brödrakrig. Man sade redan sistl. året att all intervention till Danmarks el var onödig, och att man medelst upplysnin och diplomatiska utläggningar borde bemedla kriget; man har sagt i år, att endast Frankfurterherrarnes regemente upphörde, skulle freden snart följa. Alla dessa spådomar hafva dock slagit felt. Det kommer sig deraf, att Slesvig, det olyckliga Sle en gång för alla är att betrakta såsom en strids , utkastad emellan tvenne om sin i bestånd ömtåliga makter. Att Danmark ära och s icke urakt!itit något, för att komma till ett slut; kan ej Ir förnekas. Det har aldrig förnekat Holsteins sju het, det har erbjudit Slesvig en fri författni i flera vigtiga fall erkänt dess frändskap m: land; det har beredvilligt ingått på stormak ? medlingsförsök ; ingått på långvariga och förnyade tirande vapenstilleståndsfördrag; underkastat lands och Preussens styrelsekontroller; öfve t åt Sverige och Norge att besätta hertigdöriet med sina trupper, för att genom deras gehör och helgd åt hvad billigtvis neutralitet gifv leras; och icke dess mindre står tvisten j nafgiord och framtiden utan alla betryggande garantier. Det må väl vara att Danmark, ett litet, men icke derföre kraftlöst land, påträngdt, såsom det un de tvenne sednare åren varit af Tyskland, kan sägas ha blifvit tvingadt till koncessioner; men man bör likväl erinra sig att, oberäknadt enskild förbittring, omöjlig att förekomma, den danska styrelsen icke i något enda fall visat politisk förbittring, eller på något slags inhumant sätt betett sig emot sina motståndare, hvilket man dock, i mer än ett afsconde, kan lägga dessa sednare till last. Insurrektionspartiet ropar icke dess mindre oupphörligt på våd och tyranni från Danmarks sida och att der jelzige Zusland är långt värre än både krig, pest och bungersnöd; då likväl hvar och en här, som någon opartiskhet betraktar förhåldanderna, e medgifva, att regeringskommitten, som nu begriper sin ställning och sin pligt, icke vidtager andra mått och steg, än som omständighetarna allvarligt bjuda, och att för öfrigt de svenska i och norska trupperne strängt, men lugnt och humant upprätthålla ordningen. Slesvigs befolkning, som direkte njuter fördelar: e häraf, finner sig också i allmänhet beliten, till och med lyckönskande sig till status quo; men allt detta hindrar ändock icke insurrektionspartiet och dess agitatorer i Holstein att skrika, som om hin håle sjelf stode öfver dem. Inom Holstein förena sig äfven alla intressen ifrån hertigens Augustenburg och till tidningspressens i en starx kompakt massa, intressen, hvilka äro ganska ovigtiza och obekanta för sjelfva folket, men som det biindt och fanatiseradt ansluter sig till, och det så mycket heldre, som alla vägar för förståndet att göra sig gällande blifvit afskurne. Här talas ou också icke om någonting anpat än om krig. Oivifvelaktigt synes vara, att insurrektionspartiet, hvars hela existens beror på att underhålla oredan och förvirringen, skall våga det yttersta. Detta insurrektionsparti saknar ej heller rötter inom Tyskland. Konungen af Preussen, som på sednare n lånat sig till en så tvätydig roll, är rik på halucinationer och anses ännu drömma om Tysklands isarkrona, samt. tros derföre icke helt och hållet vilja draga svansen ifrån de holsteinska rörelseelemonterna, ehuru han visserligen för öfrigt vill inför E kunna tvaga sina bänder. Hans politik, lik på det hela den tyska demokratiens ligger och !urar i närvarande stund i buskarna, endast vän! på tillfälle att krafsa kastanjerna ur elden. Den !yska demokratien möter derföre också Konungen af Peoussen på halfva vägen i den Holur steinska frigan. Intetdera partiet vill att elden riktigt skall Man vill bibehålla Slesvig såsom en fortfar: sus beili. Öfver Slesvig, de stora Europeisk tiintressenas offerbock, hänger emedlertid alltj det dragna svärdet, utan att man kan förutse förhållandet skall blifva annorlunda. Så mycket tre ig likväl kunna säga, att om Danmark, i den händelse kriget snart åter utbryter, icke; g nast begagnar sig af tillfället, vare sig ensamt med egna krafier, eller understödt af andra makter, och, i stöd af eu från Holsteins sida brutet vapenstille stånd, behandlar saken med all den beslutsamhet, all den kraft och raskhet, som ske kan, besätter hertigdömena, till och med Holstein, och således med svärdslag tvingar till fred; så skall icke allenast den närvarande ska ministeren rättvisligen falla, utan tillfället till vinnande af en nöjaktig fred, för många tider, gå Danmark ur händerna. Danmarks sak har nemligen ej på länge stått bättre här, än just nu, men kan snart åter försämras. Ögonblicket är derföre vigtigt. Då den gordiska knuten icke kan lön afhuggas. ir att de svenska och norska trupperna fått att, i händelse af ett anfall från Holstein, draga sig långsamt tillbaka till Als och der intaga en fast ställning. De tyskt sinnade hafva icke underlåtit att göra hvad göras kunde, för att få svenskarne att ifrån sin neutrala s ng öfvergå på deras sida; och att de dervid iill och med sökt bearbeta soldatesquen, derpå har helt nyligen haft ett bevis, i ett poem, som infördt i en Flensburgertidning, och hvilket var författadt af en soldat eller trumslagare vid Wermlands regemente. Hos den poetiske mannen, som snart lärer tafva blifvit upptäckt, skall äfven ett annat opus hafva funnits: en adress neml. tili Iortigen af Augustenburg, som det säges, full af lojal alighet. s Då jag sednast besökte Flensburg, var der allt tyst och stilia, och något klagomål vare sig emot regeringskommiitcen eller de svensk-norska trupperne afhördes ej, utom i tidningarne och någon enda välkänd äkta Augustenburgisk cirkel. aJag blef emedlertid i tillfälle att beskåda en ganska högtidlig sorgfest. En karl vid något af Östgötha-kompanierne, hvilken dött, begrofs nemligen; prosessionen var talrik; jag tror att hela bataljonen, befälet inhberäknadt, deltog i den. Den dödes vapen låg på kistlocket, smyckadt med friska blomsterkransar. Kistan bars af åtta man, föregångne af en pluton under gevär, anförd af en underofficer. Alla voro klädda i full parad. Sorgmarschen, spelad af grenadiermusiken, var hänförande vacker. De djupa melankoliska tonerna rullade högtidligt öfver den böljande folkmassan och trängde till hjertat. Jag har njutit af få konserter så mycket, som af denna musik, af denna stund. Den rörde också alla. X. Y. Z, (Insändt.) — Om Pedagogiska Föreningen i Stockholm har mången funderat hvarest den numera håller sina sammanträden, då man under hela hösten icke, såsom vanligt, i tidningarna fått någon underrätPO m MM AK