Prcsidenten: Anklagade Lemaitre, ni har icke ordet. Antlagade Schmitz, det är till eder jag talar: Vidhålter ni hvad ni sagt? Schmitz, uppstigande ånyo och utan häftighet: Hr president, jag vidhåller det. Hans vänner och grannar tyckas uttrycka sin ledsnad öfver dessa ord. Jules Favre uppstod för att göra några anmärkningar. emadan Schmitz försvarare var frånvarande. Han sök:e på allt sätt urskulda honom och bad om domstolens öfverseende. (Bifall och rörelse bland åhörarne). De Eouver gjorde rättvisa åt det bumana och ädla i ton o amställningssätt hos Jules Favre, men ville dock icke återtaga sitt yrkande, med mindre Schmitz itertoge sina ord. Presiscuten: Anklagade, vill ni taga edra ord tillbaka? (Några af de anklagade göra tecken till Schmitz att taga sina ord tillbaka.) Schmilz påstod dock att Duthil ej kunnat göra rigtig I för hvad han sagt, samt tillade: Då rson afviker från sanningen, han må vara hvilk: a helst, så tillhör det hela verlden och företr is mig i närvarande fall att säga, det han ljuge Presidcnlen strängt: Såitt er, ni har icke mer ordet. Schm t lig m De R Pres z: Man kan icke förfåra någon redan olyckor: Vi fullfölja vårt yrkande. nten: Man får öfverlägga om saken. Den böga domstolens ledamöter gå in i öfverläggningsrun; En liflig röre!se råder. Efter en halftimma utlonmer en rättsbetjent och tillkännagifver domstolsiedamöternas återkomst. Presidenten uppläser derefter ett utslag, som med tillämpoiag al ofvannämnde art. 222 dömer Schmitz till 9 ärs fingelse. Generalad en fortsatte derefter sina ansvarspåståer ; (angående Junihändelsera) mot Achintre. Delahaye, Meiliot, Monrbet, Vernon, Angelot, Fraboulet och Lemaitre. Den 49 Juni skulle försvaret begynna. Först skulle MicAdl (de Bourges) uppträda. Han skulle utföra det allmänna försvaret och sökte att visa att händelserna den 43 Juni haft sitt ursprung i och varit en följd af konstitutionens kränkning. Presiienten protesterade emot ett sådant argumenterands och rätten fällde efter någon ordvexling det uslag hvarigenom de anklagades försvarare förbjödos at! begagna sådana argumenter. Efter detta utslag drovo alla advokaterna sig tillbaka och bådo domstolen use nya sakförare; men alla de anklagade förklarade sig icke vilja taga emot sådana. Den 14 Novy., söndag, hölls ingen session. Den 12 hölls i session pro forma. Domstolen hade utsett ny varare; en af dessa förklarade å egna och kancaternas vägnar att de icke kunde uppträda till de anklagades försvar, emedan desse vägrat emottaga dera äde. Den anklagade Deville tillade till denna förklaring en ganska utförlig protest. Derefter höll! presidenten Berenger 24 tal, hvarmed förhandlingarne slutades. Klockan a!f 3 inträdde juryn i öfverläggningsrummet; den flick 90 frågor att besvara. Under den återstående delen af dagen och hela natten stols en hop nyfikne utanför Palais-de-Justice, otåligt van:ande att få höra utslaget. Andtligen kl. ett qvart till 8 kom juryn ut ur öfverlägsvisgsrummet, efter att hafva suttit i nära! 47 timmar. Utslaget var följande: Af de 31 anklagade, som infunnit sig vid rättegången, blefvo 17 dömde till deportation; dessa voro: Gunard (samme Guinard, som stridde med utmärkt tapperhet mot 1848 års Juniinsurgenter), Chipron, Dufgvix, FarginFuayolle, Filhes, Bock, Diville, Gambon, Langlois, Puya, Schmilz, Andre, Lebon, Commissaire, Uaigne, Daniel Lamaiziere och Vauthier. Följande 3 dömdes till fem års fängelse: Suchet, ilonhbet och Fraboulet de Chalandar. De 11 frikände voro: Forestier, Baune, Maillard, Bureau, Louriou, Achintre, Delahaye, Merlict, Vernon, Angelot och Lemaitre. Om TLedru-Rollin, Victor Considerant och alla de andra anklagade, hvilka genom flykten dragit sig undan rättegång, skulle utslag fällas den 15 Nov. Då de avklagade afhört domen uppstämde de följande rop: ,Vive la republique democratique sociale. Af dem som blifvit dömde till deportation förekommo trenne kategorier: Chipron, Dufelx, Fargin-Fayolle, Pilhes, Bock, Deville och Gambon dömdes såsom skyldige både till pkomplott och attentat; Andråe, Langlois, Paya och Schmitz, såsom skyldige eadast till komplott; Lebon, Commissaire, Maigne, Vauthier, Daniel Lamaiziere och Guinard såsom skyldige endast till atlentat. De tre som blifvit dömde till fem års fängelse förklarades ock skyldige till attentat, ehuru med mildrande omständigheter. De dömde hade redan blifvit förda från Versailles till Doullens. ar TRE TB TR? TER