sig tillåtit, samt dömas att ersätta kostnaderne
i må!et; förbehållande jag mig,att hos hr krigs-
fiskalen, som lärer erhålla uppdrag att saken
utföra, få uppgifva den bevisning, som må blifva
erforderlig, och att min rätt i målet i öfrigt
bevaka.
Lilteratur.
Beskrifning öfver Sveriges Rike, af Wilh. Tham,
i:sta band., 4A:sta häft., Örebro län, 2:dra h.
Westerås län; Stockholm 4849, på C. A.
Bagges förlag.
Man har med stor tillfredställelse anmärkt
den i vårt land och hos vår ungdom stigande
hågen för geografiska studier, synnerligen i och
för den skandinaviska Norden. Detta vitsordas
af de flere arbeten i denna väg, som under sed-
nare tider här utkommit. Dessa hafva likväl
för det mesta bestått i monografier öfver en-
skilda provinser eller delar af landet (såsom t. ex.
den nyligen utkomna början af beskrifningen
öfver Helsingland, och den för några år sedan pu-
blicerade Bohus läns beskrifning). Snart återstår
knappt något landskap, hvarom man icke har
flere i detalj gående framställningar, allmnähe-
ten i tryck meddelade. Hvad man deremot på
en tid saknat, har varit en allmän, hela Sverige
omfattande geografi. Forsells bekanta verk har
visserligen sträckt sis öfver rikets område totalt ;
men utgör endast en statistik. Den gamla Tun-
elds, reviderad och tillökad i nya upplagor,
har således fortfarande utgjort vår riksgeografi.
Djurbergs arbeten böra väl icke heller. alldeles
förbises, om de ock ej kunna kallas fulit klas-
siska.
Emellertid var alitså underrättelsen om vår
geografiska litteraturs riktande genom ett nytt
verk och från en sådan hand, som hr lektor
Wilh. Thams, ganska kärkommen för allmän-
heten. Hr Th. har förut under sin bana, såsom
lärare vid akademien, gjort sig synnerligen för-
delaktigt känd för grundlighet och allvar i fram-
ställning, ej mindre än för ihärdig forskning,
ådagalagd både i dissertationer öfver ämnen, till-
hörande gamla grekiska historien och iskrifter
rörande den nyare svenska. Han har nu in-
trädt på geografiens område, och dervid vändt
sina blickar uteslutane på fädernejorden. Fan
valde att attackera sitt ämne i sjelfva medel-
punkten; han har alltså börjat med Örebro län.
Då ingen särskild orsak uppgifves för arbe-
sets begynnande med detta län, har det åtmin-
stone förefallit oss, som hade Nerikes belägen-
het, i det närmaste midt i Sverige, föranledt
författaren till detta afsteg från den vanliga
ordningen i svenska geografien. Såväl här som
i andra länder, der man talar om riket (hr Th.
kallar sitt arbete: Beskrifning öfver Sveriges
Rikev), plägar man vanligen börja med den
delen, der riksregeringen har sitt säte, liksom
man bland städer brukar anföra hufvudstaden
först. Man har exempel på några geografier,
som, i stället för denna ordning, gått tillväga
efter väderstrecket, börjande med de nordliga-
ste provinserna och sedan fortskridande mot
någon af de andra cardines mundi. I sjelfva:
verket kan dock allt detta vara likgiltigt nog.
Hr Th. synes för öfrigt hafva haft till plan
att liksom göra en särskild bok för hvarje län,
hvarföre detta har sitt eget titelblad och sin
paginering för sig. När då en gång hela Sve-
rige blifvit färdigt, kan man sätta länen i hvad
ordning man vill på sin hylla. Det är endast
af det brocherade omslaget, och af tillkänna-
gifvandet på detta omslags insidor, man finner,
att en geografi öfver hela Sverige åsyltas.
Under tiden ser man af detta tillkännagif-
vande, att förf. haft goda och rika källor för
sitt arbete. Dessa källor bestå i främsta rum-
met af Topografiska korpsens dels utgifna dels
icke utgifna arbeten; i bredd med dem, upp-
lysningar erhållna ur landskontors-arkivern;
dertill komma skrifter öfver särskilda orter
(af Hälphers, Djurberg, Tuneld, Hermelin m.
fl.), samt emhetsverks och kommitteers ut-
gifna betänkanden och tabeller, till och med
adresskalendrar, (hvaribland den öfver Örebro
län för år 1846 af förf. vitsordas såsom bäst);
slutligen socken- och stadsbeskrifningar, jemte
enskilda handlingar. Diplomatarium Sveca-
num har anlitats för det historiska.
När vi slå upp sjelfva boken, finna vi den
ytterst sakrik. Man får stundom en sådan
mängd detaljer på en gång, att man ej har så lätt
att genom en klar öfverblick fullt sammanhålla
dem. Framställningen har, frukta vi, härige-
nom lidit något i åskådlighet; rikedomen på
stoff, som läsaren erhåller, är deremot ganska
stor. För att gifva publiken ett begrepp om
hr Th:s deskriptiva sätt, välja vi ett stycke,
der Nerikes vattendrag beskrifvas, och ett an-
nat för dessas motsatts, höjdsträckningarne.
Det förra träffas sil. 4:
Till Mälaren flyta alla nu sednast nämda bergs-
trakters vatten, sedan de förenat sig till ett vatten-
drag, den i sitt nedersta lopp s. k. Arboga-ån.
Denna kar tvenne hufvudgrenar, en nordvestlig, en
nordlig. Den förra uppkommer från Gränsjön (700
f. h.) inom Helleforss socken, går genom Hjulsjön,
Grängen (660 f.) och Sången, under namn af Rast-
dlfven vill Fåsjön (295 f.), der den upptager flera
armar, hvaribland en från Usken (349 f.) i öster.
Den går vidare till Norasjön (270 f.), der ett mindre
vattendrag möter, från vester, från Elflången, Vi-
kern (409 f.) och Åbosjön (447 f.), med en nordlig
gren från Bälsjön (566 f.). Från Norasjön går elf-
ven åt öster och söder, under namn af Järle- och
Dylta-ån, till sjön Wäringen (109 f.), der dea nord-
liga hufvudgrenen möter. — Denna bildas af trenne
betydande vattendrag, Nitt-, Hörks- och Högforss-
elfvarne, alla kommande från Dalarnes gräns. Nitt-
elfven upptager en vestlig gren från Silken (838 f.),
i Hellefors, går genom Ljusnaren (348 f.), der Sal-
hosjöns vatten möter, äfven från vester, och vidare
åt sydost till Norrsjön (468 f.), der den förenar sig
med Hörks-elfyen. Denna kommer från Norra Hör-
ken (854 f.) vid Örtjernsbergets fot, och går först
söder ut till Björksjön (547 f.). der Högfor fven
möter från Södra Hörken (853 f.)i nordost. Hörks-
elfvens fortsatta väg will Norrsjön går isydostlig rigt-
ning. Alla de förenade flodernas vatten går vidare
söder ut genom Södersjön, der andra mindre åar
möta, och under namn af Stor-ån till Roswalen!
lasa ff) 3 findacharoe cenratan anna amana än dp