visat sig vara af behofvet pakallade. Ännu en Skånsk limpa åt Posttidningen. Under titeln: ännu en Skånsk limpa, innehåller sista n:ret af Skånska Posten en ganska väl skrifven framställning rörande Posttidninsens sätt att referera den Ungerska striden, och det förut omtalade famösa extrabladet, som samma tidning kringskickade till Aftonbladets abonnenter. Vi stanna i förbindelse hos Sk. P. för denna artikel, som på ett populärt och klart sätt utreder saken, eller som man säger slår spiken på hufvudet, synnerligen uti det omdöme Skånska Posten lemnar om andan af Posttidningens referater af de Ungerska händelserna, nemligen: att Pustridningen visat siy mycket angelägen a:t vidlyftigt och utan minsta tvehogsenhet framhålla de allierades framgångar, hvar:mot hon merendels varit något tviflande och missnöjd när hon nödgats omtala ungrarnas. . Uppsatsen, vid hvars slut vi tillåtit oss några förkortningar, lyder som följer: Vi införde nyligen i Sk. Posten några ord om Post-Tidningens extrablad, hvilket medföljde Aftonbladet och som således de fleste läsare ännu minnas, ifall de gjort sig mödan att läsa det. Läsaren påminner sig måhända äfven, att vår lilla artikel 1 propos detta extrablad, innehöll en fabel om en Indisk konung; det är denna fabel, som råkat sätta P. T. i litet humör, hvarunder hon till sina läsares förlustelse visat sin förmåga i den högre dialektiken. Vi böra kanske här upprepa den korta fabeln, för att sedan så mycket bättre kunna följa P. T:s diaektik i spåren. Den lyder så: En indisk konung hade dömt en af sina slafvar till döden. Slafven kände i sin förtviflan inga gränser för sitt raseri, utan bröt ut i de häftigaste förebråelser mot sin furste. Hvad säger han? sade monarken till en gunstling, som stod nära slafven. Herre! svarade sunstlingen, han säger, att paradisets gyllne portar springa sjelfmant upp för den barmhertige. — Jag förlåter honom, sade konungen; må han lefva! En konungens adjutant, som länge haft ett horn i sidan ill gunstlingen, hade hört slafvens verkliga uttryck och ropade till monarken: Han bedrager er; den uslingen utbryter mot er i de bittraste ordalag. Nåväl, svarade konungen, den förres dikt var då en likt af mensklighet, din sanning är en sanning af grymhet. Derefter vände han sig till gunstlingen, sägande: dina ord skola blifva sanning. — Detta var hela den af P. T. benämnda Skånska impan,; vi tycka, att den icke ver så grof, att den ju kunde passerat äfven för den fina Stockholmsmunnen. Att den emedlertid varit något besvärlig vid förtärandet, synes af följande utgjutelse af P. T.: En sådan beskedlig artikel kan ingen förtänka Sk. Posten ; den tycker mera om ,dikter af menskligrebo, än sannirg af grymhet, eller helt enkelt sanning ). Att Ungrarne lida nederlag i verkligheLen bryr den sig icke om, blott man vill af mensklighet dikfa segrar åt dem. Sk. Postens tycke hörer, som man finner, till de menlösa och oskadliga. Vi behöfva icke här tvista om, hvem afoss tvenne, P. T. eller Sk. Posten, som i verkligheten önskat segrar åt ungrarne; vi vilja helt enkelt återföra frågan på sin rätta plats, för att dermed visa nvad vi tycka om) och icke tycka omp. P. T torde påminna sig, att vi hittills lemnat den saker oafgjord, huruvida P. T:s eller Aftonbladets referatei om ungerska kriget varit de sanniovgsenligaste. Skulle vi hafva yttrat oss om den saken, så hade vi sagt all vi vanligen, när vi råkat kasta ögonen på P. T:: utrikes underrättelser rörande nämnde krig, märkt alt P. T. visat sig mycket angelägen alt vidlyf lyftigt och utan minsta tvehågsenhet framhålld de allierades framgångar, hvaremot hon meren dels varit något tviflande och missnöjd när hor nödgats omtala ungrarnes; och at således de goda och menskliga P. T. visst icke kan säga hafva varit mera opartisk i detta fall, hon är? alla andra. Della kan likväl i viss mån vard förlåtligt och menskligt,, när man tager i be traktande P. T:s politisxa ståndpunkt, och d källor hon, till följe deraf, helst begagnat vic sina referater. Men det är icke hirom fråga egentligen varit; vår fabel hade icke för afsigt at vederlägga något af P. T:s referater; vi ville dermeq endast göra läsare uppmärksamma på egentliga ande meningen med extrabladet; 1åtom oss icke bland: bort den saken. P. T:s andemening dermed kund icke vara endast månhet om den historiska san ningen; så mycket mindre, som P. T. väl vet, at underrättelserna rörande ungerska kriget i de ut ländska bladen vero mycket divergerande och P. T: sanningskärlek borde sagt, att möjligen äfven d källor P. T. begagnat, ofta kunde vara något ohisto riska. Ungerska krigets historia kan väl dessuton ännu icke sägas hvarken vara skrifsen, eller änm På en god tid af år med tlf ritlighet kunr skrifvas — icke ens af P. T:s 1:05 referent. Si ka sannin fastmer de ledes, det var icke egentligen ce: gen, som låg P. T. om bjertat; det 4. lilla menlösan glädjen öfver Ungerns full för öfver ) Obs. Sanning af grymhet och helt enkelt san ning äro icke identiska, kära P. T.! (Sk. P:s not.)