visat sig vara af behofvet pakallade.
Ännu en Skånsk limpa åt Post-
tidningen.
Under titeln: ännu en Skånsk limpa, inne-
håller sista n:ret af Skånska Posten en ganska
väl skrifven framställning rörande Posttidnin-
sens sätt att referera den Ungerska striden,
och det förut omtalade famösa extrabladet, som
samma tidning kringskickade till Aftonbladets
abonnenter. Vi stanna i förbindelse hos Sk.
P. för denna artikel, som på ett populärt och
klart sätt utreder saken, eller som man säger
slår spiken på hufvudet, synnerligen uti det
omdöme Skånska Posten lemnar om andan af
Posttidningens referater af de Ungerska hän-
delserna, nemligen: att Pustridningen visat siy
mycket angelägen a:t vidlyftigt och utan min-
sta tvehogsenhet framhålla de allierades fram-
gångar, hvar:mot hon merendels varit något
tviflande och missnöjd när hon nödgats omtala
ungrarnas. .
Uppsatsen, vid hvars slut vi tillåtit oss några
förkortningar, lyder som följer:
Vi införde nyligen i Sk. Posten några ord om
Post-Tidningens extrablad, hvilket medföljde Af-
tonbladet och som således de fleste läsare ännu min-
nas, ifall de gjort sig mödan att läsa det. Läsaren
påminner sig måhända äfven, att vår lilla artikel
1 propos detta extrablad, innehöll en fabel om en
Indisk konung; det är denna fabel, som råkat sätta
P. T. i litet humör, hvarunder hon till sina läsares
förlustelse visat sin förmåga i den högre dialektiken.
Vi böra kanske här upprepa den korta fabeln, för
att sedan så mycket bättre kunna följa P. T:s dia-
ektik i spåren. Den lyder så: En indisk konung
hade dömt en af sina slafvar till döden. Slafven
kände i sin förtviflan inga gränser för sitt raseri,
utan bröt ut i de häftigaste förebråelser mot sin
furste. Hvad säger han? sade monarken till en
gunstling, som stod nära slafven. Herre! svarade
sunstlingen, han säger, att paradisets gyllne portar
springa sjelfmant upp för den barmhertige. — Jag
förlåter honom, sade konungen; må han lefva! En
konungens adjutant, som länge haft ett horn i sidan
ill gunstlingen, hade hört slafvens verkliga uttryck
och ropade till monarken: Han bedrager er; den
uslingen utbryter mot er i de bittraste ordalag. Nå-
väl, svarade konungen, den förres dikt var då en
likt af mensklighet, din sanning är en sanning
af grymhet. Derefter vände han sig till gunstlin-
gen, sägande: dina ord skola blifva sanning. —
Detta var hela den af P. T. benämnda Skånska
impan,; vi tycka, att den icke ver så grof, att den
ju kunde passerat äfven för den fina Stockholms-
munnen. Att den emedlertid varit något besvärlig
vid förtärandet, synes af följande utgjutelse af P. T.:
En sådan beskedlig artikel kan ingen förtänka Sk.
Posten ; den tycker mera om ,dikter af mensklig-
rebo, än sannirg af grymhet, eller helt enkelt
sanning ). Att Ungrarne lida nederlag i verklighe-
Len bryr den sig icke om, blott man vill af mensk-
lighet dikfa segrar åt dem. Sk. Postens tycke hö-
rer, som man finner, till de menlösa och oskadliga.
Vi behöfva icke här tvista om, hvem afoss tven-
ne, P. T. eller Sk. Posten, som i verkligheten ön-
skat segrar åt ungrarne; vi vilja helt enkelt åter-
föra frågan på sin rätta plats, för att dermed visa
nvad vi tycka om) och icke tycka omp. P. T
torde påminna sig, att vi hittills lemnat den saker
oafgjord, huruvida P. T:s eller Aftonbladets referatei
om ungerska kriget varit de sanniovgsenligaste. Skulle
vi hafva yttrat oss om den saken, så hade vi sagt
all vi vanligen, när vi råkat kasta ögonen på P. T::
utrikes underrättelser rörande nämnde krig, märkt
alt P. T. visat sig mycket angelägen alt vidlyf
lyftigt och utan minsta tvehågsenhet framhålld
de allierades framgångar, hvaremot hon meren
dels varit något tviflande och missnöjd när hor
nödgats omtala ungrarnes; och at således de
goda och menskliga P. T. visst icke kan säga
hafva varit mera opartisk i detta fall, hon är?
alla andra. Della kan likväl i viss mån vard
förlåtligt och menskligt,, när man tager i be
traktande P. T:s politisxa ståndpunkt, och d
källor hon, till följe deraf, helst begagnat vic
sina referater. Men det är icke hirom fråga
egentligen varit; vår fabel hade icke för afsigt at
vederlägga något af P. T:s referater; vi ville dermeq
endast göra läsare uppmärksamma på egentliga ande
meningen med extrabladet; 1åtom oss icke bland:
bort den saken. P. T:s andemening dermed kund
icke vara endast månhet om den historiska san
ningen; så mycket mindre, som P. T. väl vet, at
underrättelserna rörande ungerska kriget i de ut
ländska bladen vero mycket divergerande och P. T:
sanningskärlek borde sagt, att möjligen äfven d
källor P. T. begagnat, ofta kunde vara något ohisto
riska. Ungerska krigets historia kan väl dessuton
ännu icke sägas hvarken vara skrifsen, eller änm
På en god tid af år med tlf ritlighet kunr
skrifvas — icke ens af P. T:s 1:05 referent. Si
ka sannin
fastmer de
ledes, det var icke egentligen ce:
gen, som låg P. T. om bjertat; det
4.
lilla menlösan glädjen öfver Ungerns full för öfver
) Obs. Sanning af grymhet och helt enkelt san
ning äro icke identiska, kära P. T.!
(Sk. P:s not.)