Sn OO
jag var nog dåraktig att låta ord afett blindt
raseri undslippa min mun. Hvad fordrar ni?
Bioet hade stigit mig i hufvudet, jag talade
i yrsel.n
Jag är nödsakad, min herre), sade Anatole
med värdigt allvar, jag är nödsakad att an-
taga ursäkten och att förlåta yran; vi äro i
ett fremmande land.
O! jag säger er i förväg, grefve de Mersa-
nes, sade Fabiano med en förtjusande böjning
af rösten och det behagligaste leende, jag sä-
ger er i förväg att jag vill blifva ursäktad i
bättre ordalag. Politiken får ej ingå i våra
små tvister. Saken är helt enkel. Jag hade
mina förslag på en qvinna. Jag trodde mig i
er se en rival. Jag förgick mig. Jag erkän-
ner mitt fel och ber er om förlåtelse. Om
uppträdet haft vittnen, skulle jag göra er min
ursäkt i deras närvaro. Lyckligtvis voro vi
ensamme.n
Tonen med hvilken dessa ord uttalades, var
rörande. De Mersanes, bedragen såsom alla
ädla själar lätt blifva, hvilka lidit mycket och
för mycket reflekterat öfver sina lidanden för
att gifva sig tid att studera menniskorna, tog
Fabianos hand och tryckte den.
Jag får också tillägga, fortfor Fabiano, att
jag trott mig böra invänta ett gynnande ögon-
blick att erbjuda er min ursäkt. Nu äro mina
illusioner likasom edra försvunna, och det ko-
star således mycket mindre på mig att. göra
er denna ursäkt och er att antaga den.
De Mersanes såg ned och öfverlade; en stund
derefter svarade han: Jag förstår er ej, grefve
Val di Noto; tagom oss till vara; här är nå-
got misstag; er sista mening är ej klar.
Grefve Anatole, det tyckes mig att min si-
sta mening temligen väl förklarar sig sjell.
Hör, min herren, sade Anatole, blickande
omkring sig, V1 äro omgifna al öcon och öron.
Stället är illa valdt att förklara dunkla fraser.
Nåväl, grotve de Mersanes, låt oss taga en
båt vid Gl: Banchi och fara öfver till Dorias
trädgård.
a VS SA FIRE AR