af tvister olika nationer emellan: — att hos
Europas och den civiliserade verldens makt-
ägande förorda ett gemensamt och samtidigt
afväpningssystem ; — att genom uppmaning till
fredens vänner i de särskilda länderna och all-
männa tänkesättets upplysning, förbereda en
af alla Jänder gemensamt vald kongress, till
hvars afgörande hädanefter skola hänskjutas alla
de frågor, som angå nationers ömsesidiga rät-
tigheter och pligter; — att, utan undantag, med
förkastelse brännmärka alla statslån och alla
utskylder, som af ärelystnad eller eröfringsbe-
gär upptagas till krigsrustningar: — samt att
uppmana mensklighetens vänner öfverallt, och
isynnerhet religionens tjenare, att med alla i
deras makt stående medel utplåna nationalhat
och att i stället nära tillgifvenhet och välvilja
alla jordens folk emellan (Högljudda bifallsrop).
Alla dessa beslut fattades, på sätt jag redan
erinrat, utan en enda skiljaktig röst.
Talaren tolkade särskildt kommittens förbin-
delser hos ledamöterna af franska ministeren,
för den beredvillighet hvarmed de mött för-
slaget om kongressens hållande i Paris, samt
vidare hos de tidningar i England, som, lika
med dem i Frankrike och Belgien, understödt
fredskongressens beslut och afsigter. Slutligen
förklarade han uppgifterna i de engelska blad,
som sökt motarbeta fredsvännernas bemödan-
den, för grofva vanställelser och osanningar;
och härvid inföll hela församlingen i så lifliga
och mångfaldiga bifallsbetygelser, att talarens
slutord icke kunde uppfattas.
Efter sitt muntliga och improviserade före-
tal uppläste sekreteraren the Rev. mir Ri-
ehards, åtskilliga bref från ledamöter i Frank-
rike, Belgien cch Holland, som önskat vara
närvarande, men af uppgifna orsaker hindrats
derifrån. Innehållet af somliga bland dessa
bref var icke mindre intressant än de tal och
beslut, som förekommo vid sjelfva mötet. Vi
anföra här några utdrag:
Från erkebiskopen i Paris.
Paris den 8 Oktober.
M. H. Efter de vigtiga arbeten, hvarmed jag nyss
varit sysselsatt, och som märkbart angripit min helsa,
skulle det fägnat mig att kunna njuta någon liten
förströelse och hvila; och det kunde ej ske på ett
angenämare sätt, än om jag, efter hvad jag länge
önskat, fått besöka det på stora män och stora ting
så fruktbara England. Nya åtaganden hafva doch
hopat öfver mig andra göromål, som vägra mig att
följa mitt hjertas drift, uan åsidosättande af mina
embetspligter. Likväl, M. H., om jag ej kan per-
sonligen befinna mig i er krets, så är jag det i mina
tankar, och skall öfver er sammankomst nedkalla all!
himmelens välsignelse.
Marie Dominique Auguste.
Erkebiskop i Paris.
Från Lamartine.
Milly den 10 Oktober.
Med största saknad nödgas jag afstå från nö-
jet att deltaga i ert möte i London. Min närvaro
som representant skulle fordrats nu i Paris, men
jag har äfven varit hindrad från uppfyllelsen af detta
åliggande, genom samma sjukdom, som qvarhöll mig
i mitt bem under ert möte i Paris. Der skulle det
varit dubbelt tillfredsställande för mig att kunna på
samma gång uppfylla gästfrihetens pligter, och of-
fentligen beiyga mitt lifliga deltagande för den sak.
j så storsinnat befordren. Jag förblifver, M. H., er
uppriktige vän och medarbetare, med hjerta som
med hand. Lamartine.
Från Emile de Girardin.
Paris den 29 Oktober.
M. H. Vigtiga politiska förhållanden neka mig
den lyckan att deltaga i de storartade manifestatio-
ner, som skulle vara föremål för förskräckelse och
misstankar i länder, hvarest friheten icke ännu är
riktigt förstådd, men som i England tillhöra de kraf-
tigaste medlen för framåtskridande och fredsstiftelse.
Detta möte skulle dock för mig varit mindre ett tillfälle
att orda till fredens förmån, än att befästa mig i
tron på den frihet, till hvars tjenst jag egnat min
penna och mitt lif. Emile de Girardin.
Från Victor Hugo.
Paris den 21 Oktober.
Er välvilliga inbjudning har skänkt mig ett ut-
märkt nöje, och jag har dröjt med svaret endast i
förhoppning att kunna i sista ögonblicket slita mig
lös härifrån, för att efterkomma er hjertliga uppma-
ning. Olyckligtvis är vigten af de politiska hindren
sådan, att jag icke ens på några få dagar kan lemna
min post i nationalförsamlingen. Jag beklagar detta
så mycket mera, som det skulle gjort mig lycklig
att i London hafva fått återse dem af mina engel-
ska bröder, som så hjertligt helsade mig i Paris.
Det skulle glädt mig att än en gång få höja min
röst för vår heliga sak, hvars slutliga seger vi ej
behöfva betvifia; ty det är icke blott folkens sak,
utan Guds. Men fastän på afstånd, skall jag tro
mig midt ibland er: jag skall lyssna till edra ord
och betyga dem mitt bifall. J kunnen påräkna mitt
deltagande och min samverkan, antingen jag är från-
varande eller närvarande. Mitt lifs hela sträfvan
syftar till det stora målet af folkens samdrägt, af
menniskoslägtets inbördes förlikning, af freden. Vi
Hfvas alla af den säkra och brinnande förtröstan, som
är framgångens underpant. Victor Hugo.
Från Michel Chevalier.
. Lodeve, den 24 Oktober.
Qvarhållex genom husliga angelägenheter på 700
miles afstånd ifrån London, smärtar det mig på det
högsta att icke få personligen deltaga i fredsvänner-
nas möte den 30 i denna månad. Det skulle hafva
glädt mig att se mig omgifven af så många ädla
och vältaliga män, dem jag länge känt och högak-
tat, redan för deras medverkan till handelsfrihetens
seger i England — samma frihet som jag så länge
sjelf förfäktat, och svm, efter denna början, slutligen
måste vinna seger i hela verlden.
Den tanka som lifvar deltagarne i det nu utsatta
mötet, tilhör företrädesvis den klass af politiska frå-
gor. som gjort nittonde århundradet så märkvärdigt.
på TR a a a