CIIRISTOFFER CARLANDER, ; a Assessor i Kongl. Sundhets-Collegium; MHinnesteckning. Tal hållet i Svenska Läkare-Sällskapet på d ss Höstidsdag den 3 Oktober 1848 af P. H. MALMSTEX. Med Tillägg och Upplysningar. Häft. 4 Rdr 46 fp. Tidvinden Bore för den 12 sistl. Augusti yttrar härom: Denna minnesteckning, som i början af sommaren blef synlig i svensk bokhandel, förtjenar, så väl i och för sig som isynnerhet för den man, som är dess föremål, en större allmänhets uppmärksamhet. Vi rekommendera den derför, åt så väl insom utländska läsare. Carlander var en af svenska läkarecorpss:ns utmärktaste och mest aktade medlemmar, och sent, om någonsin, menskligen att tala, skall hans namn försvinna ur svenska läkarekonrstens annaler. Det tillnamn af dödläkare, som ban erhöll i Stockholm, der han,sedan han der som läkare egentligen upphört att praktisera, tillbragte sina sista lefnadsår, visar tillräckligt hvad han var och hur han ansågs. När den yttersta nöden stod för dörren, då ingen annan kunde hjelpa, då rådförde man sig med Carlander, han var den Gud, som skulle återgifva lif åt den slocknande lifsgnistan, som skulle rycka den döeude ur plågans och den kalla dödens famn. Kunde ej han, då var allt förbi. Men Carlander var utmärkt ej blott som läkare, han var det äfven som menniska. Närvarande minnes:eckning lemnar derpå talrika bevis, såväl i de handlingar, som framhållas, som i de bref, hvari Carlander för sina vänner, isynnerhet Gistrn, utgjuter sitt hjerta och sin själ Slutligen ett ord om sjelfva teckningen. Vi kände ej Carlander personligen, men de, som kände henom, hafva jatygat teckninzens träffande sanning. Föröfrigt har tecknaren bilagt talrika bevis för sin samvetsgranna och trogna uppfattning och återgifning af Carlanders bild, i de bref och anteckninsar, ur ett serdeles rikt förråd, som Carlander efterlemnat, så att läsaren sjelf blott vid jemförelse med dem kan pröfva teckningens sanning. Carlander tycks stå lifslefvande för oss. Som sitt föremål är teckningen rättfram, skarp, flärdlös, enkel och klar.