Litteratur. Handbok i Svenska Historien för ungdom och menige man, af Karl Eduard Kindblad I—VTI häft. S hlm 1849, på J. C. Heiboms et C. förlag. Det bör betraktas som ett vackert företag att i menige mans hand sätta ett arbete, hvarigenom hela denna stora del af folket kommer till en kännedom af fäderneslandet, som det för det mesta hittills kan anses sakna. Utom det förtjenstfulla häraf, bör det också erkännas för ett ganska kinkigt företag, hvarföre, om dess svårigheter öfvervunnits, det ökar värdet. Vi mena härmed sjelfva ämnets uppfattning och utförande på ett så allmänt begripligt och för menigheten intagande sätt, att den folkdel, för hvilken det egentligen säger sig vara framstäldt, med lefvande intresse omfattar det. Svenska historien har haft mångfaldiga bearbetare. Afven för ungdom saknas icke böcker i denna väg. Fryxells Berättelser utgåfvos i början, eller till sina första delar, hufvudsakligen till ungdomens tjenst. Likväl hafva de för de sednare tiderna växt till en utförlighet, som visserligen ej behöfver afskräcka ungdomen, men ändock till syftet visar, att andra läsare för det mesta afses. På hr Kindblads Handbok i Svenska historien kan man väl icke ännu af de sex häftena skönja i hvad vidd han ämnar afbandla hela sitt ämne. Dock måste skalan icke vara liten, då på de 120 sidor, hvartill de hittills utkomna sex häftena sträcka sig, han ej kunnit längre än till Eigil Tunnadolgi, så att ännu ett godt stycke återstår af Ynglingaätten. Vi anmärka denna utförlighet alldeles icke som ett fel i hr K:s arbete, utan snarare som en förtjenst, emedan historiska berättelser alltid läsas med mera håg och djupare fästa sig i minnet, då de anföras med så tillräckliga drag att de intaga läsaren. Hr K. hörjar med en geografisk och ethnografisk skildring af vår Nords forntillstånd; redogör för Skandinaviens äldsta form, hvarvid äfven en och annan blick kastas på hypotheserna om Bottniska vikens sammanhang med Hvita hafvet, hvarigenom vårt land på den tiden utgjort en ö, samt om Skånes förening med norra Tyskland, innan Östersjön här brutit sig en bana till Nordsjön och formerat Bälterna. Ehuru hr K. visserligen härunder, likasom vid redogörelsen för innebyggarne (Lappar och Alfer, Jötnar och Göter, Finnar, Asar, Vaner, Svear, m. fl.), anför åtskilliga (så väl grekiska och romerska, som isländska) författare, och således till en viss grad inför sina läsare på området af historisk kritik och en lärdom, som i allmänhet icke väl passar för menige manp, är likväl hans stil och framställningssätt under allt detta så enkel och lättfattlig, att den icke bör afskräcka denna klass. Vi önska honom följaktligen lycka och framgång i företaget. Beträffande det historiska system hr K. följt, så skiljer det sig icke från det öfliga, För den gamla s. k. Asaläran redogöres efter Edda, och när historien kommer till berättelsen om drottarne och konungarne, följes Ynglingasagan och Sturleson. Likväl meddelas, särskildt tryckt på häftenas omslag, äfven en variant af konungalängden, till en del sådan denna visar sig i det äldre historiska systemet, efter Johannes Magnus, Registrum Upsaliense jo. s. Vv. Af god nytta är en äfven på omslaiamförelse mellan Svengen tryckt Kr