Litteratur.
Handbok i Svenska Historien för ungdom och
menige man, af Karl Eduard Kindblad
I—VTI häft. S hlm 1849, på J. C. Hei-
boms et C. förlag.
Det bör betraktas som ett vackert företag
att i menige mans hand sätta ett arbete, hvar-
igenom hela denna stora del af folket kommer
till en kännedom af fäderneslandet, som det
för det mesta hittills kan anses sakna. Utom
det förtjenstfulla häraf, bör det också erkännas
för ett ganska kinkigt företag, hvarföre, om dess
svårigheter öfvervunnits, det ökar värdet. Vi
mena härmed sjelfva ämnets uppfattning och
utförande på ett så allmänt begripligt och för
menigheten intagande sätt, att den folkdel, för
hvilken det egentligen säger sig vara fram-
stäldt, med lefvande intresse omfattar det.
Svenska historien har haft mångfaldiga bear-
betare. Afven för ungdom saknas icke böc-
ker i denna väg. Fryxells Berättelser utgåf-
vos i början, eller till sina första delar, huf-
vudsakligen till ungdomens tjenst. Likväl haf-
va de för de sednare tiderna växt till en ut-
förlighet, som visserligen ej behöfver afskräcka
ungdomen, men ändock till syftet visar, att
andra läsare för det mesta afses. På hr Kind-
blads Handbok i Svenska historien kan man
väl icke ännu af de sex häftena skönja i hvad
vidd han ämnar afbandla hela sitt ämne. Dock
måste skalan icke vara liten, då på de 120 si-
dor, hvartill de hittills utkomna sex häftena
sträcka sig, han ej kunnit längre än till Eigil
Tunnadolgi, så att ännu ett godt stycke åter-
står af Ynglingaätten. Vi anmärka denna ut-
förlighet alldeles icke som ett fel i hr K:s ar-
bete, utan snarare som en förtjenst, emedan
historiska berättelser alltid läsas med mera
håg och djupare fästa sig i minnet, då de an-
föras med så tillräckliga drag att de intaga lä-
saren.
Hr K. hörjar med en geografisk och ethno-
grafisk skildring af vår Nords forntillstånd;
redogör för Skandinaviens äldsta form, hvar-
vid äfven en och annan blick kastas på hypo-
theserna om Bottniska vikens sammanhang med
Hvita hafvet, hvarigenom vårt land på den
tiden utgjort en ö, samt om Skånes förening
med norra Tyskland, innan Östersjön här brutit
sig en bana till Nordsjön och formerat Bäl-
terna. Ehuru hr K. visserligen härunder, li-
kasom vid redogörelsen för innebyggarne (Lap-
par och Alfer, Jötnar och Göter, Finnar, Asar,
Vaner, Svear, m. fl.), anför åtskilliga (så väl
grekiska och romerska, som isländska) författa-
re, och således till en viss grad inför sina lä-
sare på området af historisk kritik och en lär-
dom, som i allmänhet icke väl passar för me-
nige manp, är likväl hans stil och framställ-
ningssätt under allt detta så enkel och lätt-
fattlig, att den icke bör afskräcka denna klass.
Vi önska honom följaktligen lycka och fram-
gång i företaget.
Beträffande det historiska system hr K. följt,
så skiljer det sig icke från det öfliga, För
den gamla s. k. Asaläran redogöres efter Ed-
da, och när historien kommer till berättelsen
om drottarne och konungarne, följes Ynglinga-
sagan och Sturleson. Likväl meddelas, sär-
skildt tryckt på häftenas omslag, äfven en va-
riant af konungalängden, till en del sådan
denna visar sig i det äldre historiska systemet,
efter Johannes Magnus, Registrum Upsaliense
jo. s. Vv. Af god nytta är en äfven på omsla-
iamförelse mellan Sven-
gen tryckt Kr