med tigerns fruktansvärda nåd, då han aflägsnar sin klo från offret. Min herre, det uppförande ni nu iakttager skal! afgöra mitt i en framtid mot er. Fabiano tvekade några ögonblick, kastade på grefvinnan en afskedsblick, hvars ömhet mildrade hotelsen, och sade: Mcad me! Den som har makten och styrkan lyder er. Grefvinnan gjorde ett tecken med hufvudet och handen såsom ett tacksamt farväl. I förmaket fann Fabiano Antonini. Jag var der,, sade italienaren till Fabiano. Godt! I morgon klockan 10 på bron vid Carignan. Fabiano återtog i galopp vägen till Villa Bianca. Vid gallerporten fann han Octavien som förtviflade af otålighet. Andtligen är du här! utropade han, jag har påhittat allt möjligt för att qvarhålla dem; jag har uppfunnit hundrade skäl... Har du 1605 års upplaga? Hon är i min ficka sen i morse, sade Fabiano i det han nedsteg från hästen och förde Octavien med sig mot huset. Octavien, jag har vunnit en stor batalj i palatset Braschi! Denna qvinna är i mitt våld! Slumpen har underbart gynnat mig. Det fins en särskild försyn för sådana mauvais sujets som vil Och han skyndade in i salongen med 1605 års Dante i handen. Bordet var belastadt med yvarlefvor af den Danteska orgien. En sjö af punsch var utslagen. De nedstänkta bålarne liknade kratrar af slocknade vulkaner: Presidenten Viani öppnade 1605 års upplaga vid den anvista sidan, och sade med hög röst: Grefve Fabiano, som helgat sitt lif att studera Dante, för till oss den boken, som allsmäktigt afgör frågan. Ja, detär bevisadt att det är på Frankrikes råd som Dante ingick det äktenskap, som förorsakade alla hans olyckor. Inde irae!n Presidentens ord antogs allmänneligen. Seansen slutades. Grefve Fabiano erhöll uppdrag