med tigerns fruktansvärda nåd, då han aflägs-
nar sin klo från offret.
Min herre, det uppförande ni nu iakttager
skal! afgöra mitt i en framtid mot er.
Fabiano tvekade några ögonblick, kastade på
grefvinnan en afskedsblick, hvars ömhet mil-
drade hotelsen, och sade:
Mcad me! Den som har makten och styrkan
lyder er.
Grefvinnan gjorde ett tecken med hufvudet
och handen såsom ett tacksamt farväl.
I förmaket fann Fabiano Antonini.
Jag var der,, sade italienaren till Fabiano.
Godt! I morgon klockan 10 på bron vid
Carignan.
Fabiano återtog i galopp vägen till Villa
Bianca.
Vid gallerporten fann han Octavien som för-
tviflade af otålighet.
Andtligen är du här! utropade han, jag
har påhittat allt möjligt för att qvarhålla dem;
jag har uppfunnit hundrade skäl... Har du
1605 års upplaga?
Hon är i min ficka sen i morse, sade Fa-
biano i det han nedsteg från hästen och förde
Octavien med sig mot huset. Octavien, jag
har vunnit en stor batalj i palatset Braschi!
Denna qvinna är i mitt våld! Slumpen har un-
derbart gynnat mig. Det fins en särskild för-
syn för sådana mauvais sujets som vil Och
han skyndade in i salongen med 1605 års Dante
i handen.
Bordet var belastadt med yvarlefvor af den
Danteska orgien. En sjö af punsch var utsla-
gen. De nedstänkta bålarne liknade kratrar
af slocknade vulkaner:
Presidenten Viani öppnade 1605 års upplaga
vid den anvista sidan, och sade med hög röst:
Grefve Fabiano, som helgat sitt lif att studera
Dante, för till oss den boken, som allsmäktigt
afgör frågan. Ja, detär bevisadt att det är på
Frankrikes råd som Dante ingick det äkten-
skap, som förorsakade alla hans olyckor. Inde
irae!n
Presidentens ord antogs allmänneligen. Se-
ansen slutades. Grefve Fabiano erhöll uppdrag