lar de åt folket utlofvade grundlagliga rättig-g
heterna, men att detta snart skulle veta åter-r
taga dem, utan att låta sig hindras derifrån;
emedier:id kan sjelfva den fullständiga bryt-
ningen med ministeren, i denna kammare,
egentligen sägas hafva inträffat i förrgårs, ge-
nom br von Beckerath. Man förehade revi-
sionen af grundlagsförslaget till Första Kam-
marens sammansättning. Ministeren uppträddel
härvid ned yrkandet dels på ett ärfuigt Pär-
skap, dels på en representation af klassintres-
:or, om allt detta icke ännu kunde vin-!
nas, ait den närvarande oktrojerade institutio-!
nen måtte tills vidare fortfara. Det sistnämnda l!
förkastades väl, och förslaget om pärskapet er-!
höll biott 62 röster. Men man antog ett icke ll
(
1
j
K
1
i
mindre ovaraktigt amendement, enligt hvilket
en tredjedel af ledamöterna skola väljas af de
stora jr dägarne och två tredjedelar af krets-
och provinsrepresentationen — som är en ännu
obekun: storhet, ty någon grundlaglig regelj
för dess tillkomst och sammansättning finnes
icke ännu. Härvid förlorade äfven de mode-
rata tålsmodet. Hr von Beckerath förebråddel:
ministeren att från dennas bänk icke en endal
röst höj! sig ännu för folkets rättigheter, och!
fogade ill denna förebråelse hotelser, som klin-
gade firligt nog. Detta besvarades af hr vonl:
Manteulfel med förolämpningar; och det parla-
mentariska kriget står nu i full låga. Mini-
sterens organ Deutsche Reform har redan il
två dax:r öfverhopat det konstitutionella par-
tiet mejl de bittraste anfall. Ministrarne be-l
fara under tiden ingenting, emedan de äga
makten och våldet till sitt förfogande; de van-
mäktige konstitutionelles knot mötes al dem
med hanfull ömkan.
I December tror man den på dylikt sätt!
reviderade grundlagen vara färdig. Den blir,
likt den bekanta husgerådspersedeln i Lichten-
bergs humoristiska bouppteckning, en knif
utan biad, hvartill skaftet är förkommet —
ett fuliständigt oting, ett tomt hvitt papper,
i trots af allt hvad som tycks vara skrifvet
derpå. De konstitutionella komma att med
hemsk bäfvan återvända från Berlin; reaktio-
närerna komma att girigt kröka fingrarne till
det obrukbara papperskramets fullständiga sön-
derplåciande, och demokraterna att villigt räcka
det åt vem, för ett så nyttigt ändamål.
Med vudantag af dessa parlamentariska shif-
ten är allting här i Berlin oförändradt. Ko
nungeus födelsedagsfest förbigick helt obemärkt,
oaktadt någon del af hufvudstaden illuminera
des och hela soldatesken fick supa sig full.
Konungen höll inga tal, mottog inga lyckönsk-
ningar, och hade tillsagt ministrarne att hålla
inne med de vanliga officiella harangerna.
Prinsen af Preussen står åter på färd åt Rhen,
att der föra högsta befälet. Efter hvad man
hoppas, komma grymheterna i Baden nu ändt-
ligen at upphöra, sedan ståndrätterna fullän-
dat hämndens offerslagt. Emedlertid äro fän-
gelsera2 ännu fyllda med högmålsfångar, dem
man icke vet huru man skall göra sig af med.
Ett dras, som målar vår belägenhet, är att
professor Kinkel från Bonn har redan i nå-
gra veckur trugats att egenhändigt spinna ull-
garn i iukthuset i Naugardten. Inga böner och
föreställningar hafva förmått rädda den olyck-
lige mannen från denna skymfliga behandling.
Kinkel, nyss en bland vår representations le-
damöter, är en af Tysklands snillrikaste konst-
domare; men hans politiska tänkesätt äro i
hög grad misshagliga, och man söker nu genom
åtlöjet tvinga honom att offentligen förneka
dem, göra en ångerfull syndabekännelse och
krypande bönfalla om nåd. Ilan anser då he-
derligare att spinna ull på tukthuset. I hela
Tyskland råder harm och vrede öfver denna
lågsinnade hämnd, den man till och med an-
ser ligga under hr von Manteuffels horisont:
— det hviskas icke blott, utan man har äfven
yttrat i allmänna tidningar, att han på särskild
befallning handlat så som han gjort.
I nästa månad förekommer här den offent-
liga behandlingen af högmålet emot geheime-
rådet von Waldeck, äfvensom det ofantliga mot
skattevägrarne. För öfrigt afhöres icke stort
annat från andra håll, än högmålsprocesser,
arresteringar och afrältlningar, på hela den vida
sträckan emellan Niemen och Rhen.
Arbetsklassens utsigter hafva så vida för-
bättrat sig, att de sednaste stora marknaderna
lemnat afsättning och fabrikerna bärigenom
åter kommit i gång. En del förfallne skrå-
handtverkare inbilla sig att den nya - Närings-
ordningen skall, genom näringsfrihetens deri
tillställda inskränkning, öppna en guldgrufva
åt dem; den stora majoriteten af mera för-
ståndiga slöjdidkare förespår dock att illusio-
nen blir af mycket kort varaktighet.
Fredsunderhandlingarne med Danmark be-
gynna; på tyska sidan skötas de af hr von
Uesedom. Vi hafva öfvergifvit hoppet om denna
freds afslutande på grund af Slesvigs delning
enligt nationaliteterna, och sålunda på en grund,
som kunnat betrygga fredsverkets bestånd. För
öfrigt kunna hertigdömena blott med våld brin-
gas till undergifvenhet, och detta kan utan
tvifvel äfven ske; men deras anspråk qvarstå
sådant oaktadt, för att i sinom tid åter fram-
träda. Englands bemedling säges vara helt och