lar de åt folket utlofvade grundlagliga rättig-g heterna, men att detta snart skulle veta åter-r taga dem, utan att låta sig hindras derifrån; emedier:id kan sjelfva den fullständiga brytningen med ministeren, i denna kammare, egentligen sägas hafva inträffat i förrgårs, genom br von Beckerath. Man förehade revisionen af grundlagsförslaget till Första Kammarens sammansättning. Ministeren uppträddel härvid ned yrkandet dels på ett ärfuigt Pärskap, dels på en representation af klassintres:or, om allt detta icke ännu kunde vin-! nas, ait den närvarande oktrojerade institutio-! nen måtte tills vidare fortfara. Det sistnämnda l! förkastades väl, och förslaget om pärskapet er-! höll biott 62 röster. Men man antog ett icke ll ( 1 j K 1 i mindre ovaraktigt amendement, enligt hvilket en tredjedel af ledamöterna skola väljas af de stora jr dägarne och två tredjedelar af kretsoch provinsrepresentationen — som är en ännu obekun: storhet, ty någon grundlaglig regelj för dess tillkomst och sammansättning finnes icke ännu. Härvid förlorade äfven de moderata tålsmodet. Hr von Beckerath förebråddel: ministeren att från dennas bänk icke en endal röst höj! sig ännu för folkets rättigheter, och! fogade ill denna förebråelse hotelser, som klingade firligt nog. Detta besvarades af hr vonl: Manteulfel med förolämpningar; och det parlamentariska kriget står nu i full låga. Ministerens organ Deutsche Reform har redan il två dax:r öfverhopat det konstitutionella partiet mejl de bittraste anfall. Ministrarne be-l fara under tiden ingenting, emedan de äga makten och våldet till sitt förfogande; de vanmäktige konstitutionelles knot mötes al dem med hanfull ömkan. I December tror man den på dylikt sätt! reviderade grundlagen vara färdig. Den blir, likt den bekanta husgerådspersedeln i Lichtenbergs humoristiska bouppteckning, en knif utan biad, hvartill skaftet är förkommet — ett fuliständigt oting, ett tomt hvitt papper, i trots af allt hvad som tycks vara skrifvet derpå. De konstitutionella komma att med hemsk bäfvan återvända från Berlin; reaktionärerna komma att girigt kröka fingrarne till det obrukbara papperskramets fullständiga sönderplåciande, och demokraterna att villigt räcka det åt vem, för ett så nyttigt ändamål. Med vudantag af dessa parlamentariska shiften är allting här i Berlin oförändradt. Ko nungeus födelsedagsfest förbigick helt obemärkt, oaktadt någon del af hufvudstaden illuminera des och hela soldatesken fick supa sig full. Konungen höll inga tal, mottog inga lyckönskningar, och hade tillsagt ministrarne att hålla inne med de vanliga officiella harangerna. Prinsen af Preussen står åter på färd åt Rhen, att der föra högsta befälet. Efter hvad man hoppas, komma grymheterna i Baden nu ändtligen at upphöra, sedan ståndrätterna fulländat hämndens offerslagt. Emedlertid äro fängelsera2 ännu fyllda med högmålsfångar, dem man icke vet huru man skall göra sig af med. Ett dras, som målar vår belägenhet, är att professor Kinkel från Bonn har redan i några veckur trugats att egenhändigt spinna ullgarn i iukthuset i Naugardten. Inga böner och föreställningar hafva förmått rädda den olycklige mannen från denna skymfliga behandling. Kinkel, nyss en bland vår representations ledamöter, är en af Tysklands snillrikaste konstdomare; men hans politiska tänkesätt äro i hög grad misshagliga, och man söker nu genom åtlöjet tvinga honom att offentligen förneka dem, göra en ångerfull syndabekännelse och krypande bönfalla om nåd. Ilan anser då hederligare att spinna ull på tukthuset. I hela Tyskland råder harm och vrede öfver denna lågsinnade hämnd, den man till och med anser ligga under hr von Manteuffels horisont: — det hviskas icke blott, utan man har äfven yttrat i allmänna tidningar, att han på särskild befallning handlat så som han gjort. I nästa månad förekommer här den offentliga behandlingen af högmålet emot geheimerådet von Waldeck, äfvensom det ofantliga mot skattevägrarne. För öfrigt afhöres icke stort annat från andra håll, än högmålsprocesser, arresteringar och afrältlningar, på hela den vida sträckan emellan Niemen och Rhen. Arbetsklassens utsigter hafva så vida förbättrat sig, att de sednaste stora marknaderna lemnat afsättning och fabrikerna bärigenom åter kommit i gång. En del förfallne skråhandtverkare inbilla sig att den nya Näringsordningen skall, genom näringsfrihetens deri tillställda inskränkning, öppna en guldgrufva åt dem; den stora majoriteten af mera förståndiga slöjdidkare förespår dock att illusionen blir af mycket kort varaktighet. Fredsunderhandlingarne med Danmark begynna; på tyska sidan skötas de af hr von Uesedom. Vi hafva öfvergifvit hoppet om denna freds afslutande på grund af Slesvigs delning enligt nationaliteterna, och sålunda på en grund, som kunnat betrygga fredsverkets bestånd. För öfrigt kunna hertigdömena blott med våld bringas till undergifvenhet, och detta kan utan tvifvel äfven ske; men deras anspråk qvarstå sådant oaktadt, för att i sinom tid åter framträda. Englands bemedling säges vara helt och