den och fann mig blodig, hvarföre hon upptlände
ljus, och fann såret. Jag sade att jag fått hugget, då
jag skulle gräfva efter jordegodset, och hon trodde
mig, ty hon visste icke det ringaste om att vi skulle
gå till Tallvreten. Hon hjelpte mig då i säng och
der låg jag tills jag arresterades på tisdagen.
Om måndagen var Carlsson till mig och sade att
han och Blomqvist på söndagseftermiddagen varit
ute i skogen och gömt sakernap.
Sedan Andersson aflagt denna berättelse, derunder
han ofta upprepade, att han ville tala sanning och
visade sig så förkrossad under samvetsqvalen, att
man nästan kunde tro honom vara fånig, ,bedyrade
han ännu en gång, att han sagt sanning så godt han
vetat och bad domaren blifva honom nådig.
Ordföranden svarade härpå, att han icke egde ut-
dela nåd, utan att han måste döma efter som saken
visade sig för domstolen och anbefallde Anderssons
utförande, samt uppsköt, då klockan lidit till half 3
på eftermiddagen rättens sittning på en timme.
(Slutet följer.)