fy VN SER SET pe . AEA An kogontiratet Ipå dumhet. Der han nu stod i buldansdrägten och Tsuckade och vred sig under samvetets marter innan Ihan hunnit lätta bjertat med bekännelsen, framställde han anblicken af en riktigt förkrossad syndare. Denne karl, som vid brottets utöfvande hade varit den vildaste, ehuru kanske icke den mest inbitne bofven, krökte sig nu inför rätfens bord som en Imask; tårarne som strömmade ur hans ögon, dem Than knappast vågade upplyfta, torkade han bort med de trasor, som voro ombundna hans sårade hand, och ehuru han var djupt ångerfull, kunde han knapIpast framföra sin berättelse; den blef långsläpig och förvirrad, genom de ofia förnyade afbrotten som gjordes för att sucka och gråta eller försäkra domaren om den innerliga viljan att bekänna sanningen och icke undandölja något. Och denna förkrossande verkan hade några dagars vistande i cell utöfvat. När sedan ett par af de öfriga tilltalade icke ville bekänna, så yttrade Andersson flere gånger sin öfvertygelse om ensamhetsfängelsets verkan med följande ord: J viljen nu icke säga sanningen, men när j fån sitta här så länge som jag och betänka ert rysliga brott, så vaknar nog samvetet hos er också. Anderssons bekännelse lydde ungefär sålunda: När rågen blef såld, sa Carlsson (rättaren, under hvars befäl Andersson och de öfriga stod) att det vore väl om vi hade frökens penningeskrin, men jag svarade att jag bad Gud bevara mig från en sån synd, som att ta det afgumman. 414 dagar före (brottets begående) talade Blomqvist åter med mig omet, men jag ville icke vara med derom. Jag sade: nog har Carlsson också talat med mig derom, men jag bad Gud bevara mig från sådana tankar, Fröken kan hafva folk hos sig och så bli vi igenkända. De kunna hafva skjutgevär till sitt försvar och det är högst farligt. Blomqvist invände då mot hvad jag sade: Ja visst är det farligt, men om vi bli en tre eller fyra stycken, så kunde det väl ske. Jag påminde då om att Sjöblommarne voro hos fröken och attdet derför icke skulle gå an, ty de hade säkert skjutgevär. Sedan träffade jag om fredagsqvällen, åtta dagar förr än det skedde, Blomqvist och Carlsson. Vi kommo då öfverens att träffas på lördagen och då skulle Bergenholtz vara med. De andra voro i arbete på lördagen, men jag var då ledig, och derföre bådo de mig att ställa ett stop bränvin; ty vi tyckte att vi icke skulle kunna gå åstad och begå en så ryslig gerning utan att först muntra upp oss med en sup. Om lördagen (29 September) träffades Carlsson och Blomqvist och jag vid Bastu, men Bergenholtz kom icke; då gick Carlsson för att efterfråga honom, och talade vid någon, förmodligen Bergenholtz hustru, eller hvem det var, det kan jag icke bestämdt säga, och jag vill bekänna hvart ord som är sanning, nådig lagman, men jag vill icke lägga till ett enda ord som jag icke vet är sannt. Då fick Carlsson det svaret att Bergenholtz vore sjuk. Jaså kommer icke han med, sade jag, så går icke heller jag med. Åh, hvad gör det, mente Carlsson, vi äro ändock tre! Nej, sade jag, nu går jag hem. Sjöblommarne äro helt säkert qv:r hos fröken och de ha skjutgevär. Då blef det intet af på lördagsqvällen, men vi skulle träffas på söndagen och under tiden skulle Blomqvist och Carlsson gå och spörja efter om Siöbloms voro qvar eller om de voro hemma hos sitt. Om söndagsmorgonen gick jag till Kålviken, och då mötte jag Blomqvist och Carlsson, men då var det icke tal om saken. Sedan på dagen kem Blomqvist hem till mig och då var min hustru inne. Han låfvade mig då att jag skulla få ett mål potates om jag ville gå hem och kjelpa honom, och det var för att få tala om att Sjöblommarne icke vidare lågo på Tallvreten och att det ickevar farligt att gå dit; der voro blott-fröken och pigan. Men om söndagsqvällen blef jag hemma. Sedan i veckan, när jag träffade Carlsson vid arbetet, frågade han, hvarföre jag icke kom, det vore ingen fara, och då kommo yi öfverens om att vi skulle gå dit för att taga penningskrinet, men wi bestämde oss först lördagsmorgonen (d. 6:te Oktober). Då kommo Carlsson och Blomqvist för att laga ett tak. Men jag vile icke gå med. Nej,, sade jag, Bergenholtz skall ju i morgon gå till skrift och icke kan han vilja gå och göra ett sådant brott i qväll! Carlsson berättade då att han icke skulle gå till skrift, utan att de hade kommit öfverens att gå åstad som på aftonen. Jag gjorde då många invändningar såsom att det är ju böndagsafton! och sådant, men det hjelpte icke. Hvad bry vi oss om att det är böndag i mergon? inföll Carlsson. Och så blef det bestämdt att vi skulle träffas vid Bastu. Jagsgick då på aftonen först till Bergenholtz för attl höra efter, ty jag hade förut icke talat ett ord med honom derom. Nå, är det bestämdt att vi ska gå ; åstad i qväll? frågade jag. Ja nog har det varit ; tal derom ! svarade Bergenholtz. :Omsqvällen träffades . likväl blott Carlsson och jag på det utsatta-stället., Vi gingo då till Blomqvist och kommo just-somijusen : släcktes på Nohlssund. .Jag knackade då saktapå fönq 4 4 stret och sedan hon utkommit gingo viefter Bergenholtz. Derefter gingo vi alla fyra-och lyssnade om det var tyst i krogen, och det var det. Vi hade, när vi fingo Bergenholtz med oss, först tagit oss en sup, ty jag hade skaffat ett stop bränvin, och derefter hade vi sotat ess i synen. När vi nu funno.att allt var tyst i-krogen, så gingo vi fram till Tallyreten, och Blomqvist och Carlsson öppnade luckan med-:en yxa. Härvid vaknade de som lågo innanför och ropade på drängarne, men vi visste att sådana icke funnos der. Blomqvist slog ut rutan med mössan och rensade bort glasskärfvorna. Derefter kröp antingen Blomqvist eller Carlsson först in och derefter jag; Bergenholiz blef utanför. Jag hade strykstickor med mig och tände upp ett Jjus, som stod der, och l1etade efter penningskrinet; -men då vi icke funno det, bröt någon af oss, troligen Blomqvist, upp en dragkista. Jag tog ett fång linnekläder och bar Lill fönstret till Bergenholtz, som stoppade dem i en säck. Vidare öppnades ett ihörnskåp, och derur:togs en kaffepanna och en liten silfver-förläggarslef samt tt par buteljer vin. I ett hörn hängde mågra kläler; dem drog jag ned, och de lades i säcken. Men några penningar fingo vi icke. Då hvisksde en ef ;ss, att någon skulle ropa till qvinnorna att fröken kulle kasta ut 400 rdr till mans åt oss, för eljes kommo vi in. Jag tror att det var Carlsson, som! epade derom; :men det svarades, att det fanns inga ;enningar hemma. Vi stodo derunrder alla tre vid lörren till sängkammaren. Vi bröte icke upp den, nen jag vet icke hur det kom till, den gick upp, ch jag köm först in. Fröken var genast till reds ned yxan och högg mig i armen; men jag kan icke vamiRrna mig att jag slog ikull henne eller eljest ;jorde henne illa, ty jag var yr, att jag icke tänkte edigt. Icke heller kan jag minnas att jag hade nåson yxa i handen; det ha dock de andra sagt. När ag fick hugget i armen, forsade blodet fram som lär man sticker ett kreatur, och jag gick genast ut ir sängkammaren och ut genom fönstret. De andra ommo efter ut till mig och Bergenholtz, och derfter skyndade vi oss undan med säckarne med saerna uti. Bloden höll då på att förrina mig, det svartnade ör ögonen och jag höll flere gånger på att svimma f. Då sa Bergenholtz: Carlson kan ju stämma blod, jelp Andersson, eljest kan han icke följa medp. arlssön tog då en af servetterna och band om arnen för mig, så alt hladen ctadnada någnt. Dereffr bt me om AV I Z S 0 k r n F d i S 3 V S d 0 F 4 ta