tork och trosskusken Peter Ström, båda i Fröde-
yds socken af Jönköpings län, hvardera en gåfva af
3 rdr 46 sk. bko.
För långvarig tjenst: åt trädgårdsmästaren Fre-
Irik Sjögren vid Torpa säteri i Lenghems socken af
ulfsborgs län, rättaren Johannes Abrahamsson vid
lära i Ljungarums socken af Jönköpings län, skog-
raktaren Niklas Törnqvist vid Ehrendals bruk i Sö-
lermanlands län, gårdsdrängen Per Jacobsson vid
3randstad, gårdsdrängen Jonas Hallberg vid Nygård
vå ön Hven, drängen Ola Nilsson i Westra Ram-
ösa, ladufogden Nils Andersson vid Tulesbo, alla i
VWalmöhus län, samt drängen Magnus Fredriksson i
Skäggelösa Lillegård af Skatelöfs socken och Krono
vergs län, hvardera en silfvermedalj att i kedja på
röstet bäras; och åt pigan Elin Wallin vid Tulesbo
Malmöhus län, pigan Christina Andersdotter i Bö
celund af Sandviks socken och Jönköpings län, hvar-
lera ett silfverkors att i grönt och gult band bäras,
amt åt pigan Maria Larsdotter i Rådane af Hes-
elskogs socken och Elfsborgs län, en silfversked med
nskription.
För barnaundervisning: åt inhysesmannen Jo-
an Olof Afzelius i Gräshult af Mölltorps socken och
Skaraborgs län, en gåfva af 235 rdr bko. (P. T.)
—
— Uti ett bref från Upsala i Götheborgs
Handelstidning läses, bland annat, följande:
Studenterna hafva, som du kanske hört, organi-
erat sig till en enda öfverläggande och beslutande
örsamling i stället för att de förut vore splittrade
vå fjorton särskilda kamrar, eller salar, för att
ala i Upsalaspråk. Allt hvad som rör corpsen ge-
mnensamt afgöres nu på allmän studentsammankomst.
Detta hindrar dock ej att de fordra nationssalarne
innu finnas qvar och med dem nationssexorna. Lefve
ie gamla nationssexorna! Vi hade just en sådan
vå vår sal för ett par dagar sedan. Docenten
Petersson var särskildt inbjuden och hedrade oss med
tt tal på vers, hvilket jag dock till evinnerlig skada
örgätit. Efter de första öfliga skålarne och. talen
lyttades borden ut i ett sidorum, musiken spelade
upp en munter vals, och man dansade alldeles för-
vifladt. Man har väl icke annat än pimproviserade
lamer, men det går lika bra. Efter dansens slut
ör man sin sköna ut till bålen och dricker ett glas
ned henne. Och först när bålen är tömd, så är
valen slut. Mårtensdagen skola vi åter hafva sexa
ned thy åtföljande spektakel, hvarvid ena pjes af L.
Kotzebue, som heter Villerval!an, kommer att upp-
öras. Ben är förut gifven på många sexor, ehuru
cke alltid efter konstens reglor.
—
— Uti Dagbladet för i Lördags läses en in-
sänd varm och sträng artikel, under rubriken:
en fråga till tidningsläsare med samvete. Den
sår ut på att uttrycka förundran och barm
leröfver, att till och med män, som göra an-
p;språk på heder och bil nieg, till den grad
pförneka sitt värde, att de köpa och läsa tid-
ningar, som äro i stånd att öfvergjuta den
hederligaste menniska i verlden med strömmar
f smädelser och skällsord. — — Hvarföre
vill man bjelpa till att utbreda en förpestande
batmosfer öfver land och rike? De föraktade
;renhållnirgshjonen, som bortföra den fysiska
borenligheten, äro i sanning långt aktningsvär-
dare, än dessa tidningar, som föra in i men-
miskornas boningar och hjertan en moralisk
smittan, 0. s. v. Artikeln är undertecknad
ianningsälskande tidningslåsare.
Det är väl icke så utan att giltiga anled-
ningar kunnat förekomma till en sådan fram-
tällning som den ifrågavarande; men författa-
en har, enligt vår tanka, begått ett par fel;
let ena, att beskyllningen är alltför generel,
och derföre gör mindre verkan, än den eljest
unnat åstadkomma, och det andra, att han
örbiser andra verksammare medel att stäfja
let enda. Det är redan längesedan Aftonhla-
let fästade uppmärksamheten på det besynner-
iga förhållande, att här i flera år existerat en
idning, hvars osanningar och anfall man hvar-
en brytt sig: om att vederlägga eller åtala,
inder det tiondedelen af hvad der förekommit
hätska utfall, osanningar och förvillande de-
lamationer till den enfaldigares förledande
risst icke skulle blifvit släppta, om de före-
kommit i ett annat blad. Hvad har följden
varit, om icke att förläggaren begagnat detta
orivilegium på ostrafflighet såsom ett kapital,
varpå han ockrat till sig slem vinning? Af-
onbladet har varit den enda, som någongång
volemiserat mot dess skandaler, ehuru visst
cke ofta. Emellertid finnes förnuftet och san-
ringen att sätta mot förvillelserna, och lagen
tt näpsa angrepp på andras goda namn och
ykte, eller uppsåtligen fortsatta lögner. Så
änge dessa medel finnas att begagna, men icke
nvändas, hvilket för öfrigt icke bör ske i
trängdt mål, hjelper det väl knappt att be-
laga sig i allmänna uttryck.
m———— 2
D
aa PamAs APP MM FA ss om de