anoner, som voro uppställda till dess försvar,
öllo i folkets händer. Förbittringen mot Ia-
our. — som våliat hela denna olycka och in-
ill sista stunden lät med kartescher skjuta på
le tätaste folkhoparne — hade nu nått en
ruktansvärd höjd. Man genomsökte hvarje
vrå af arsenalen, dit den olycklige tagit sin
iliflykt, för att med kanonernas åska nedtysta
olkets förbannelser. Några arbetare funno ho-
iom i bans gömsle och trodde sig utöfva en
kt af rättvis hämnd, då de skickade honom
ill evigheten; en smed krossade med sin slägga
nans tinning och hans lik uthängdes genom ett
fönster. — Utanföre skallade under tiden den
förbittrade folkhopens rop: Till lyktpålen med
örrädarn !
Så tillgick det Latourska mordet)! Månne
ej tusende, ja många gånger tusende dylika
mord blifvit af de österrikiska fältherrarne ut-
öfvade, der de uppträdt såsom segervinnare
och diktatorer? Man har beklagat, att Latour
icke blott dödades, utan äfven stvmpades! Nå
väl, se här ett bevis på huru österrikisk mili-
tär behandlat en man af folket: Då det af
Auersperg lemnade lägret vid Belvedere, utan-
för Wien, togs i besittning af akademiska le-
gionen, fann man i Schwarzenbergska trädgär-
den liket af en i truppernas händer fallen stu-
dent, stympadt på följande omenskliga sätt:
hulvudskålen var krossad, ögonen utbrända,
läppar och tunga bortslitna, fingrarne illa
stympade, samt knappt en fläck på hela krop-
pen ulan märken efter den mest barbariska be-
handling. Detta lik bars af det uppbragta fol-
ket till Aulan och fördes derifrån till riksför-
samlingen, under ropen: Folkets representanter
måste se huru vi handteras,, Några depute-
rade, hvaribland Schuselka och Fischhoff, fram
trädde till den i riksda ens lokal inburna lik-
båren, och lyftade den duk, som höljde det
olyckliga offret. Stum fasa intog de depute-
rade vid åsynen af den kannibalism, som af
kejserliga österrikiska soldater blifvit utöfvad
af hämndlystnad. Schuselka yttrade då med
djupt gripande allvar: Svärjen, bröder, att j
nicke viljen afstå en tumsbredd: af friheten, a
folkets rättigheter, äfven om vi alla äro dömde
att undergå en sådan död som denne olyck-
lige medbroder! Och med uppräckta händer
svor den talrika församlingen den förestafvade
eden.
Tvenne dagar efter krigsministern Latours
död ankommo till krigsministeren depescher
från Jellacic, hvaruti han framställde ound-
gängligheten att skyndsamt remittera honom
ansenliga penningebelopp. Om några ytterli-
gare bevis erfordrats på Jellacies intima rela-
tioner till Latour, så skulle detta faktum en-
samt vara tillräckligt att fälla honom inför all-
männa opinionen. (Forts.)