första tillfälle.
Tyskarne äro långsamma i allt hvad de göra,
och ju längre man kommer norrut i Tyskland,
ju kraftfullare, men tillika lugnare, varsam-
mare och mera be äknande finner man detta
folk i alla sina beslut och företag. Dansken:
åter är ganska verksam och långt raskare äni
tysken. Häri hafva vi förklaringen på den
omständigheten, att tyskarne förblifvit nästan
stumma och orörliga midt under den danska
agitationen i deras eget land. Men lät nord-
tysken en gång få afgjordt att han måste handla,
— så är han sedan alltför mycket mengelsko,
att icke hålla ut i det längsta. Afven i krig
hafva schlesvigarne ådagalagt sin kraft och
ihärdighet. Till och med svikna och slutligen
kufvade genom omätlig (?) öfvervigt i antal (byj
immense superiority in numbers), hafva de
stridt på ett sådant sätt, att de hos sig sjelfva
upprällhållit den största tillförsigt till sin egen
förmåga och ingifvit den högsta respekt hosj
sina fiender. Men endast sedan de känt sig
hotade genom vapenhvilan, hafva de begynt
den nationella cgitationen.
Till Rendsburg och Töndern är folket en-
häliigt i förklaringen af sin tyska nationalitet.
Friserna och Anglerna (de förre i grannskapet
af Töndern, de sednare omkring och söder om
Fiensburg) äro kanhända de mest oblandadt
tyska stammar, som finnas i Tyskland. Der
tala och tänka de tyska, och äro beredda att
med alla möjliga medel motsätta sig deras
lands afsöndring från moderlandet. Man be-
höfver blott genomresa landet från by till by,
från gård till gård, för att öfvertygas att alla
här äro tyskar, hvilkas tankar, tal, sånger och
böner äro tyska. De enda undantagen äro några
få byar på Östersjökusten, bebodda af fiskare,
som sälja sin fisk i Köpenhamn och inbilla sig
alt de skulle gå under ifrån den stunden, då
de upphörde att lyda under Danmarks spira.
Ovissheten om nationaliteten börjas först i
Fiensburg, och i norr derom. Afven i Flens-
burg talar bvar och en tyska; sjelfva del
invånare, som i följd af samhällsställning och
egennytta äro hänförda af danskheten, förmå
endast på tyska språket uttrycka sitt hat till
Tyskland. De i Flensburg, som äro danskar,l:
eller som äro fördanskade, bestå blott af några
få köpmän. Sjömän, och nästan alla kustboer,
hysa benägenhet för Danmark, derföre att de
se det i besittning af en flotta, medan Tysk-
Jand har ingen. Flensburgs vidsträckta han-
dei beror på danska kolonierna; och störrel
delen af de fartyg, hvarmed denna handel be-
drifves, äro danska. Häraf en fördanskad och
dansk befolkning i en del af staden — den
delen nemligen, som gränsar till hamnen och
stränderna — som omgås med de sjöfarande
och till stor del består af danska invandrare.
Detta parti, ty det är blott ett danskt parti
i en tysk stad — är fanatiseradt — tror sina
fördelar hotade — är brutalt, och tvekar icke
att nyttja dolken på öppen gata (hesitates not to
use the poignard in the open streets ). För
närvarande tyranniserar det allt hederligt folk
— d. v. s., alla dem; som, utan att hysa fruk-
tan, iche hafva något särskildt tycke för gatu-
strider. Men den, som önskar att i en enda
omständighet äga det mest afgörande bevis på,
att denna stad är tysk, behöfver blott erinra
sig att just i närvarande stund, då staden är
residens för en nästan helt och hållet dansk
styrelse, uppmanade Holsteins tyska styrelse
den tjugoåriga ungdomen att bära vapen för
Tyskland, — att i Flensburg funnos 30 yng-
lingar vid den åldern, — och att 26 af dem
hafva frivilligt och tvärtemot Tremannautskot-
tets befallning, begifvit sig till Rendsburg, med
Tysklands fana i spetsen för den lilla proces-
sionen. Danska partiet i Flensburg betyder
ej mer, än det franska partiet skulle hafva bet
tydt i Aächen, Köln eller Koblentz, om, för
femton eller tjugo år sedan, dylika förhållan-
den ägt rum i Rhenprovinserna, som nu i
Schlesvig.
Norr om Flensburg träffa vi ej vidare tyska:
språket ibland bönderna, men de tala ej heller.
danska, ty deras språk är en rotvälska mellan.
danska och platttyska. S äderna i denna trakt
— Apenrade och Hadersleben — äro tyska,
både till språk och tänkesätt. I hela trakten,
med undantag af dessa två städer, hvilka re-
dan önska blifva tyska, åsyftar folket ett slags
neutralitet, liknande den i Schweiz och Bel-!
gien. , Innevånarne hysa ingen åstundan att!
landet måtte blifva såsom provins förenadt med
Tyskland; men ännu mindre skulle de vara:
villiga att se sig öfverlåtna åt Danmark. Dej
j
l
4
klarsynta männen i denna ort förutse den våda,!
som en dag skulle hota deras nationali-;
tet, genom att hafva i hälarne på sig ett land,
mer eller mindre främmande för deras seder.;
De föreslogo derföre, så längesedan som 1842,!
att danska styrelsen måtte afsöndra amtet Ha-1
dersleben från Schleswig och införlifva det medj.
danska provinsen Jutland. Deremot proteste-.
rade dock nästan alla församlingarne i amtet!
Hadersleben,, på det yttersta, under förklaring
af majoriteten att de önskade förblifva bland
sina tyska landsmän, medborgarne. i Sehles-
wig-Eolstein. Och sådan är ännu den rådande
andan. ; rg
I trots af allt detta kan. en delning af Schles-
wig försvaras i grund af nationaliteten. Men
Tyskland kan aldrig antaga den proviösionella!
gränsen såsom bestående, utan att öfverlåtal
Nordtyskland, med fjettrade händer, åt — Ryss-
land.
) På det läsaren icke tilläfventyrs må betvilla ägt-
heten af denna lilla profbit på den Schlesvig-Hol-
steinska korrespondentens sanningskärlek , bifogas
originalets ord. 4. B:s anm.
Den allmänna fredskongressens
utsiotor. .