Debatten i franska nationalförsam-
lingen den 24 Oktober
angående Cretons motion om uppkäfvande af
Bourbonernas landsförvisning.
Creton talade i rättvisans och mensklighe-
tens intresse för sin motion emot utskottets
betänkande, som förklarat motionen vara för
tidig och derföre icke för närvarande kunde
iillstyrka bifall till densamma.
Under allmän uppmärksamhet bestiger den
bekan!e legitimisten Berryer tribunen. TIans
ord voro hufvudsakligen följande:
Jag bestrider motionen angående upphäfvande
af landsförvisningsdekreten mot Bourbonerna,
oaktadt jag alltid ogillat dessa förvisningsde-
kreter. Jag skall visa, att med den Cretonska
motionen alls icke är någon uppriktig mening
för de intresserade personerna. Tron j att en
enda medlem af den Bourbonska familjen skulle
återvända till Frankrike för att utöfva sina
rättigheter såsom simpel medborgare ?
Visserligen icke, Man kan icke heller säga,
att ifrågavarande dekreter mot Bourbonerna
för närvarande äro förkastliga förvisningslagar.
Ty det är den nuvarande regeringsformens prin-
cip, som förbjuder Bourbonerna att beträda
Frankrikes område.
Valprincipen är absolut oförenlig med arfs-
principen. Det är den förra principen, som
från vårt land utesluter den Bourbonska fa
roiljens begge grenar. Det vore en hjertlös
förolämpning mot olyckan, att från ättlingarne
af Frankrikes äldsta konungar vilja beröfva de-
ras betydelse, erinringen om förflutna tider,
och om en prins af denna ätt skulle under
närvarande omständigheter vilja återvända till
hemlandet och söka en beställning i statens
tjenst, måhända uppträda såsom kandidat till
republikens presidentskap, så skulle han vis-
serligen ådraga sig alla deras förakt som hela
sin lifstid förblilfvit sin öfvertygelse trogna.
Detta skulle således endast föranleda nya
bekymmer, ny förvirring och nya tvistigheter
iaom vårt hårdt pröfvade fosterland. Försla-
get är således onyttigt, overksamt, kränkande
mot sanningen och innebär frö till anarki.
Vidare bekämpar jag denna motion, emedan
den är beräknad på att väcka tvedrägt inom
denna majoritet, som bildat sig af diverse par-
tier för att bekämpa en gemensam fara, sam-
hällets upplösning. (Lifligt bifall på högra sj-
dan.)
Paseal Duprat: Jag är för motionen; ty den
strider icke mot den Bourbonska familjens ära.
Hvarföre skulle eljest prinsarne Joinville och
Aumale begära att få återvända till Frankrike
såsom simpla medborgare?
Den Bonaparteska familjen var ock erkänd:
känna dess medlemmar sig vanhedrade af att
såsom våra kamrater sitta här bredvid oss på
dessa bänkar? (Mot Napoleon Bonaparte, som
sitter på en af bergets bänkar utropar en hå-
nande röst från högra sidan: Prinsen af berget!)
Jag inser icke heller, hvarför motionen skulle
innebålla något så overksamt eller onyttigt.
Visserligen utesluta valprincipen och arfsprin-
cipen hvarandra. Men skola derföre de famil-
jer, som hos oss representerat den sednare prin-
cipen, icke få lefva bland oss? Hafva Bourbo-
nerna förvisat folket från Frankrike, derföre att
de icke erkänt folksuveränitetens princip?
Jag röstar för motionen, och landet skall se,
hvilkendera af oss, som, under det han uttalar
sig för republiken, hyser hemliga förhoppnin-
gar om en monarkisk restauration, till hvars
förmån han vill söka förekomma arfsprincipens
utplånande; ja, landet skall se, hvilkendera me-
nar ärligt med republiken!
Dufaure, inrikesministern, sätter sig emot
motionen blott för det allmänna lugnets och
de ögonblickliga omständigheternas skull; han
hoppas att regeringen snart sjelf skall kunna
föreslå förvisningslagarnes upphäfvande mot
medborgare,, mot hvilka ingen laglig orsak
till landsförvisning finnes. (Det temligen tyd-
liga sätt, hvarpå inrikesministern uttalar sin
tanka om Bourbonernas monarkiska anspråk,
uppväckte missnöje på högra sidan och bifall
hos venstern.)
Napoleon Bonaparte uttalar sin tillfredsstäl-
lelse deröfver att Berryer tydligt uttalat legi-
timisternas hemliga tankar: absolutism i mot-
sats mot folkets suveränitet.
Att Bourbonernas återkallande såsom simpla
medborgare icke innehöll något förolämpande
för dem, kunde man se utaf brefven af den 19
Maj 1848 från prinsarne Joinville, Aumale och
Nemours till den konstituerande församlingen,
i hvilka bref de protestera mot landsförvisnin-
gen och formligen erkänna national-suveräni-
teten.
Under ordandet om prinsarne begagnade ta-
laren uttrycket: unga personer, som alltid
gjort sin skyldighets. Dessa ord uppväckte
knot på högra sidan.
Napoleon Bonaparte åberopar sin egen 25-
åriga landsförvisning för att bevisa det pin-
ee ee a - a.