Debatten i franska nationalförsamlingen den 24 Oktober angående Cretons motion om uppkäfvande af Bourbonernas landsförvisning. Creton talade i rättvisans och mensklighetens intresse för sin motion emot utskottets betänkande, som förklarat motionen vara för tidig och derföre icke för närvarande kunde iillstyrka bifall till densamma. Under allmän uppmärksamhet bestiger den bekan!e legitimisten Berryer tribunen. TIans ord voro hufvudsakligen följande: Jag bestrider motionen angående upphäfvande af landsförvisningsdekreten mot Bourbonerna, oaktadt jag alltid ogillat dessa förvisningsdekreter. Jag skall visa, att med den Cretonska motionen alls icke är någon uppriktig mening för de intresserade personerna. Tron j att en enda medlem af den Bourbonska familjen skulle återvända till Frankrike för att utöfva sina rättigheter såsom simpel medborgare ? Visserligen icke, Man kan icke heller säga, att ifrågavarande dekreter mot Bourbonerna för närvarande äro förkastliga förvisningslagar. Ty det är den nuvarande regeringsformens princip, som förbjuder Bourbonerna att beträda Frankrikes område. Valprincipen är absolut oförenlig med arfsprincipen. Det är den förra principen, som från vårt land utesluter den Bourbonska fa roiljens begge grenar. Det vore en hjertlös förolämpning mot olyckan, att från ättlingarne af Frankrikes äldsta konungar vilja beröfva deras betydelse, erinringen om förflutna tider, och om en prins af denna ätt skulle under närvarande omständigheter vilja återvända till hemlandet och söka en beställning i statens tjenst, måhända uppträda såsom kandidat till republikens presidentskap, så skulle han visserligen ådraga sig alla deras förakt som hela sin lifstid förblilfvit sin öfvertygelse trogna. Detta skulle således endast föranleda nya bekymmer, ny förvirring och nya tvistigheter iaom vårt hårdt pröfvade fosterland. Förslaget är således onyttigt, overksamt, kränkande mot sanningen och innebär frö till anarki. Vidare bekämpar jag denna motion, emedan den är beräknad på att väcka tvedrägt inom denna majoritet, som bildat sig af diverse partier för att bekämpa en gemensam fara, samhällets upplösning. (Lifligt bifall på högra sjdan.) Paseal Duprat: Jag är för motionen; ty den strider icke mot den Bourbonska familjens ära. Hvarföre skulle eljest prinsarne Joinville och Aumale begära att få återvända till Frankrike såsom simpla medborgare? Den Bonaparteska familjen var ock erkänd: känna dess medlemmar sig vanhedrade af att såsom våra kamrater sitta här bredvid oss på dessa bänkar? (Mot Napoleon Bonaparte, som sitter på en af bergets bänkar utropar en hånande röst från högra sidan: Prinsen af berget!) Jag inser icke heller, hvarför motionen skulle innebålla något så overksamt eller onyttigt. Visserligen utesluta valprincipen och arfsprincipen hvarandra. Men skola derföre de familjer, som hos oss representerat den sednare principen, icke få lefva bland oss? Hafva Bourbonerna förvisat folket från Frankrike, derföre att de icke erkänt folksuveränitetens princip? Jag röstar för motionen, och landet skall se, hvilkendera af oss, som, under det han uttalar sig för republiken, hyser hemliga förhoppningar om en monarkisk restauration, till hvars förmån han vill söka förekomma arfsprincipens utplånande; ja, landet skall se, hvilkendera menar ärligt med republiken! Dufaure, inrikesministern, sätter sig emot motionen blott för det allmänna lugnets och de ögonblickliga omständigheternas skull; han hoppas att regeringen snart sjelf skall kunna föreslå förvisningslagarnes upphäfvande mot medborgare,, mot hvilka ingen laglig orsak till landsförvisning finnes. (Det temligen tydliga sätt, hvarpå inrikesministern uttalar sin tanka om Bourbonernas monarkiska anspråk, uppväckte missnöje på högra sidan och bifall hos venstern.) Napoleon Bonaparte uttalar sin tillfredsställelse deröfver att Berryer tydligt uttalat legitimisternas hemliga tankar: absolutism i motsats mot folkets suveränitet. Att Bourbonernas återkallande såsom simpla medborgare icke innehöll något förolämpande för dem, kunde man se utaf brefven af den 19 Maj 1848 från prinsarne Joinville, Aumale och Nemours till den konstituerande församlingen, i hvilka bref de protestera mot landsförvisningen och formligen erkänna national-suveräniteten. Under ordandet om prinsarne begagnade talaren uttrycket: unga personer, som alltid gjort sin skyldighets. Dessa ord uppväckte knot på högra sidan. Napoleon Bonaparte åberopar sin egen 25åriga landsförvisning för att bevisa det pinee ee a a.