Handtverkarnes sånna vänner hafva förenatsig
med de många bland bandtverkarne sjelfva, som
i detta återuppväckningsförsök af framhdna
inrättningar — i detta handtverksklassers in-
drifvande i en med privilegier och monopoler
omgärdad afskrankning — endast se större
olyckor för framtiden och ingen förbättring,
men väl en försämring af dess tillstånd.
De hafva genast från början förklarat att äf-
ven denna oktrojering är biott en ögonblickets
skapelse, och allvarsamt menad allenast i den
omständigheten: att handtverkarne måtte skrå-
messigt afstängas för sig sjelfva: att de måtte
afsöndras från de öfriga klasser, med hvilka de
i sjelfva verket äga gemensammainteressen och
jemte hvilka de, under ostörd förening, skulle
nödgas kämpa för frihet och för jemniikhet in-
för lag, så framt de ville komma i bättre be-
lägenhet än nu; samt att de under styrelsens
omedelbara hägn ställda och såsem dess ska-
pelser återuppträdande skråna måtte kunna för-
vandlas till dess obetingadt medgörliga verktyg.
Hade styrelsen uppriktigt velat hjelpa handt-
verkarne, så skulle den kunnat det utan att
skada andras interessen, och på ett genast frukt-
bärande sätt; nämligen medelst krigsförvalt-
ningens till anskaffande af armöens utredning
bestämda verkstäder och fabriker, medelst ar-
betstil fällen i offentliga anstalter, vid de all-
männza byggnaderna, vid leveranser och beställ-
ningar för embetsve k och allmänna inrättningar.
Men det har icke fallit styrelsen in att här-
uti gå bandtverkarnes önskningar till mötes.
Såsom svepskäl har föregilvits, att-en ändring
i de närvarande förhållandena förutsätter en
ändring i statsamslagen, hvilken åter beror på
rådplägning hos kamrarne; — likasom styrel-
sen icke skulle förstått att skaffa sig tillgån-
gar, om hon wille göra utgifter, eller som om
hon funne några hinder deremot uti statsan-
slagens fördelning, eller i de för statskrediten
utfärdade lagbestämmelserna, eHer i folkrepre-
sentationens rättigheter!
Icke mindre förundrade äro sjelfva hanät-
verkarne öfver, att utförande , äfven af den
oktrojerade näringsordningen af den 6 Februari,
alldeles icke påskyndas, utan fördröjes och upp-
skjutes.
Det är nu en gång intet allvar med oktro-
jeringarne; de utgöra blott-ett slags fyrverkeri
— raketer som man skickar upp i luften —
för att lysa och glindra ett ögonblick, och
hvaraf mgenting återstår till slut, em ej —
käppen.
Ben aristokratiskt-byråkratiska styrelsen har
kraft och vilja blott när det kommer an på att
qväfva.
Att främja någonting, förmår den icke; nå-
gen utveckling villden icke; ty all utveckling
lemnar henne bakom -sig.
Bibehålla sig sjelf kan hon endast på det
vilkoret, att allt förblifver vid det gamla.
Lugn och ordning, efter hennes mening, äro
återställda då, när ett munlås är -satt för hvar
önskan, när hvart yttrande öfver de rådande
cordningarne och missbruken är en öfverträ-
delse, och hvarje -sträfvan efter förbättringar
ett brott.