Handtverkarnes sånna vänner hafva förenatsig med de många bland bandtverkarne sjelfva, som i detta återuppväckningsförsök af framhdna inrättningar — i detta handtverksklassers indrifvande i en med privilegier och monopoler omgärdad afskrankning — endast se större olyckor för framtiden och ingen förbättring, men väl en försämring af dess tillstånd. De hafva genast från början förklarat att äfven denna oktrojering är biott en ögonblickets skapelse, och allvarsamt menad allenast i den omständigheten: att handtverkarne måtte skråmessigt afstängas för sig sjelfva: att de måtte afsöndras från de öfriga klasser, med hvilka de i sjelfva verket äga gemensammainteressen och jemte hvilka de, under ostörd förening, skulle nödgas kämpa för frihet och för jemniikhet inför lag, så framt de ville komma i bättre belägenhet än nu; samt att de under styrelsens omedelbara hägn ställda och såsem dess skapelser återuppträdande skråna måtte kunna förvandlas till dess obetingadt medgörliga verktyg. Hade styrelsen uppriktigt velat hjelpa handtverkarne, så skulle den kunnat det utan att skada andras interessen, och på ett genast fruktbärande sätt; nämligen medelst krigsförvaltningens till anskaffande af armöens utredning bestämda verkstäder och fabriker, medelst arbetstil fällen i offentliga anstalter, vid de allmännza byggnaderna, vid leveranser och beställningar för embetsve k och allmänna inrättningar. Men det har icke fallit styrelsen in att häruti gå bandtverkarnes önskningar till mötes. Såsom svepskäl har föregilvits, att-en ändring i de närvarande förhållandena förutsätter en ändring i statsamslagen, hvilken åter beror på rådplägning hos kamrarne; — likasom styrelsen icke skulle förstått att skaffa sig tillgångar, om hon wille göra utgifter, eller som om hon funne några hinder deremot uti statsanslagens fördelning, eller i de för statskrediten utfärdade lagbestämmelserna, eHer i folkrepresentationens rättigheter! Icke mindre förundrade äro sjelfva hanätverkarne öfver, att utförande , äfven af den oktrojerade näringsordningen af den 6 Februari, alldeles icke påskyndas, utan fördröjes och uppskjutes. Det är nu en gång intet allvar med oktrojeringarne; de utgöra blott-ett slags fyrverkeri — raketer som man skickar upp i luften — för att lysa och glindra ett ögonblick, och hvaraf mgenting återstår till slut, em ej — käppen. Ben aristokratiskt-byråkratiska styrelsen har kraft och vilja blott när det kommer an på att qväfva. Att främja någonting, förmår den icke; någen utveckling villden icke; ty all utveckling lemnar henne bakom -sig. Bibehålla sig sjelf kan hon endast på det vilkoret, att allt förblifver vid det gamla. Lugn och ordning, efter hennes mening, äro återställda då, när ett munlås är -satt för hvar önskan, när hvart yttrande öfver de rådande cordningarne och missbruken är en öfverträdelse, och hvarje -sträfvan efter förbättringar ett brott.