Jag betraktar den unga mannen som tala
med Viano och vår vackra polska. Känner di
honom, Fabiano?
Nej... det är en besynnerlig ligur.n
Jag känner honomj jag, det är en fransman
det är grefve Anatole de Mersanes.n
Han är blek som en Sibylla och sorgsel
som en cypress.n
Det tror jag väl, Fabiano; jag hade lust at
veta om du skulle kunna bibehålla din fär;
och glädtighet efter en -händelse sådan som der
han råkat ut för i Sorrente ...
Hvilken händelse har han råkat ut för ?
Han dog för ett år sedan, ingenting annat.;
Had är det för en ammsaga du berätta
mig, Octavien!
Det är icke en saga, jag svär dig, vid mil
heder , . .
Oetavien, jag tror dig ej, svär om igen...
Fabiano, jag har i Neapel kännt denn
Anatole de Mersanes, jag har sett honom i säll:
skap; det är omöjligt att misstaga mig; jag ha
såsom vit!ne bevistat. uppläsningen af hans te
stamente, han har lemnat tjugutusen franc
rintor till ett gammalt fruntimmer vid nami
Virginie Debard. Jag har försökt gifta mi
med denna qvinna för hennes tjugutusen franc
räntor ; jag har under tre dagar gjort hennt
min kur i Montbagon, på den egendom, son
den dåren Anatole de Mersanes lemnat henne
men sedan drog jag mig tillbaka vid tanker
att äkta fulla sextio förkroppsligade: år under er
krona af grå hår.,
Pultron !;
Jag har till och med ledsagat den gaml:
qvinnan till Montbagons kyrkogård, der -bor
af erkänsla låtit uppbygga en pyramid 1 minia:
tur, stympad par economie, och bärande denn:
inskrift:
,Till minne af grefve Anatole de Mersanes