Jag betraktar den unga mannen som tala med Viano och vår vackra polska. Känner di honom, Fabiano? Nej... det är en besynnerlig ligur.n Jag känner honomj jag, det är en fransman det är grefve Anatole de Mersanes.n Han är blek som en Sibylla och sorgsel som en cypress.n Det tror jag väl, Fabiano; jag hade lust at veta om du skulle kunna bibehålla din fär; och glädtighet efter en -händelse sådan som der han råkat ut för i Sorrente ... Hvilken händelse har han råkat ut för ? Han dog för ett år sedan, ingenting annat.; Had är det för en ammsaga du berätta mig, Octavien! Det är icke en saga, jag svär dig, vid mil heder , . . Oetavien, jag tror dig ej, svär om igen... Fabiano, jag har i Neapel kännt denn Anatole de Mersanes, jag har sett honom i säll: skap; det är omöjligt att misstaga mig; jag ha såsom vit!ne bevistat. uppläsningen af hans te stamente, han har lemnat tjugutusen franc rintor till ett gammalt fruntimmer vid nami Virginie Debard. Jag har försökt gifta mi med denna qvinna för hennes tjugutusen franc räntor ; jag har under tre dagar gjort hennt min kur i Montbagon, på den egendom, son den dåren Anatole de Mersanes lemnat henne men sedan drog jag mig tillbaka vid tanker att äkta fulla sextio förkroppsligade: år under er krona af grå hår., Pultron !; Jag har till och med ledsagat den gaml: qvinnan till Montbagons kyrkogård, der -bor af erkänsla låtit uppbygga en pyramid 1 minia: tur, stympad par economie, och bärande denn: inskrift: ,Till minne af grefve Anatole de Mersanes