förbiser hvart dermed syftas. Som ett upp-
lysande bihang till den märkliga upptäckten
om böndernas återuppvaknande ur reaktions-
ruset, kan man anse dessa upplysningar om
borgareståndets tänkesätt, och om åsigterna i
allmänhet hos Preussarne nu mera, angående
värdet af oktrojerade, rättigheter. Vi med-
dela derföre här denna artikel:
Allt hvad som tilldrager sig erbjuder nya
bevis för det rönet, att den närvarande, d. v.
s. den fortsatta aristokratiskt-byråkratiska sty-
relsen, är oförmögen att skapa eller ordna nå-
gonting; att den snarare — likt Saturnus, när
han åt upp sina egna barn, af fruktan att nå-
got deribland kunde blifva honom farligt —
icke tilltror sig att verkställa sina egna för-
slager; att den oktrojerar blott för att kunna
revidera, och vid revideringen låta förstå att
den tid nog stundar, då ingenting blir öfrigt
äfven af de reviderade oktrojeringarne, då ab-
solutismen kommer att genombryta både det
erkända och oktrojerade, för att öfversvämma
allt hvad frihet, rättsjemnlikhet, reform och
framsteg heter, och betäcka det med godtyc-
kets ofrukbara sand.
Det var folkets tre talrikaste klasser, somi
ägde mesta anledningen till missbelåtenhet, för
hvilka minst var gjordt, och hvilka mest af
alla yrkade på jemnlikhet i rättigheter, der-
före att det gynnade fåtalet njuter sina för-
måner mest på deras bekostnad — det var
arbetaren, handtverkaren och bonden.
Under Marsdagarne sades det vara utan all
fråga, att någonting miste ske till allas för-
mån, och i synnerhet till arbetarnes:
Såsom tecken och underpant att någonting
sådant skulle ske, infördes den allmänna val-
rätten, och dermed förklarades att jemnlik-
het inför lag erkändes och skulle grundlags-
enligt införas, för att sålunda bana väg till
förbättring efter kand af arbetarens ställning,
så i afseende på bildning, som sedlighet och!
utkomst. j
Till och med från högra sidan föreslogs och
genomdrefs i mnationalförsamlingen, att kom-
mitteer skulle, tillsättas, försatt granska jord-
arbetarnes .sanfbällsställning, samt anskaffa full-
ständig kännedom om de dem betungande
bördor och em medlen att iätta dessa.
Det var litet — en början blott; men: dock
något — er början åtminstone.
Ju mera den sociala frågan tages i betrak-
:tande, så väl af folkrepresentationen., samt
kommunal- och provinsrepresentationerne, som
af hela samhället, ju mera visar sig allt hvad
vid den är att uträtta.
När det gynnade fåtelets ömkliga egennytta
förmäler, genom sådana statsmän som:hr Thiers,
att den -gociala frågan är ett olösligt problem,
hvarvid ingenting kan-åtgöras, så är detta blott
ingen statsmannauppfattning, icke blott intet
genom praktiska grunder rättfärdigadt afvisande
af spekulativa ider, — utan det-är allenast
ett vedermäle af håglösheten, som är för mak-
lig att göra bekantskap med ideerna. Det är
lättjan, som skyr all allvarligt ihållande verk-
samhet; det är framförallt farhågan att man
blott -på bekostnad -af den håglöses och lättje-
fulles egen mera gynnade sambkhällsställning
skule kunna skaffa hjelp åt den mindre gyn-
nades: — det är, kort sagdt, sträfvandet att
hålla sig qvar vid alla möjliga förmåner och
företräden, och ätt sätta förtryck i utvecklin-
gens ställe.
Sedan reaktionen åter kommit till krafter,
gäller satsen, att för de arbetande klasserna kan
och bör ingenting ske, emedan sådant skulle
innebära ett godkännande af socialisternas och
kommunisternas läror, och räcka handen till!
dessas förverkligande.
Såsom bevis, att de arbetande klasserna på
intet sätt komma att se sina rättsanspråk er-
kända, och att man anser det-böra förblifva
vid det gynnade fåtalets monopoliserade sam-
hällsställning, har -man i Tyskland åter afskaf-
fat den allmänna valrätten; och trekonunga-
förslagets förvaltningsråd envisas med att qvar-
lemna ingenting af denna valrätt.
Men det är icke blott arbetarne, för hvilka
ingenting skall ske under den aristokratiskt-
byråkratiska styrelsen.
Det går icke bättre för bönderna och handt-
verkarne.
Ehuru den oktrojeringslystna styrelsen utan
tvekan bortoktrojerat millionernasspolitiska rät-
tigheter, har den-ieke kunnat besluta sig till
någon bortoktrojering af ett enda bland jord-
aristokratiens monopoler. Den har låtit skat-
tefriheten för de stora jordgodsen, så väl som.
samtliga feodalbördorna, qvarstå; och den hål-
ler nu som bäst på med återtagandet af det mest
feodala bland alla feodalmonopoler — jagträtten.
Väl bafva lagförslager om några förändrin-
gar i jordprivilegierna inkommit; men så ofull-
komliga och otillfredsställande de är äro, så
uppskjutas de dock i det längsta; och om de
mest nödvändiga och angelägnaste är icke en
gång fråga.
Handtverkarne hafva fått sig en särskild ok-
trojering: Näringsordningen af den 9 sistl. Fe-
bruari.
Denna förordning är en revision, d: vw. s.
ett upphäfvande, af den närvarande närings-
friheten. Den går in på en del af handtverkar-
nes önskan om återställandet af:det gamla skrå-.
väsendet; den våldför näringsflitens redan sål!
storartade utveckling; den söndrar i ställetför
att förena, uppreser nya skrankor emellan sär-
skilda medborgareklasser, och skapar nya pri-l
vilegier.
aa An i ETS ISP Feed ven sn Sr AN MAN