förbiser hvart dermed syftas. Som ett upplysande bihang till den märkliga upptäckten om böndernas återuppvaknande ur reaktionsruset, kan man anse dessa upplysningar om borgareståndets tänkesätt, och om åsigterna i allmänhet hos Preussarne nu mera, angående värdet af oktrojerade, rättigheter. Vi meddela derföre här denna artikel: Allt hvad som tilldrager sig erbjuder nya bevis för det rönet, att den närvarande, d. v. s. den fortsatta aristokratiskt-byråkratiska styrelsen, är oförmögen att skapa eller ordna någonting; att den snarare — likt Saturnus, när han åt upp sina egna barn, af fruktan att något deribland kunde blifva honom farligt — icke tilltror sig att verkställa sina egna förslager; att den oktrojerar blott för att kunna revidera, och vid revideringen låta förstå att den tid nog stundar, då ingenting blir öfrigt äfven af de reviderade oktrojeringarne, då absolutismen kommer att genombryta både det erkända och oktrojerade, för att öfversvämma allt hvad frihet, rättsjemnlikhet, reform och framsteg heter, och betäcka det med godtyckets ofrukbara sand. Det var folkets tre talrikaste klasser, somi ägde mesta anledningen till missbelåtenhet, för hvilka minst var gjordt, och hvilka mest af alla yrkade på jemnlikhet i rättigheter, derföre att det gynnade fåtalet njuter sina förmåner mest på deras bekostnad — det var arbetaren, handtverkaren och bonden. Under Marsdagarne sades det vara utan all fråga, att någonting miste ske till allas förmån, och i synnerhet till arbetarnes: Såsom tecken och underpant att någonting sådant skulle ske, infördes den allmänna valrätten, och dermed förklarades att jemnlikhet inför lag erkändes och skulle grundlagsenligt införas, för att sålunda bana väg till förbättring efter kand af arbetarens ställning, så i afseende på bildning, som sedlighet och! utkomst. j Till och med från högra sidan föreslogs och genomdrefs i mnationalförsamlingen, att kommitteer skulle, tillsättas, försatt granska jordarbetarnes .sanfbällsställning, samt anskaffa fullständig kännedom om de dem betungande bördor och em medlen att iätta dessa. Det var litet — en början blott; men: dock något — er början åtminstone. Ju mera den sociala frågan tages i betrak:tande, så väl af folkrepresentationen., samt kommunaloch provinsrepresentationerne, som af hela samhället, ju mera visar sig allt hvad vid den är att uträtta. När det gynnade fåtelets ömkliga egennytta förmäler, genom sådana statsmän som:hr Thiers, att den -gociala frågan är ett olösligt problem, hvarvid ingenting kan-åtgöras, så är detta blott ingen statsmannauppfattning, icke blott intet genom praktiska grunder rättfärdigadt afvisande af spekulativa ider, — utan det-är allenast ett vedermäle af håglösheten, som är för maklig att göra bekantskap med ideerna. Det är lättjan, som skyr all allvarligt ihållande verksamhet; det är framförallt farhågan att man blott -på bekostnad -af den håglöses och lättjefulles egen mera gynnade sambkhällsställning skule kunna skaffa hjelp åt den mindre gynnades: — det är, kort sagdt, sträfvandet att hålla sig qvar vid alla möjliga förmåner och företräden, och ätt sätta förtryck i utvecklingens ställe. Sedan reaktionen åter kommit till krafter, gäller satsen, att för de arbetande klasserna kan och bör ingenting ske, emedan sådant skulle innebära ett godkännande af socialisternas och kommunisternas läror, och räcka handen till! dessas förverkligande. Såsom bevis, att de arbetande klasserna på intet sätt komma att se sina rättsanspråk erkända, och att man anser det-böra förblifva vid det gynnade fåtalets monopoliserade samhällsställning, har -man i Tyskland åter afskaffat den allmänna valrätten; och trekonungaförslagets förvaltningsråd envisas med att qvarlemna ingenting af denna valrätt. Men det är icke blott arbetarne, för hvilka ingenting skall ske under den aristokratisktbyråkratiska styrelsen. Det går icke bättre för bönderna och handtverkarne. Ehuru den oktrojeringslystna styrelsen utan tvekan bortoktrojerat millionernasspolitiska rättigheter, har den-ieke kunnat besluta sig till någon bortoktrojering af ett enda bland jordaristokratiens monopoler. Den har låtit skattefriheten för de stora jordgodsen, så väl som. samtliga feodalbördorna, qvarstå; och den håller nu som bäst på med återtagandet af det mest feodala bland alla feodalmonopoler — jagträtten. Väl bafva lagförslager om några förändringar i jordprivilegierna inkommit; men så ofullkomliga och otillfredsställande de är äro, så uppskjutas de dock i det längsta; och om de mest nödvändiga och angelägnaste är icke en gång fråga. Handtverkarne hafva fått sig en särskild oktrojering: Näringsordningen af den 9 sistl. Februari. Denna förordning är en revision, d: vw. s. ett upphäfvande, af den närvarande näringsfriheten. Den går in på en del af handtverkarnes önskan om återställandet af:det gamla skrå-. väsendet; den våldför näringsflitens redan sål! storartade utveckling; den söndrar i ställetför att förena, uppreser nya skrankor emellan särskilda medborgareklasser, och skapar nya pri-l vilegier. aa An i ETS ISP Feed ven sn Sr AN MAN