— — —— — Såsom ett bevis på det intryck Posttidningens famösa extrablad, rörande de ungerska händelserna, gjort i landsorten, meddela vi följande lilla epistel ur Skånska Postenn: Postoch Inrikes-tidningens extrablad. Postoch Inrikes-tidn. utsände nylig n till alla Aftonbladets läsare i landsorterna ett friark, stort som ett litet Aftonblad, innehållande vidlyftiga rättelser och anmärkningar öfver Aftonbladets sätt, att för Svenska folket omtala Ungrarnes segrar och nederlag under de sista fyra mänaderna. Resultatet häraf lärer skola vara att ådagalägga, huruledes Aftonbladet, för att trösta sina läsare, sökt öfverskyla Ungrarnes förluster och förstorat deras små segervinningar. Om nu än så vore — hvilket i parentes sagdt, dock härmed ingalunda är att antaga såsom säkert — samt om meningen härmed i grunden skulle vara att nedsätta Aftonbladet och af nämnde skäl framkalla allmänhetens oblida omdöme deröfver, torde Postoch Inr. tidn., eller rättare dess strategiske skriftställare, komma att missräkna sig. Vi vilje, för att uttrycka vår mening i frågan, berätta en liten välbekant historia, till och med hemvå ur en grammatik för Carlbergs krigsakaemi: En Indisk konung hade dömt en af sina slafvar till döden. Slafven kände i sin förtviflan inga gränser för sitt raseri, utan bröt ut i de häftigaste förebråelser mot sin furste. Hvad säger han? sade monDarken till en gunstling, som stod nära slafven. — Herre, svarade gunstlingen, han säger att paradisets gyllne portar springa sjelfmant upp för den barmhertige. — Jag förlåter honom, sade konungen, må han lefva. — En konungens adjutant, som länge haft ett horn i sidan till gunstlingen, hade hört slafvens verkliga uttryck, och ropade till monarken: han bedrager er; den uslingen utbryter mot er i de bittraste ordalag. — Nå väl, svarade konungen; den förres dikt var då en dikt af mensklighet; din sanning är en sanning af grymhet. Derefter vände han sig till sin gunstling, sägande:-min vän! dina ord skola blifva sanning. Förstår Postoch Inr. tidn.? Millioner hjertan ropa i detta ögonblick: Lefve det arma, olyckliga Ungern! 5